Konsthistoriepodden

I dagens avsnitt lyfter vi fram den amerikanska konstnären Joan Semmel, en konstnär som många i USA känner till, men som ännu inte fått sitt genombrott i Sverige. Under våra resor har vi sett hennes verk på flera av de stora museerna och blivit allt mer fascinerade av hennes konstnärskap. Därför kändes det helt rätt att ägna ett avsnitt åt hennes konst. Joan Semmel föddes 1932 i New York, där hon fortfarande är verksam. Hon inledde sin bana som abstrakt expressionist men blev snart en av de tidiga feministiska konstnärerna som utmanade den traditionella bilden av den kvinnliga kroppen i konsten. Under sina mer än sex decennier som konstnär har kroppen, ofta hennes egen, varit ett återkommande motiv.I avsnittet fördjupar vi oss i ett av hennes senare, introspektiva självporträtt: ”Skin Patterns” från 2013. Här utforskar Semmel kroppens förändring över tid och hur dessa förändringar påverkar självbild och identitet. I målningen möter hon, och låter oss möta, den åldrande kroppen utan försköning, men med en stark estetisk närvaro.Genom att rikta blicken mot den äldre kvinnokroppen utmanar hon samtidens skönhetsideal, där det finns en fixering vid ungdomlighet och åldrandets fysiska spår länge varit tabubelagda. I sin konst återtar Joan Semmel blicken på kvinnokroppen, som inte finns till för att behagar, samtidigt som hon ger det levda livet och tidens spår på kroppen värdighet och kraft. I USA räknas Joan Semmel som en central gestalt inom den feministiska konsthistorien och hon har ställt ut på några av landets mest betydelsefulla institutioner, bland annat MoMA PS1 och The Whitney Museum of American Art.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under nazisterna etablerades en anti-kanon med konstverk som kallades ”Entartete Kunst” - degenererad konst.Verk av modernistiska konstnärer ställdes ut i en turnerande utställning, där de hånades och förlöjligades. Samtidigt utfärdades yrkesförbud till konstnärer att arbeta om de inte följde regimens estetik.En av dem vars karriär lades i spillror var Oskar Schlemmer. Hans verk ”Bauhaustrappan” målades 1932 som en protest mot den förestående nedläggningen av Bauhaus-skolan i Dessau. Några månader senare – bara dagar efter riksdagshusbranden som gav nazisterna makt att avveckla Weimarrepublikens konstitution och därmed demokratin – stängdes en stor utställning med Schlemmers verk. Bauhaustrappan förbjöds, och Schlemmer själv belades med yrkesförbud.Hur målningen ändå hamnade på ett av världens viktigaste konstmuseer, MoMA i New York, och hur Bauhaus-idéerna spred sig trots nedläggningen av skolan genom nazisternas påtryckningar, får ni höra i detta avsnitt av Konsthistoriepodden.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi tar oss tillbaka till senmedeltiden och pratar om gobelängserien ”La Dame à la licorne”, på svenska ”Damen med enhörningen”, som skapades mellan 1484 och 1538 och finns på Musée de Cluny i Paris. Dessa verk har fascinerat människor i 500 år och figurerat i såväl Harry Potter-filmerna som i Tracy Chevaliers roman ”Damen med enhörningen” från 2003.I avsnittet pratar vi om de sex gobelängerna i serien med fokus på hur den sjätte gobelängen kan tolkas och hur den hänger ihop med de fem andra. Fem gobelänger i serien har tolkats ha de fem sinnena som motiv: Synen (La Vue), Hörseln (L’Ouïe), Känseln (Le Toucher), Smaken (Le Goût) och Luktsinnet (L’Odorat), som gestaltas bland annat genom damens interaktion med enhörningen: I ”Synen” håller damen i en handspegel som enhörningen betraktar sig i. I ”Hörseln” spelar damen på en orgel. I ”Känseln” håller damen om enhörningens horn. I ”Smaken” matar damen en fågel. I ”Luktsinnet” binder damen en blomsterkrans medan apan bakom henne känner på doften av en blomma från korgen. Hur den sjätte gobelängen, som kallas ”Mon seul désir”, som översätts med ”Min enda önskan”, hänger ihop med de första fem har diskuterats under en lång tid och de olika teorierna pratar vi om i avsnittet.Lika gåtfull som motiven är djurens symbolik i gobelängerna och vi pratar mer om enhörningens olika betydelser under 1400- och 1500-talen. Dessutom ska vi berätta mer om hur gobelänger vävdes på denna tid, och varför just denna serie var i rätt dåligt skick och behövde restaureras på 1800-talet.Konstnären som ligger bakom motiven är okänd idag och i avsnittet pratar vi om de olika teorierna som finns om konstnären, samt hur man har knutit verken till en möjlig beställarfamilj.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen börjar säsong 5 med det första konstverket som vi ska prata om: Michelangelos ”Yttersta domen” som han målade mellan 1534 och 1541 på altarväggen av det Sixtinska kapellet i Vatikanen. Ni kanske tror att vi har valt verket på grund av världsläget. Nu är det inte bara det..I Michelangelos målning av domedagen, ser vi den återuppståndne Jesus Kristus som ställer människorna inför rätta och de måste redogöra för sina handlingar. Jesus som domare avgör vilka som får komma in i himmelriket och vilka som blir fördömda till ett evigt liv i helvetet. Idén om den yttersta domen är förknippad med människans hopp om att rättvisa ska segra över orättvisorna på Jorden. Men Michelangelos version av detta kristna motiv skiljer sig väldigt mycket från traditionella bilder på detta motiv. I podden berättar vi om de muskulösa figurerna som påminner mer om antika skulpturer än kristna helgon och om anstöten som verkets nakenhet och tvetydiga positioner väckte, tills figurerna slutligen övermålades med små byxor, tyg och skuggor, ett år efter Michelangelos död. Vi berättar också mer om Michelangelo, som redan under sin levnad kallades för ”Il Divino” (Den gudomlige), och det storskaliga uppdraget på nästan 200 kvm och närmast 400 figurer som han fick av påven. Varför ville påve Paulus III att Peruginos bara 25 år gamla målningar skulle ge vika för Michelangelos nya bild?  Vi pratar också om den religiösa ceremonin under påskveckan, vars samspel av musik, ljus och Michelangelos målning sedan åtminstone 1700-talet lockade mängder av turister, men också författare som Mary Shelley och konstnärer som Jean-Auguste-Dominique Ingres till Sixtinska kapellet, för att bevittna och teckna ner den oförglömliga och skräckfyllda upplevelsen de varit med om. Allt detta och mycket mer pratar vi om i senaste avsnittet, som finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio! Bild: Michelangelo, ”Yttersta domen”, freskmålning, 14,60 m x 13,41 m, Sixtinska kapellet, Vatikanen Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Till årets och säsongens sista poddavsnitt valde vi ett verk som passar juletiden. Vi pratar om ”Portinarialtaret” (1472-1478) som finns på Uffizierna i Florens och som är det mest kända verket av den flamländske målaren Hugo van der Goes (ca 1440-1482). Men vi kommer inte prata så mycket om det välkända kristna julmotivet, som visar herdarnas tillbedjan efter Jesusbarnets födelse. Istället fokuserar vi på den person efter vilken verket blev uppkallat: verkets beställare Tommaso Portinari. Vad vet vi om Portinari som var så välbärgad att han hade råd att beställa denna överdådiga målning av en av Flanderns mest välkända konstnärer? Hur blev den florentinske bankiren chef för Medicibankens kontor i Gent och vad vet vi om hans nära kontakter med det burgundiska hovet? Och hur hänger målningens dyrbara och moderiktiga kläder ihop med Portinaris affärsverksamheter i Brygge? Men vi kommer också prata om den mystiske målaren bakom verket, Hugo van der Goes, som idag är ett av de tyngsta namnen i konsthistorien om renässansen norr om Alperna, men som man vet väldigt lite om. Hugo van der Goes levde under hela sitt liv i skräck för evig förbannelse. Dessutom led han samvetskval över den stolthet som han hade känt för all berömmelse som han erfor som konstnär. Hans mentala hälsa sviktade gång på gång tills han på toppen av sin karriär drog sig tillbaka som novis i Rood-Kloster, ett kloster utanför Bryssel. Bara ett 30-tal konstverk kan nuförtiden knytas till Hugo van der Goes, trots att han uppnådde stor berömmelse bland borgerskapet och adeln, vilket hans få bevarade verk vittnar om. Bild: Hugo van der Goes, Portinarialtaret, 1472-78, olja på pannå, 253 x 304 cm, Uffizierna FlorensSupport till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen ska vi prata om 1700-talet igen, nämligen Jacques-Louis Davids ikoniska målning “Marats död” från 1793, som finns på Kungliga museet för sköna konster i Belgien och i en kopia från 1800 på Louvren. Davids tavla visar den döende tidningsmannen, revolutionären och politikern Jean Paul Marat och det är en vacker och stillsam död vi får se här. Inget får en att ana den rafflande och våldsamma historiska berättelsen som ligger bakom motivet. Målningen härstammar direkt från den franska revolutionens epicentrum. Målaren David och motivet Marat var inte bara vänner, utan båda politiskt aktiva i Nationalkonventet under den franska revolutionen. Medan Marat inte överlevde revolutionen, kunde David med nöd och näppe undgå giljotinen. Nuförtiden räknas konstverket till ett av de viktigaste i den franska konsthistorien, men då det begav sig fanns ingen plats för den i Frankrike. Konstnären själv fick rädda undan tavlan, gömma den i flera år och ta med sig den till sitt exil i Belgien, där den finns än idag. Jacques-Louis David är en av de viktigaste målarna i den franska konsthistorien, men när han gick bort, nekades han till och med att bli begravd i Paris. Bara hans hjärta ligger begravd på Père-Lachaise i Paris. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I dagens avsnitt berättar vi om Dorothea Langes ikoniska fotografi “Migrant Mother” från 1936. Modern i det berömda fotografiet har blivit den stora depressionens (1929-1939) ansikte. Men vad är det egentligen vi ser i fotografiet? Det finns två olika versioner av historien, den ena av fotografen Dorothea Lange och den andra av den avbildade kvinnan Florence Thompson och hennes barn.Dorothea Lange var en av många fotografer som arbetade för Farm Security Administration, kort FSA, en statlig organisation som skapade en omfattande bildsamling över det amerikanska samhället mellan 1935 och 1944. Lange berättade om det gigantiska migrantläger hon hittade i Nipomo, Kalifornien, där 2500-3000 personer hade slagit upp tillfälliga hem för att få arbete inom ärtskörden som hade utlovats i tidningsannonser. Men på grund av det exceptionellt kalla vädret och vårstormar hade ärtskörden frusit sönder och det fanns inga arbeten för de desperata och utsatta människorna, som nu var strandsatta på det leriga fältet. I fältanteckningarna som Lange lämnade in tillsammans med de sex fotografierna som hon tog av familjen beskriver hon: "Sju hungriga barn. Fadern är infödd i Kalifornien. Utblottade i ärtplockarläger ... på grund av den misslyckade ärtskörden. Dessa människor hade precis sålt sina däck för att köpa mat." Men denna berättelse dementerades av modern Florence Thompson, när hon valde att träda fram 1978, efter att Lange hade gått bort. Florence Thompson berättade om sitt Cherokee-ursprung och att hon inte alls hörde till de stora skarorna av migranter som hade lämnat Oklahoma för att söka sin lycka i Kalifornien. Denna marsdag 1936 hade bilens kylare gått sönder och barnen hade tagit den till närmaste stad för att få den reparerad, medan hon och de andra barnen väntade. Lange hade också skickat bilderna till redaktören för San Francisco News, där några av fotografierna trycktes redan några dagar efter hennes besök i lägret, under rubriken: "Ragged, Hungry, Broke, Harvest Workers Live in Squalor.", vilket gick emot det hon hade lovat Thompson.  Långt senare skulle många FSA-fotografer kritiseras och anklagas för att de hade riktat sina linser mot "perfekta offer" som de, delvis arrangerat, visade i sina fotografier. Ändå måste FSA-fotografernas viktiga roll för statens hjälpinsatser poängteras. Langes bilder på Florence Thompson och hennes barn fick omedelbar uppmärksamhet av Resettlement Administration i Washington och 9000 kg mat skickades till ärtplockarlägret i Nipomo.Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Denna gång tar vi oss till Edo-periodens Japan och det mest ikoniska japanska konstverk: Katsushika Hokusais “Under vågen utanför Kanagawa” (ca 1830-1832) från serien “36 vyer av berget Fuji”. Bilden har blivit en symbol för Japan och används nuförtiden i de mest olika sammanhang. Den har blivit emoji, används i miljöaktivism, surferkulturen och i ölreklam. Alla känner nog igen bilden, men handen på hjärtat, hur många vet mer om den än titeln och konstnären? Bilden känns så modern och ungdomlig att det är svårt att tänka sig att den är nästan 200 år gammal och att konstnären var över 70 gammal när han skapade den. I vårt poddavsnitt berättar vi hur bilden omedelbart uppnådde en otrolig popularitet i Japan, där färgträsnittet ska ha tryckts upp i hela 8000 exemplar, istället för de sedvanliga 200. Vi pratar om hur bilden kom att påverka den västerländska konsten, när den nådde Europa ca 1850 och hur konstnärer som Vincent van Gogh, Carl Larsson och kompositören Claude Debussy inspirerades av den. Men vi berättar också om inspirationen från väst till öst och hur nederländska konstverk anses ha påverkat Hokusai och hur det importerade färgpigmentet berlinerblått från väst kom att spela en betydande roll i Hokusais verk. Eftersom vi befinner oss väldigt mycket i Japan i detta avsnitt, som har en konst och en konsthistoria som inte alla är helt bekanta med, kommer vi att introducera en del japanska fenomen och begrepp i detta avsnitt. Till exempel berättar vi om bildgenren ukiyo-e som översätts till “Bilder från den förbiflytande världen” och hur Hokusai bidrog till att förändra den. Vi förklarar också den spännande tekniken färgträsnitt med vilken dessa japanska bilder producerades, som under Edoperioden inte ansågs vara konst, utan snarare en souvenir, som kunde köpas till samma pris som ett paket nudlar. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta avsnitt tar vi oss an den mytomspunna målningen ”Makarna Arnolfinis trolovning” av Johannes van Eyck från 1434, som nuförtiden finns på National Gallery i London. Vi pratar om allt från den ytterst snåriga proveniensen till de många avbildade vardagsföremålen och deras möjliga dolda betydelser.Inte minst resonerar vi om det avbildade paret och om det verkligen är en trolovning vi ser i målningen. Kan det verkligen vara den i Brygge verksamme handelsmannen Giovanni Arnolfini och hans fru Giovanna Cenamis giftermål som är avbildat? Bröllopet ägde rum 1447, men konstnären Jan van Eyck dog redan 1441. Eller är ”Makarna Arnolfinis trolovning” i själva verket ett minnesporträtt föreställandes Giovanni di Nicolao Arnolfinis och hans döda maka Constanza Trenta? Och är Hernaoul le Fin och Arnoult Fin som man läser om i de historiska källorna samma person som Arnolfini?Vi följer arkivspåren hur målningen kom från Brygge via Spanien till National Gallery i London? Köpte den skotske översten James Hay - som sålde tavlan till National Gallery 1842 efter det engelska kungahuset avböjde att köpa den - verkligen tavlan när han kurerade sig i Bryssel efter slaget vid Waterloo? Eller är tavlan snarare ett byte efter plundringen av den spanska kungliga samlingen vid slaget av Vitoria 1813, som han medverkade i?Allt detta och mycket mer får ni höra mer om i vårt nya avsnitt!Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I detta poddavsnitt förenar vi våra forskningsintressen, 1800-talsmåleri och medeltida kyrkor: vi pratar om den norska konstnären Harriet Backers målning ”Barndop i Tanum Kyrka” från 1892. Vanligtvis finns konstverket att beskåda på Nasjonalmuseet i Oslo, men just nu kan man se det på den stora Harriet Backer-utställningen på Nationalmuseum i Stockholm. Harriet Backer är en av de mest kända norska konstnärerna. Hennes yrkeskarriär spänner över 50 år och en tid då konstvärlden ändrade sig radikalt för kvinnor. När Harriet Backer började sina konstnärliga studier på 1870-talet var det ett mansdominerat fält. Hon blev framgångsrik och erkänd, men hon var likväl “bara” en kvinna. Jens Thiis, som var direktör för Nasjonalgalleriet i Oslo från 1908-1941, skrev om henne i sin bok om norska målare och bildhuggare 1907: “Fröken Backer är i själva verket den av alla norska målarinnor som är mest née peintre [alltså: född till målare] och även i sina manliga kollegors lag intar hon en hög ställning som målare.” I poddavsnittet berättar vi mer om Harriet Backers karaktäristiska intima och självupplevda sätt att skildra norska kyrkorum som är unikt i den norska konsthistorien. Vi berättar hur interiörsgenren blev populär på 1800-talet och hur Backer anknöt till 1800-talets olika nationalromantiska skildringar av kyrkorummet eller psykologiserande närstudier av kyrkobesökare, men också den hårda kritiken hon mötte. Samspelet av färgerna, ljus och skuggan som skapar den stämningsfulla atmosfären i hennes målningar åstadkom hon genom sitt noggranna arbete på plats, t ex i den iskalla kyrkan i Tanum. Eftersom hon antog sig sina motiv på samma sätt som en friluftsmålare, kan man med all rätt kalla hennes målningar för ett “inomhus-friluftsmåleri”.Avsnittet handlar också om Harriet Backers konstnärliga utveckling från hennes tidiga måleri i Düsseldorfsskolans anda tills friluftsmåleriet och impressionismen satte sina spår på hennes naturalistiska färgmåleri under hennes år i Paris. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! Denna gång ska vi prata om en game changer i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup. Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto. I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra. Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har länge velat prata om den amerikanske målaren John Singer Sargent (1856-1925) och när vi var i Boston och såg hans fantastiska målningar där, bestämde vi oss att göra ett avsnitt om denna spännande och redan på sin tid mycket populära konstnär!Sargent är mest känd för sina porträtt, men vi valde ”Carnation, Lily, Lily, Rose”, som målades 1885-86 och som finns på Tate Britain i London. Vad betyder den mystiska titeln som låter som en trollformel egentligen? Och är det en spegling av ett och samma barn vi ser? Vilken skandal ledde till att Sargent var tvungen att lämna Paris och hur hamnade han i Cotswolds, där målningen färdigställdes under två sensomrar? Varför arbetade Sargent under långa perioder bara 10 minuter per dag med verket? Och hur kom det sig att läsarskaran bakom The Pall Mall Gazette röstade fram målningen som den man minst av alla ville ha i sitt hem?Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen är det dags för ett helt nytt poddavsnitt! Ja, det var väldigt länge sedan vi publicerade ett nytt avsnitt, det tycker vi också. Desto gladare är vi att kunna presentera ett nytt avsnitt om en konstnär som väldigt många av er önskade sig.I detta avsnitt ska vi fördjupa oss i Hilma af Klints verk ”Svanen, nr 1” från 1915, som ägs av Stiftelsen Hilma af Klints verk. Vi ska berätta om konstnären och hennes antroposofiska bakgrund som öppnar upp för tolkningsmöjligheter av detta verk vars komposition bygger på tydliga motsatser i färg och form. Och vad symboliserar svanarna?Avsnittet handlar om en grupp väninnor, ”De Fem”, och deras seanser där de talade med ”De Höga”, ett kosmiskt brödraskap som ska ha funnits sedan tidens gryning och som ska ha gett kvinnorna i uppdrag att måla verk till deras tempel. I avsnittet fokuserar vi också på återupptäckten och mytbildningen kring Hilma af Klint och hennes verk, som sedan utställningen ”The Spiritual in Art - Abstract Painting 1890-1985” på Los Angeles County Museum (1986-87) har exploderat i popularitet.Varmt välkomna att lyssna på det senaste avsnittet av Konsthistoriepodden!Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen är det dags för en ny säsong av Konsthistoriepodden och denna gång går vi långt tillbaka i tiden och tar oss an en av de mest kända och omdiskuterade skulpturgrupperna i tiden: Den hellenistiska Laokoongruppen, som är skuren i marmor och som dateras till ca 40 till 20 år före Kristus och som tillhör Vatikanmuseets samlingar. Denna skulpturgrupp finns dock i en mängd kopior runtom i världen.  Denna antika skulptur visar den trojanska prästen Laokoon, flankerad av sina söner Antiphantes och Thymbraeus, när de kämpar mot två gigantiska ormar som gudarna har skickat på dem. Berättelsen om Laokoons fruktansvärda öde beskrevs i litteraturen bland annat hos de antika författarna Homeros och Vergilius och är en del av berättelsen om den trojanska hästen, som alltså hänger ihop med de historiska händelserna i det trojanska kriget som sägs ha utkämpats mellan Grekland och Troja någon gång på 1100- eller 1200-talet före Kristus. Vi går till grunden med myten om Laokoon och Troja och vad man egentligen vet om var Troja låg. Men vi berättar också hur man kan följa Laokoongruppen genom tiden från att Plinius den äldre 77 efter Kristus verkar ha identifierad dess upphovsmän - tre stenhuggare från Rhodos vid namnen Agesandros, Polydoros, and Athenodoros - till att skulpturen återupptäcktes i januari 1506 på Felice De Fredis vingård som var belägen nära Colosseum på Esquilinen i Rom. Vi berättar om några försök som sedan dess har gjorts att ta fram mer kunskap om verket och att rekonstruera de delarna som inte kunnat återfinnas i utgrävningar. Och vi berättar också hur intresset för den antika Laokoonskulpturen fick en nytändning i och med 1700-talets utgrävningar av antiken och framväxten av den nyklassicistiska konsten som utfördes med antiken som förebild. Sedan denna tid har Laokoongruppen varit ett av dem mest diskuterade konstverken i vår konsthistoria med fokus på dess formspråk och dess känslomässiga uttryck. Framför allt den tyske konstskribenten Johann Joachim Winckelmann skrev fram den ideala skönheten han upplevde i den antika konsten, och hans åter och åter nypublicerade tankar blev snart allmängiltiga. Genom honom fick Laokoongruppen ännu större publicitet än vad den hade någonsin tidigare. Han skrev att Laokoongruppen följer konstens alla regler för fullkomlighet och att den äger precis samma excellenta kvalitéer som utmärkte just den grekiska antikens mästerverk: en ädel enkelhet och en stilla storhet, såväl i hållningen som i uttryck. Ända sedan dess har Laokoongruppens symbolkraft diskuterats och inspirerat utifrån det intensiva lidandet som framställs i denna skulptur, där Winckelmann såg en skildring av det mest omedelbara lidande, som uttrycker sig i alla muskler och nerver som spänner sig i kampen. Samtidigt framträder den “stilla storheten” han alltid påtalade: i Laokoons uttryck ser vi det kontrollerade, hur känslorna undertrycks av denna “store man”.Bildmaterial finns på instagram och Facebook @konsthistoriepoddenSupport till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vin är ett motiv som har återkommit i konsten under alla stilepoker. Går man genom ett konstmuseum ser man mängder av vinglas och -flaskor, druvor och rankar i motiv från forntiden till vår egen samtidskonst. Det ville vi prata om med Petter Alexis Askergren, som förutom att vara hiphopartist inte bara är expert på vin, utan även verksam som konstnär med studier i Konstvetenskap på Uppsala universitet i bagaget. I poddavsnittet får ni reda på hur vinet har funnits med i vår kulturhistoria ända sedan civilisationens vagga i Mesopotamien. Vi berättar om vinets historia i antikens mytologi och religiösa kristna ritualer och hur det på så sätt kom att bli ett så populärt motiv i konsten. Vi pratar vin och rus från Michelangelos tid till dagens vinetiketter, men också om Petters egen konst och inspirationskällor, hur han blev intresserad av konsthistoria och hur han väljer vilka viner han vill importera till Sverige. Allt du behöver veta om vin och rus i konsten och lite till helt enkelt! Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vårt nyaste poddavsnitt handlar om den svenske konstnären Julius Kronberg, som bara 26 år ung fick sitt stora genombrott i Sverige med ”Jaktnymf och fauner”, ett verk som fick August Strindberg att skriva: ”Fall ned och tillbed måleriets triumfator.” Verket vi valde heter ”Drömmen”, målades 1883 och är en del av John Johnsons samling på Bohusläns museum i Uddevalla. Vi berättar i podden om Kronbergs teknik och vilket samband som finns mellan denna målning och verket ”Inslumrad” eller ”Insomnad”, som finns i Stockholms universitets konstsamling. Vi berättar om Kronbergs resor och inspiration och varför Nyrokokon blev populär på 1800-talet, men också var och när motivet i ”Drömmen” målades. Vi pratar om hur det kom sig att bandet ABBA fotograferades i Julius Kronbergs ateljé på omslaget av skivan ”The Visitors”. Och inte minst berättar vi hur det kunde vara möjligt att en framgångsrik konstnär som Julius Kronberg hamnade på en undanskymd plats i det svenska 1800-talets konsthistoria och vad Richard Berghs ord ”Förbannelse över K!” har att göra med detta… Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi tar oss tillbaka till 1500-talet och till en av de stora namn från den italienska renässansen: Rafaels ”Sixtinska Madonna” från 1513/14 som finns på Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden, Tyskland. Men stäng inte av för att det är ett kristet motiv, för vi pratar om så mycket annat! Till exempel berättar vi hur Rafael komponerade tavlan så att den direkt interagerade med kyrkorummet i San Sisto i Piacenza, som den målades för. Vi pratar om hur tavlan 1754 togs från högaltaret i kyrkan och skickades över de snöklädda Alperna till Dresden, hur tavlan hittades efter andra världskriget av soldater Röda armén i en gammal järnvägstunnel och togs till Pusjkinmuseet. Men inte minst berättar vi hur de två änglarna i nedre kanten kom att bli världskända som ett självständigt motiv, som många nuförtiden inte ens vet att de bara är en detalj i en altartavla med Maria och Jesus som huvudmotiv. Och varför målade Rafael Jungfru Maria och Jesusbarnet med så ängsliga blickar? Vill du få svar på alla dessa frågor? Lyssna på vårt nya avsnitt!Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi djupdyker i den finländske konstnären Albert Edelfelts målning ”På havet” från 1883! I podden pratar vi om hur konstverket berör oss som betraktare och hur Edelfelts komposition av verket bidrar till att förstärka motivets känsla. Han får oss att känna med de nyländska fiskarna som har förlikat sig med sin hårda vardag som innebar fisketurer i varje väderlek.Vi pratar också om verkets väg till Parissalongen 1884, från staffliet på familjen Edelfelts sommarnöje i Haiko vid Finska viken till förstasidan på tidningen ”Le Monde Illustré” i Paris. Vi följer Edelfelts många brev till modern Alexandra (!) och visar hur även en skicklig målare som Edelfelt kunde vackla mellan självtvivel och övertygelsen att han nog målat en av salongens bästa tavlor. Vi berättar även hur verket såldes till göteborgsmecenaterna Pontus och Göthilda Fürstenberg på vernissagedagen och hur målmedvetet och strategiskt Edelfelt förvaltade sin karriär. Han förstod verkligen vikten av det sociala spelet kring karriären och marknadsföringen och inget lämnades till slumpen på hans väg till toppen. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nytt poddavsnitt! Vi ska fördjupa oss i Dayanita Singhs konstnärskap och främst hennes verk ”Mona in the Archive” från 2022. Singh är Hasselbladspristagare för år 2022 och den första pristagaren som härstammar från Indien. I vårt poddavsnitt berättar vi om Dayanita Singhs intresse för arkiv, både som motiv och som presentationsform. Likaså berättar vi mer om Singhs kreativa koncept, när hon skapar böcker och västar som hon ser som utställningar eller museer. Inte minst berättar vi om hennes vänskap med eunucken Mona Ahmed, som har figurerat i många av hennes fotografier, även efter hennes bortgång. Vi berättar mer om Dayanita Singhs första möte med Mona Ahmed, om hennes livsöde och inspiration för flera generationer av trans- och queerpersoner i Indien och om eunuckernas speciella ställning i det indiska samhället. Och vad är det för röda tygbylten som Dayanita Singh fotograferade i serien ”Time Measures” från 2016 och hur liknar hon dem vid människoporträtt? Allt detta och mycket mer får du höra i det senaste avsnittet av Konsthistoriepodden! Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi ska starta hösten med en resa tillbaka till barocken och en av dess främsta målare: Artemisia Gentileschi, som många av er önskade sig! Målningen ”Judith halshugger Holofernes av Artemisia Gentileschi”, som vi ska prata om i det nya poddavsnittet, målades mellan 1614 och 1621 och finns idag på Uffizierna i Florens. Vi berättar mer om det bibliska motivet och dess betydelse och undersöker hur Gentileschis målning betonar kvinnornas fysiska kraftakt och visar de som starka i sitt samarbete. Hon går därmed ifrån traditionella framställningar som fokuserar på Judits skönhet eller hennes känslor.Det fysiskt våldsamma motiv har ofta tolkats utifrån Gentileschis biografi och den våldtäkten hon blev utsatt för 1611, när hon bara var 18 år gammal. Man har klassat verket som ”en målad hämnd”. Därför går vi tillbaka till rättegångens handlingar, som också ger en tydlig bild av hur offren behandlades i sådana processer som inte bara vara utelämnande och generande, utan som även innefattade tortyr av offret med exempelvis tumskruv, som i Artemisia Gentileschis fall. Support till showen http://supporter.acast.com/konsthistoriepodden. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.