Mor skiljer sig

Det är en poetisk upplevelse att läsa Karolina Ramqvist, samtidigt som det här är en långsam och betraktande berättelse om kärlek har vi svårt att lägga ifrån oss boken när vi väl öppnat den. Vi har "finläst" alltså lusläst vartenda ord, för det vill man med Ramqvists prosa. Berättlsen utspelar sig på Jamaica och även om just den kontexten är för oss främmande är det lätt att känna igen sig i den unga förälskelsens naivitet och rättfärdiganden. 

Natalia Ginzburgs familjelexikon är en vindlande självbiografisk skildring av hennes uppväxt i norra Italien från 1930-tal och framåt. Familjens vänsterideal samt delvis judiska bakgrund gör detta till en viktig skildring från krigstiden i Italien. Bokens behållning är det stora persongalleriet där många av den tidens kända Italienska författare och entreprenörer far förbi, även om vi verkligen får skärpa oss för att hålla ordning på dem alla och hur de hänger ihop.

Den här gången har vi läst en bok om två kvinnor som är hemligt förälskade, där den ena är bortlovad till en man. Berättelsen utspelar sig i samtiden, men på en plats där urgamla sedvänjor fortfarande fungerar som rättsystem, det är blodshämnd, svurna jungfrur, gästfrihet och familjelojalitet. Vi enas om att detta är både en vacker och viktig bok. Karabash skriver på ett flyktigt och poetiskt sätt som gör att vi tar oss igenom det hemska, och pulsen i texten gör kontexten så levande att man kan känna lukten av den.

Den här är en bok som berör på djupet. Skildringen av utsattehten i att komma till ett nytt land och vara utlämnad till andra människors välvilja, drömmen om ett bättre liv som bara blev ett annat liv, med en annan typ av social utsatthet. Vi enas om att det här är en viktig bok, som även om den skildrar en fiktiv historia ligger nära verkligheten och sätter sig kroppen.

Till avsnitt 50 har vi minsann läst Nobelpristagaren Han Kang! Vi blir stumma av förundran, Vegetarianen är en fantqastisk bok. Det är en stundvis grym berättelse, men samtidigt skriven med stor ömhet och omsorg i betraktandet av människan. Det handlar om människans bräcklighet, sociala konventioner och relationer, om rätten att bestämma över sin egen kropp, sitt eget liv. Vem vinner, samhället och konventionerna eller individen? 

Vi bjuder på spoiler i det här avsnittet, annars kan vi inte riktigt prata om den här ovanliga, obehagliga och men på många sätt fantastiska boken. Den tar oss med till det fattiga Colombias kustland där  en kvinnas relation till hund står i fokus. Bokan har många, för oss outgrundliga lager. Vi filosoferar och funderar på vad Pilar Quintana vill säga oss med sin text. Oavsett vad det är bestämmer vi oss för att den här texten kryper in under skinnet på oss och det är en bok som kommer att stanna kvar.  

Det märks att vi läser en nobelpristagare i litteratur, texten är tät och vi är eniga om att man inte kommer undan med lite slöläsning när vi pratar Munro. Slappa till lite och vi är helt borta och måste börja om. Novellerna är fantastiska och vilken berättarteknik! Men vi diskuterar även det mörka i Munros liv, hur hon reagerade på övgreppen mot sin egen dotter och hur det kunskapen eventuellt påverkar hur vi tolkar hennes texter?

I detta lördagsavsnitt preppar vi för fest genom att gå tillbaka till arbetarlitteraturen. Vi tycker om det, det gör vi, att läsa om kvinnornas eviga kämpande i fattigsverige. Samtidigt som det kanske inte är lika träffande som Moa, känner vi ändå att det skapar kontinuitet i både vår läsning och förståelse av samhällets utveckling och kvinnors livsvillkor, Elsie tar vid där Moa slutar. Hon skakar liv i oss och vi hakar på och vi skenar iväg!

Kan semesterläsningen börjas på ett bättre sätt än med denna 30-års-jubilaren? Våra trötta huvuden anser i alla fall inte det! Donna Tartt tar över spakarna och vi får följa med in i en värld präglad av grekiskt drama och mystik… Våra inre tonåringar jublar över att få återknyta bekantskapen med de mytiska studenterna i klassisk grekiska, med vackra Vermont som backdrop och ’Brott-och-straff-mord’ som den hemliga historiens riktmärke.

”Det som väntar mig” var en annorlunda roman än de vi brukar läsa här i podden… Inte bara då den utspelar sig i en för oss okänd kontext, Iran, utan också då det är ett annat sorts verk än de vi brukar ta oss an. Men i och med Fias efterforskningar kring författaren, Parinoush Saniee, bringades mycket klarhet i romanens syfte och struktur. Hon är/var nämligen verksam som forskare i Iran och ville förmedla den statistik hon förde på ett sätt som kunde nå ut. Med den kunskapen i bagaget gestaltas bokens huvudkaraktär Massoumehs kvinnovardag mer än vanligt i termer av att det privata är politiskt. Det som vid en första anblick framstår som en rätt alldaglig roman, är istället en genialisk form av forskningskommunikation: statistik omförpackad i ett gripande kvinnoöde. Ett grepp som fungerat då boken är översatt till fler än 20 språk.

Sportlovsläsningen i år var av slaget saga! Och inte vilken som helst, utan Selma Lagerlöfs genombrott i formen av ’Gösta Berlings saga’ från slutet av 1800-talet. Nu när vi är klara med Moas trilogi rör vi oss vidare bland svenska kvinnliga klassiker. Tydligen har vi fingret på pulsen, så passa på att vältra er i Selma-bonanzan på SVT play, förutom att lyssna på våra tankar och känslor kring detta epos. Vi skulle kunna sammanfatta vår läsning som en färd genom Selmas kärlek till Värmland, traditionella sägner och en hyllning till vackra kvinnor. Men, mellan de förföriska raderna läser vi naturligtvis in en tydlig samhällskritisk hållning mot dåtidens religiösa moral och kvinnans utsatta ställning. Vackert och givande!

Vi gör verkligen vårt allra bästa för att tillsammans försöka göra denna GIGANT rättvisa: Doris Lessings genomslag från 60-talet, ’Den femte sanningen’. En OTROLIG upplevelse och stundvis rätt tuff läs-kamp . Men vi tolkar friskt utifrån känsla, som vanligt, men tycker oss ana teman som klass, rasism och jämställdhet som centrala. Inbakade i ytterst täta och vindlande resonemang, som stöter och blöter dem ur alla perspektiv. Sen känner vi naturligtvis igen de kvinnoteman vi kommit att bli så oerhört bekanta med i det mesta vi läser, nästan oberoende tidsepok…

Hon är en av Norges mest erkända författare, Vigdis Hjorth, men samtidigt en skandalomsusad person då hennes böcker vanligen inte värjer sig för det allra smutsigaste som incest, missbruk och dysfunktionella familjerelationer. 'Om bara' följer samma mönster som Vigdis andra böcker och det ÄR smutsigt. Vi undrar varför hon bara lägger fokus på de sämsta sidorna hos huvudpersonerna? Att det sedan är autofiktivt gör att boken känns som ett självskadebeteende, protagonisten Ida måste väl ha någon bra sida, bete sig lite rimligt bara ibland? Vi provoceras också av att boken beskrivits som 'en stark kärlekshistoria' och är eniga om att detta istället är en stark missbruksskildring, av kärlek, sex och alkohol. Följ med oss ner i Vigdis mörker.....för intressant är det, även om det är mörkt.     

Då tar vi tag i denna samling texter – vilken vi beskrivit lite som att följa vänsterns moderna historia i Sverige från 68-rörelsen fram till nutid. Mycket underhållande kåserier och andra typer av inlägg av Åsa Moberg. Vi skrattar rätt mycket åt hennes ofta nyanserade feministiska inlägg, ställer oss aningen frågande till det stora antalet tv-recensioner, fascineras över hur vissa inslag i den nu aktuella energidebatten åldrats otroligt väl från 70- och 80-talets kärnkraftsmotstånd, medan andra tydligt är tagna från en värld som inte längre existerar. Vi bockar och bugar för de tankeväckande inslagen!

Det finns ett före och ett efter läsningen av detta mästerverk av Tikkanen. Poesins genomslagskraft är näst intill obegriplig i ’Århundradets kärlekssaga’. Hudlös? Magi? Vi försöker förstå och resonerar mer om detta i det sista avsnittet av M(i)SS tredje säsong. Förutom att Anna svär som en borstbindare av alla känslor boken upprör, tar vi till oss den med någon form av gemenskap i modern kvinnohistoria. Ofattbart hur mycket Märta hunnit leva när hon skrev denna, som kom ut samma år som vi föddes. Återigen känner vi den djupaste tacksamhet till alla kvinnor som banat väg för oss andra.

Kontrasten mellan två böcker kunde knappast varit större- från den faktatunga skildringen av ett för oss okänt Kina, till en känslospäckad berättelse från vår samtid och nuvarande hemort Stockholm. Att vi dessutom lyckats välja en Augustpris-VINNARE stärker vårt lite sargade självförtroende för bokurval . Sen är ju timingen nära nog OVERKLIG med bara ett par dagar mellan vinsten och avsnittet. Att Ia vann är vi inte ett dugg förvånade över och kan inte ge en mer tydlig recension än: LÄS DEN!

Ja, denna bok kommer onekligen att gå till ’Morskiljersig-historien’ som en av våra stora utmaningar. Istället för att mötas av en roman, får vi veta förmodligen ALLT om Kinas moderna historia. Nu när vi är ute på andra sidan är vi givetvis tacksamma för denna bildningsresa . Detta avsnitt är också präglat av det politiska innehållet i boken och vi blir nästan mer som en politisk podd än en om skönlitteratur… Men så blir det ibland när man läser engagerande texter. Och vi tycker ju att det faktiskt är en del av litteraturens roll i samhället - att ge oss nya perspektiv på vår egen kontext. Den hjälper oss att tänka, en draghjälp som Jung onekligen bidrar med här.

Vi var onekligen påverkade av att få läsa Simone de Beauvoir. Som att vara i närheten av sann storhet på ett lite nytt sätt och så spännande att ta del av en ung flickas upplevelse av det högborgerliga Paris och sätta det i kontrast till Moas skildring av Mias uppväxt i Fattigsverige. Det som kanske drabbade oss mest var religionens framträdande roll i denna kontext, och de ofantliga sociala krav som unga flickor levde betungade av, så till den grad att huvudkaraktären – Simones väninna och kärlek (?) – nära på stympade sig själv fysiskt. Självskadebeteende med yxa är inget man förväntar sig som sommarlovsminne från en tjusigt gods på den franska landsbygden. Vi vill definitivt läsa mer av Simone, så mycket är klart!

Kungens rosor, den sista delen i Moas självbiografiska trilogi gör oss allt annat än besvikna. Tonåriga Mia tar oss med till en prästfamilj där hon tagit anställning som barnflicka och får uppleva den tysta kampen i en annan socio-ekonomisk kontext än den högljudda arbetarklassen hon var van vid. Hennes resa i livet fortsätter sedan bland annat till världsutställningen i Norrköping 1906 och vi får vara med i hennes vidare utforskande av samhällets mer välbeställdas leverne. Trots att vi varit mer än övertygade om Moas storhet genom de tidigare böckerna, lyckas hon överraska oss igen. När en text från 1930-talet fångar dig från första sidan kan det inte annat än beskrivas som mästerligt.

Äntligen har vi läst det senaste alstret från Sveriges ”nationalklenod” Kerstin Ekman. Vi bugar djupt inför hennes oändliga publikationslista och häpnar över förmågan att ta oss med in i ålderdomens realitet. Men den här gången är vi inte helt överens: Sofia njuter av lugnet och lunken i boken medan Anna blir lite uttråkad och har svårt att köpa idén att det är en man som berättar. Å andra sidan, om det var meningen att vi skulle känna av hur åldrandet kan gestalta sig, snarare än att roa oss, har hon sannerligen lyckats. Sen når vi någon form av kulturell bottennivå när Anna glatt refererar till ”Trolltyg i tomteskogen”… Slutligen går det inte att ta miste på Kerstins kärlek till naturen och hennes klimataktivism.