HakeliusPopova

Kan jurister skämta? Den domare som hette Blofeld och mötte en advokat som hette Bond gjorde det. Vi har sett produktionsbolaget A24:s storfilm om bordtennis Marty Supreme och är mycket förtjusta. Timothée Chalamet kan trots sitt löjliga namn både övertyga som Dylan och pingisstjärna, storyn är kaotisk, utan att förlora publiken och musikvalen modiga, men funkar. Vi såg filmen på Labia Theatre, den klassiska biografen i Kapstaden som ligger i det som var italienska ambassadens balsal. Uppnämnd efter en sydafrikanska, Ida, som gifte sig med en italiensk ambassadör och prins. Idas pappa var en så kallad Randlord — motsvarigheten till rövarbaron — som köpte sig en titel av Lloyd George. Det blev skandal. Richard E Grant gick ofta på Labia när han var i Kapstaden. Svenska filmbranschen gnäller vidare, helst på kulturministern. Kan de inte ta sig samman och göra något åt att svenska filmer är så ängsliga och filmfolk så trist mainstream istället. Det handlar knappast om pengar. Vi hoppas Stellan får en Oscar. Ruben Östlund borde synas mer. Jenny Stjernströmer Björk på Netflix lovar storsatsning på Sverige. Och dödar strömning verkligen bion? Ökar den inte också det kvalificerade filmintresset? Det var en dålig vecka för oppositionen. MP vägrar regering med kärnkraft, V vägrar regering utan V, C vägrar regering med V och Magdalena Andersson har mindre förtroende än Jimmie Åkesson. Inte underligt att Magda vill göra upp med Moderaterna om allt i förväg. Johan gillar ändå valrörelsen, så här långt. Bengt Jangfeldt skriver i Svenskan om att ryssarna tidigt lärde sig att exportera sina intellektuella, för att bli av med dem. Då blir inte mycket till opposition kvar. Johan har slagits av likheterna mellan Trump och Idi Amin. Nobelcentret väcker berättigad kritik. Vad är det för fel på arkitekterna? I Kapstaden är det en finfin arkitektonisk blandning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi kan inte låta bli att gotta oss åt att slippa snön här nere i Kapstaden. Vill ni kolla hur vi har det, googla "This is Manhattan in Cape Town" och kolla på airbnb eller booking.com. Nick Cave ska ställa ut sin djävulskeramik i Stockholm. Och sedan ger vi oss på den första av två Trumpmanglingar. Han verkar helglad över att få nobels fredspris i andra hand, men Grönlandsfrågan börjar mobilisera republikaner som inte tappat vettet. Virtanen skriver svängigt i Fokus m risken för en del högermänniskor att hetsa in i landsförräderi, bara för att de vill ge en annan bild av Trump. Kul att få se lite av den storrökande Lars Løkke Rasmussen igen. Vi såg partiledardebatten och Susanna hade hoppats att man kunde slippa få höra det dumma med "mäns våld mot kvinnor" åtminstone från den borgerliga sidan, men se det gick inte när regeringen ska positionera sig. Borde vi inte ha klarat av det där när kvinnojourerna inte ville ta emot lesbiska misshandelsoffer för 20-30 år sedan, eftersom de var slagna av kvinnor? Vi sörjer Sven-Harry Karlsson som gick ur tiden - en stor konstsamlare och konstkännare som gjorde något åt att det finns för få museer genom att starta ett eget med bland andra Lage Lindell och Dan Wolgers. Johan förbereder sig för Christopher Nolans filmatisering av Odysséen med Matt Damon i huvudrollen genom att läsa om Ingvar Björkesons översättning från 1995. Lika lysande som då. Och så kommer en nu säsong av The Industry på HBO, värd att se för rollfigurerna. Hur är det egentligen med alla nya/förlängda straff? Har någon koll längre? Och så en andra våg med Trump: Peggy Noonan i Wall Street Journal jämför med Gudfadern och påstår att Trump är en blandning av de tre Corleonebröderna Michael, Sonny och Fredo. Och New York Times har kartlagt hur lång tid det tagit för presidenter att få sina namn på byggnader, sin feja på pengarna och så vidare: oftast åratal efter avslutad mandatperiod, undantaget den mördade Kennedy, men Trump fixar det när han fortfarande är i tjänst. Thomas Steinfeld gör i Svenskan förtjänstfullt upp med kommissarierna på museerna som skymmer konsten med sina politiska föreläsningar och Johan är färdig med manuskriptet till boken om Nidbildens historia. Fråga om Sydafrika till nästa gång! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har landat i Kapstaden. Efter något dygn gjorde vårt bagage det också. Tack BA. Hur smart är det med den här digitaliseringen av allt? En god man undrar. Några pansarsoldater har digitaliserat sig själva, istället för att vänta på byråkratin. Inga-Britt Ahlenius och tjänstemannaansvaret väcker massor av reaktioner. Det gör förstås också skotten i Minneapolis. Det börjar inte kännas långt borta med ett nytt amerikanskt inbördeskrig. Det här året kommer att bli en prövning. Vi minns Erik Wellander och riktig svenska, för sådan finns faktiskt. Och klan man äta ägg offentligt? I så fall var. Svenskan har undersökt saken. Barnfängelser kanske är det bästa som kunnat hända barnen. Måste vi höre ett "han är gravid" igen? Och vi hade kul när vi såg om Catch me if you can. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Först lite influensagnäll, eftersom Susanna varit sjuk och vi fått avboka allt. Utom fyrverkerierna, som kom till oss, tack för det! Susanna har läst den fantastiska historien om The Shed in Dulwich, den hippaste restaurangen i London, förutom att den inte fanns. Det var ett experiment i hur folk vill bli lurade, om de läser något som verkar statusstarkt på nätet. Det påminner om Joaquin Phoenix film I'm still here, där han låtsades bli tokig och trodde att folk skulle fatta fejken, men det gjorde de inte. Vi har sett en annan film med samma titel men helt annat tema: den sanna historien om en brasiliansk ingenjör som arresteras och "försvinner" under militärdiktaturen på sjuttiotalet. Kan rekommenderas, mycket bra drama. Susanna har hittat en kompis till Klarna: Starbucks, som gör pengar på att folk köper saker de aldrig får. Men den bästa affärsidén av det slaget måste väl vara gymmen, som folk betalar av samvetsskäl för, utan att sedan utnyttja. Susanna har också sett två skådespelare ta ett riktigt roligt lögndetektortest på vanityfair och undrar varför vi är så ointresserade av sanning. Tillit, konflikträdsla och lite annat är sådant vi kommer fram till. Den jättelika svindelskandalen i Minnesota, främst bland de med somaliskt ursprung är fascinerande. Det kan ha förskingrats miljardbelopp som närmar sig Somalias BNP. Att den misstänkte styckmördaren "Wilma" Andersson skapar oro i rättsväsendet på så sätt att de inte vet om de ska kalla honom "hon" eller "han" är inget gott tecken. Sofie Löwenmark skriver strax bra om det i Fokus. Och nu verkar det snarare vara kommunala skolor, inte friskolor, som ger glädjebetyg, men ingen skriver om saken. Måste Jan Emanuel var med i alla SVT:s program? Och Henrik Jönsson har en källa som säger att SVT valde Palestinasktivisten Gina Dirawi att leda Melodifestivalen för att blidka intern opposition som ville se en bojkott. Sant? Vem vet, men det är i alla fall sannolikt. Och Nicky Haslam, med ett ofelbart sinne för det estetiska och stilfulla, berättar i Times om skillnaden mellan det vulgära och det förfinade. Passa på att uppgradera er, possums! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har ritat skattkartor, men saknar skatter. Blir inte journalister snurriga av att kalla mördaren Paulus/Lily Abdelshahed "hon", men ändå kalla "henne" för pappa? Hur långt ska detta gå? Det är grundläggande fel att låtsas att vi kan diktera att andra ska uppfattas oss som vi själva vill. Det är att förneka hur social samvaro fungerar. Vince Gilligans serie Pluribus har många inspel som känns samtidsrelevanta. det finns t ex lite av AI här. Kul historia om hur Los Angeles bytte lampor och därmed färg. Peggy Noonan konstaterar att musik inte har melodier längre. VAd säger det om vår tid? Susanna redogör för sin biograf-biografi, det vill säga sina minnen av biobesök från riktigt ung ålder och framåt: husmorsfilmer, Beatles och Bullitt. Det öppnas nya biografer och de är nog som Capitol och Fågel Blå: fina och en aning högtidliga ställen, inte Filmstadsfabriker. Svenskt godis gör amerikansk succé. Chris Rea har kört hem till julen för sista gången. Vi lyfter på hatten för gamla Stockholmsfilmer: kommer hatten tillbaka? Och bra observation av Marcus Lundblad-Joons i Svenska Dagbladet: Kungsgatan mitt i Stockholm har blivit ett vildmarksstråk. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Stålspåren i golvet på Centralen är till för att hjälpa synsvaga, har vi lärt oss. Novus verkar visa att SD är inne i en andra andning. Expressen redovisar importerad kriminalitet i form av våldtäkter inom hemtjänsten. Ruggigt. Susanna dömer ut Estoniautredningen som statlig gruppterapi. Vi minns med glädje att vi har en härlig bok, Life at the top, om de finaste penthousevåningarna på Manhattan. Har man inte råd att bo där kan man åtminstone läsa om lyorna och titta på dem. Vanity Fairs stora artikel om Trumps stabschef Susie Wiles är fantastisk att läsa. Men varför talar hon så frispråkigt? Peggy Noonan tror att Wiles gjort misstaget att vilja bli förstådd. Vi undrar om hon inte vill ta ut lite distans, därför att det börjar gå lite knackigt för Trump. Liberalerna vill ha litteraturämne i plugget. Susanna applåderar. Johan är förvånad över att det inte redan finns. Veckans i särklass mest smaklösa: samma dag som judar mördas i Sydney publicerar Sydsvenskan ett stort, helt okritiskt idolreportage över Palestinaaktivister i Malmö. Bland dessa en person engagerad i organisationer närstående till Muslimska brödraskapet. Alltså just sådana personer som gör att judar flyr Malmö. Hur kan en sådan ohederlig partsinlaga leta sig in på nyhetsplats? Någon har helt förlorat greppet på tidningen. Man kanske ska tänka mer på mineraljakten och Bergsstaten. Årets jultips är att pryda bilen med en krans. Johan gläder sig åt att ha fått en sändning Steve Roper och Mike Nomad. Och julfilmen ni inte vill missa är Holiday Inn, med Bing Crosby, Fred Astaire och Irving Berlins musik. Hotellkedjan tog sitt namn av filmen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Veckans ord är biofobi. Om man ogillar naturen, som vi gör, är det tydligen en psykisk åkomma. Folkhälsan kräver behandling. Jonas Bonnier ska bli kolumnist i Expressen, där Bonniersläktingen Cecilia Hagen nästan är den ende icke-anställda kolumnisten nu. Måste man vara en Bonnier för att få kolumnplats nu (säger sparkade Johan surt)? Claes de Faires nya roman "Att gå på teater" är rolig och skickligt retsam. Den ogina (Johan använder mot sin vana ett riktigt fult ord) recensionen i SvD avslöjar recensenten, Ylva Lagercrantz Spindler, som en humorlös försvarare av ett tunnhudat kulturetablissemang. Varför är metallstavar nitade i golvet på Centralen. Den som vet, berätta. SvD:s fotograf Magnus Hjalmarson Neideman för Tomas Oneborgs vana vidare att lätta upp trista bilder med en hund. Tingsrätten säger att det är OK att klimataktivister vandaliserar konst - dags att skippa politiska nämndemän. Krister Thelin, göt din plikt. Vi var på den betydligt mer exklusiva Fokus julmiddag, inte Nobelfesten, men vad var det för "värdebaserat budskap" som fanns på Nooshi Dadgostars klänning, som gjorde att hon till sist valde en annan klänning? Amnesty International har till sist kommit på att Hamas begår övergrepp. Grattis. Varför flabbar folk så mycket i andra poddar? Borde vi också göra det? Åsa Wigforss, akademiledamot, flabbar å andra sidan inte alls. Hon påminner Johan om vad som en gång sades om Karl Popper, apropå hans klassiker "The open society and its enemies": "The open society by one of its enemies". PM Nilsson går i clinch med henne i DN. Och DN går till generalangrepp på Fokus i dag: Fokus är något slags nazistiska sionister, tydligen. De är så fasligt arga över att världen inte ser ut som de önskar att den gjorde. Det blir rätt trist debatt av det. Thomas Friedman, däremot, intressant när han lyfter fram antropologi och psykologi, snarare än politik och ekonomi, som verktyg för att förstå världen. Katarina Barrling gjorde något liknande i sin fortfarande djupt intressanta doktorsavhandling. Trump vill knäcka Europa och Skatteverket förmanar oss att köpa rätt gran. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har sett Beatles Anthology, 9 avsnitt nymixade efter 30 år. Och det håller. Beatles är vår populärkulturs motsvarighet till myter och gudasagor. Här finns både det extraordinära och det alldeles vardagliga. Magda håller jultal i dag, men talar knappast om AiP-skandalen. Men kanske om nazistmarschen i Salem. Mycket nazister nu, eller ska vi säga "militärhistoriker"? Magnus Ranstorp klär av Guillou, hela Sveriges egen fnoskige gammelfarbror. SOM-undersökningen bekräftar Ungdomsbarometern som vi redan talat om: yngre är allt mer konservativa. Varför? Kanske behövs en hårdare inre kärna av värderingar och normer, när allt annat flyter. Att Trump kan bli glad av att får ett "fredspris" som FIFA hittat på för att ge just till honom är nästan lite gulligt. Och tack till Edward Blom som hjälper oss att skilja på högtiderna, men också att uppföra oss. Liberalerna satsar på att vara mot strypsex för att klara sig i riksdagen. det har alla tecken på en moralpanik. Klarna varnar för bedragare, men hur skyddar man sig mot Klarna? Public services Hatet om Joakim Lundell är ett trendbrott i svensk offentlighet. Nu har vi importerat den brittiska genren underklass-nyhets-underhållning. Antagligen ett tecken på att medelklassens grepp över medierna veknat. Claes de Faires nya roman på Kaunitz-Olsson förlag är en hit, enligt Susanna, som hunnit läsa. Gå på teater heter den - nätt och rolig, men just därför allvarlig. Andreas T Olsson läste ur boken om sig själv på boksläppet på Wetterling Gallery, där hela Östermalm var. Israel får vara med i eurovisionen, vilket får de gamla vanliga länderna att hoppa av. Och årets julklapp: ett par mammuttofflor av Owe Gustafson för adaysmarch.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är podd 200. Hurra! Och vi har träffat vår första lyssnare med Inre exil-tisha. Det var på Fokus bokklubbs möte med Paulina Neudings förstlingsverk "Igår kväll i Sverige". Den är riktigt omskakande och det märks på recensionerna som i flera fall handlar mer om recensenternas ovilja att höra det hon skriver. Det blir som en tidsresa bakåt tio-femton år. Men situationen i Sverige är konstig, det noterade till exempel Spectators förre chefredaktör Fraser Nelson redan för ett par år sedan. Hur kommer det sig att vi inte fattade snabbare? Brå:s ovilja att tala om vad som skedde var en del av det. Men en del, som centerpartisten Staffan Danielsson, tog sig an problemet (och blev petad). Vi har sett Picassoutställningen på Moderna museet, som vi gillar mycket. Evelyn Waugh gillade dock inte Picasso, något han gärna berättade för Nancy Mitford. Vi har också sett Staffan Juléns och Rikstolvans dokumentär om Jan Håfström som är en underbar film om en konstnär som faktiskt kan förklara vad han gör. Kommer på SvT nästa år. Konstiga besked om varför vägarna drabbas av snökaos och skuldbeläggande av kaffedrickare. Vi protesterar. Washington Post rapporterar om grannfejd, när flygrutterna ändras för att Donald Trump inte ska ha plan ovanför huvudet. Vi bryter en lans för gymnastikens offer och buar åt Augustprisjuryn som inte gav fackbokspriset till Fredrik Sjöbergs Liljeforsbiografi. Vi förväntar oss att alla våra lyssnare köper den och ger bort den i julklapp. När ska vi komma till det nya, egyptiska museet? Vi orkar inte med sossarnas trollkonton, men uppmanar er att komma till biograf Fågel blå när Johan presenterar Whit Stillmans Metropolitian den 11 december klockan 17.30. Biljetter på biofagelbla.se. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varför fastnar folk i snön? Vi har inget minne av att de brukade göra det. AI lika korkat som alltid. Hjälp till att sprida den förskönade versionen av Johans liv för att testa exakt hur dumt AI är. Påven försvarar biograferna — bra gjort. Johan presenterar Metropolitan på biograf Fågel blå den 11 december. Gå in på deras hemsida och köp biljetter nu. Vi har sett One battle after another och är imponerade. Lysande film med politiskt tema, men utan politiska pekpinnar. Den handlar om människor. Både Leonardo di Caprio och Sean Penn lysande. DN försöker piska upp opinion mot att talmannen Andreas Norlén tagit med sin fru Helena på några resor. Töntigt och småaktigt. Hon har representerat Sverige utan att få betalt: finns en skandal är det den. DN:s krystade avslöjanden kastar en skugga över de bra grejer de gör, som till exempel Niclas Orrenius artiklar, numsenast om nazistiska aktivklubbar. I svensk tidskrift skriver Amanda Wollstad läsvärt om problemet med svenska protestanter som inte fattar sociala koder inom diplomatin. Liberalerna ligger under två procent och har tre val. De väljer det enda av de tre som är ogenomförbart. Detta "lilla självmordsbenägna parti" som Hans Bergström en gång sade. SvD:s Henrik Torehammar försöker sig på att definiera personalismen och hamnar helt fel. Anna Nachman hamnar tvärtom helt rätt när hon i en kolumn i Fokus dissikerar Jan Guillous och andra vänstermäns homosociala vurm för arabiska män. Hon sätter fingret på något väsentligt. Det gör även Thomas Steinfeld, som analyserar dumheten, även det i Fokus. De som påstår att Trump är dum är helt enkelt slarviga. Susanna erkänner skamset att hon är ett offer för novent. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nu råkar vi vara i de dagar som Marty McFly åkte till i Tillbaka till framtiden. Själva har vi bara varit i Venedig, som står sig. Harry's Bar lika bra som alltid, Fortuny likaså, och vi har hittat en överkomlig ersättning för fantastiska men svindyra juveleraren Codognato: Gioielleria Oreficeria Dogale, där en 88-årig juvelerare och hans son tillverkar fantasiskapelser i ett litet hål i väggen. Vi har också varit i Göteborg för att se Johan Rabaeus gästspela som Gertrude Stein på Stora teatern. Utmärkt, förstås, liksom de ny- men ej sönderrenoverade Hotell Eggers samt nyöppnade Dicksonska villan, med restaurangen Umarell. Synd bara att göteborgare inte kan låta bli att ta upp Stockholm. I den staden har de gapiga Gazademonstranterna fått SL att ställa in bussar. Räcker det inte nu? Kristoffer Tamsons tycker det. Kung Charles III har fyllt 77 och Johan tar det som ursäkt att tala om hans garderob, till stor del från Anderson & Sheppard. Vår kung också bra i sina dubbelknäppta - Götrich, måhända? Så BBC-skandalen, som inte kommer som någon överraskning för den som inte är blind och döv. Samma problem i public service här, som Adam Cweijman med glans demonstrerade i radiodebatt med Ekots Klas Wolf-Watz i veckan. Johan menar att public service förutsätter en accepterad elit som sätter normen, men att varken public service eller många av dess kritiker inser det. Ebba Busch har talat på riksting och använder "orka" snarare än "våga" - Susanna ger tummen upp. Kjell Höglund - en klenod - är invald i Sveriges music hall of fame. Vi har olika idéer om nya serien Pluribus och påven har listat sina favoritfilmer. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi fuskar och kör på torsdag kväll, för vi ska till Venedig. Bauer stängt för storrenovering, men vi hoppas att det blir bra. Veckans tips Kerstin Hallerts om hur man gör fransk omelett. Men så måste vi tala om nya centerledaren och det märkliga i att Centern blivit ett hem för liberala bögar. Thand Ringqvist har sin bas där, men även om hon på tredje försöket blev partiledare är problemen desamma och lika omöjliga att lösa. Det finns en hel del i Fokus, för den som är intresserad. Vi tackar ja i sändning till Claes de Faires bokrelease. Han har blivit krönikör över Stockholms övre medelklass, lite som hans idol Per Gunnar Evander. Valet av socialisten Mamdani i New York kanske bra, amerikanerna behöver påminnas om att socialism inte funkar då och då. Synd bara att socialisterna som tagit över demokraterna också vill utplåna Israel, avskaffa polisen och ge landet tillbaka till indianerna. Susanna har kartlagt stadsdelarna som inte röstade för socialism, för den som är intresserad. Hur kommer det sig att Magda Gads fördömanden av Israel inte kombineras med lika starka fördömanden av Gads nuvarande bostadsort Arabemiraten som finansierar folkmordet i Sudan? Istället får vi små reklamfilmer om hur fint det är där. Hyckleri, eller postlogik. Ylva Lagercrantz Spindler noterar att ekologer och biologer hållit på så att man måste ha röjsåg för att gå på skogspromenad. Djurgården är lite så - borde städas upp till par. Tänk på estetiken, inte bra ekologin. Saltkråkan har fått bra recensioner och de verkar ha vågat hålla fast vid originalet. Och svenskarnas stöd för monarkin orubbat, även om DN försöker hitta annan vinkel. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har två Jack Russells (och en husse) på besök. Vi har också haft besök av möss. Aftonbladets "skandal" om Harpsund verkar vara rena sossepropagandan — är det AB som är korrupt? Men det är inte ens särskilt bra propaganda, eftersom vem som helst på några minuter kan leta fram exempel efter exempel på hur alla från Tage Erlander använde Harpsund på just detta sätt. Aftonbladets grävchef Jonathan Jeppson försöker rädda det hela genom att få det att istället handla om hur regeringskansliet svarar hans journalister, men det är krystat. Ett exempel på hur partiledare tilldelas offentliga roller. Ulf Kristersson har fått den stryktäcka rollen. Men det är mer intressant att Magdalena A är ekonom — lite moderat profil — och Ulf Kristersson socialpolitiker — lite sosseprofil. Kanske något att göra mer av? Emma Thompson ber AI fara åt helvete. All indignation kring Trumps rivning av Vita husets östra flygel missar två saker: det var en byggnad som inte var äldre än Karlskoga lasarett och amerikaner river och bygger nytt hela tiden. Katarina Barrling noterar i Axess hur den gråa färgen av någon anledning fått hög status. Och Andrew, formerly known as Prince, har blivit av med sin prinstitel, numera Andrew Mountbatten Windsor. Kung Charles dödstädar för att William inte ska ärva en massa bråte. Centern närmar sig V, ingen överraskning, men partiorganisationen och väljarna går inte ihop. Thomas Steinfeld skriver en utmärkt understreckare i Svenskan om demokrati och Hitler, samt en lika bra grej om Angela Merkel i Fokus. Missa förresten i Per Bauhns utsökta sågning av utredaren som vill att svensk polis inte ska bekämpa en ockupationsmakt - säger något om svensk galenskap. Och slut upp bakom försvaret för Wetterlings Galleri i Kungsträdgården, innan politikerna gör kontor av stället. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi har just kommit hem från en ostronresa i Bretagne med Camilla Thulin och Johan Rabaeus. Cancale, ostronens Mecka, en upplevelse, men Mont Saint Michel bäst på avstånd. Mer om ostron i nästa Exilposten - den är gratis, gå bara in och anmäl er på hakeliuspopova.com. Är Gud en metafor utan fast betydelse? En präst tycker det och blev snopen över att Svenska kyrkan helst såg att han trodde på Gud. Ann Heberlein, som faktiskt tror på Gud, fick också nobben. Vi misstänker att det beror på åsiktsångest från kyrkans sida. Carl Bildt har hamnat i kyrkorådet av misstag och det i den församling där Jan Guillou bor. Kan vi nu vänta oss en offensiv för Palestina, eller åtminstone mot Israel, i Oscar-Hedvig Eleonora? I just de frågorna verkar ju Bildt, Guillou och kyrkan rätt överens. Riksrevisionen konstaterar att Polisen blivit sämre sedan 2015, trots att anslagen fördubblats och antalet anställda ökat. Ett bevis på större problem. Finns nog i vården också. Men vi är inte heller ofelbara: de som prenumererat på podden för att slippa reklam har i vissa fall ändå fått reklam. Nu, efter månader av teknikersnack, verkar Supercast ha fått ordning på saken. Berätta om det stämmer. SJ har 21 000 förseningar av 70 000 möjliga, men vill helst slippa tala om saken. Och så Frankrike igen: gamle presidenten Sarkozy fick hoppa i finkan när vi var där, men välklädd och med Greven av Monte Cristo i handen.Det är något särskilt stilfullt över fransmän, även när de drabbas av samma elände som alla andra. Kanske handlar det om respekt för både människor och traditioner, inte minst de som har att göra med mat. Mark Brolin skriver i Smedjan om Thatcher, som skulle fyllt 100 i år. Bra läsning, för mycket är bortglömt och ändå aktuellt än i dag. Och så de svenska akademiska kommissarierna som ska diktera för oss vad vi ska äta, men missar många väsentligheter. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gillade Susanna sin födelsedagsresa? Jovars, kunde ha sluppit överraskningen, men både Ritz i Paris och Claridges i London föll i smaken. Är det inte konstigt att det går så många palestinska fångar på varje frisläppt israel? Susanna har läst Bret Stephens i NYT och menar att Israel vann kriget. Johan läser Nathan Shachar i DN och tycker det är lite mer komplicerat.Hur är det med judisk-kristna värderingar? Sjukvårdsminister — snabbt, vad heter hon? — Elisabet Lann har skrivit om det och förslaget om att förbjuda niqab och burka är värt att diskutera. Argumentet att så få — ännu — bär det är uselt. Fast visst är det ett drag i Kd:s valflörtande. Så många saker är fel med Anna-Karin Hatts avgång. Om hon varit med om något särskilt och inte polisanmält det är det oansvarigt. Om hon bara tycker att det är jobbigt, utan att något särskilt hänt, är det orimligt att kasta in handduken, när ett parti lagt hela sin tilltro till att man ska sköta jobbet. Johan anade oråd redan när Hatt talade om att hon slog av telefonen 17.30, trots att hon var partiledare. Hot och hat har ökat och det är skit, men det finns något annat tidstypiskt här: kan det vara narcissism och en magnifik hållning? Nu blir det väl Elisabeth Thand Ringqvist till sist. Tredje gången gillt. Men partiet sitter fortfarande i hörnet som Annie Lööf målade in det i. Vi såg dokumentären om Bo Widerberg — mycket bra — och efterlyser fler galningar och tokstollar i offentligheten. Staffan Heimerson inleder filmen på fint sätt. Och hur blev det så att pengar är det enda som räknas? Nästa vecka sänder vi från Frankrike igen. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi fuskinspelar på torsdagkväll, för vi ska fira Susannas födelsedag på resa. Hon vet inget om vart vi ska, vilket plågar henne. Det tog oss bara drygt 25 år att komma på att Susanna vill tänka på vad vi ska göra i förväg och är färdig när det är gjort, medan Johan bara blir stressad av att planera, men gillar att tänka tillbaka på det som skett. Sedan tar vi oss an Nobelpriset. Ingen av oss har läst Krasznahorkai och vi kämpar lite med hur vi ska uttala namnet, men vi gillar valet. Inte minst för att han skriver om en erfarenhet som är alldeles för bortglömd, men som blir allt mer relevant: livet i länder som låg bakom järnridån och i decennier kämpade med det. Susanna har läst Knausgårds nya. Men borde han inte skaffa terapeut? Fred i Mellanöstern? Vi får väl se. Johan hoppas att det väsentliga kommer tillbaka, trots Netanyahus ointresse för allt utom sin egen politiska överlevnad och Palestinadårarna: att Iran, Hizbollah, Hamas och Huthis förlorat makt. Det finns något att bygga på här. Men Israel har, på grund av Netanyahu, spelat bort mycket av sin goodwill och vänstern i västvärlden kommer att formas av detta i en generation, inklusive antisemitism. Trump, som bygger hela sin offentliga karriär på konflikt, förtjänar faktiskt Nobels fredspris mer än de flesta om han ror hem detta. Lena Anderssons försök att använda ren logik på Ukrainakriget har gjort det jobbigt för hennes anhängare till höger. Men hon har en poäng: det finns intressesfärer och den idealistiska idén att de inte borde finnas är rätt ointressant. En annan sak är om man anser att det aldrig är värt blod och uppoffringar för att flytta på de intressesfärerna. Vi tror det. Problemet är att västs stöd för Ukraina har varit halvhjärtat i detta avseende. På så sätt är Lena Andersson ärligare: hennes resonemang håller ihop, även om man inte håller med, menar i alla fall Johan. Johan Wennström har varit inne på liknande tankar. Och vad är det med kulturlivet i Stockholm? Nu vill riksdagen kasta ut Wetterlings galleri. Den har redan kastat ut Medeltidsmuseet och Stockholms hamn har gjort det omöjligt för Magasin III att fortsätta. SKANDAL! Claes Britton, detta är något för dig. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jane Goodall, apornas bästa kusin, har trillat från lianen. Men Johan Rockström och Gunhild Stordalen finns fortfarande här för att läxa upp oss om vad vi ska äta och få politikerna att tvinga oss till det. Äcklig mat ska rädda jorden. Men tävlingen om Sveriges godaste kranvatten faller oss i smaken. Super-narcissist-aktivisten Greta slår nya rekord med ilskna utlägg om vad svenska staten "måste" göra när hon sätter sig själv i klistret med sina Hamaskompisar och böghatande polare. Gore Vidal skulle ha fyllt 100. En märklig amerikan, som aldrig riktigt fick fäste utanför sin egen kontinent. Hanne Kjöller får medalj för veckans tuffaste och bästa utskällning — mot Polisen. Sida vet inte hur många länder som tar emot bistånd eller hur många projekt Sverige finansierar. Vore inte det värt lite uppmärksamhet, snarare än de som gnäller när det försöker städas lite här? Thomas Steinfeld gör en bra poäng i Svenskan om "omogna läsare" och klassiker. Våra kompisar Maria och Lars har bra synpunkter på konsthantverk i kanon — eller snarare avsaknaden av konsthantverk. Superman i nya filmen liknar Henrik Landerholm. Lex Luthor liknar fotografen Richard von Hofsten. Filmen är ... sådär, men lång. Om Sentimental value med Stellan S är vi oense, men för all del, se den. Och sedan en lång, häpen utläggning om vad som händer med yttrandefriheten i England. Flera fall, bland annat komikern Graham Linehan. Rent bisarrt när wokeföreställningar får poliser att arrestera och — än värre — komma hem för att "föra samtal". Östergrens nya ... nja. Är fredsrörelsen verkligen så intressant? Behövs en konspiration för att förklara varför idealistiska aktivister inte når någonstans? Knappast. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi glömde ju at nämna arkitekten Sigurd Lewerentz när vi talade om Malmöoperan. Han var med förtjänst inblandad i Skogskyrkogården och Röda bergsområdet också. Vad ska vi göra åt drönareländet? Förr eller senare blir det dags att klämma åt Putin, även om riskerna är stora. Vad är alternativet? Magdalena Andersson försöker göra Ulf Kristersson nervös genom att utse Jimmie Åkesson till statsministerkandidat. Smart? Kanske. Enligt Novus går SD starkt framåt. Varför? De tror att det beror på mordet av Charlie Kirk. Förvånande kanske, men även i Sverige litar yngre mycket till influerare i politiken. Bokmässa känns lite plojig, förutom de nedslående inslaget i form av författare som vill tysta personer som har andra åsikter än de själva. Börjar bli en standard på mässan och både de mässansvariga och förlagen skulle säga ifrån tydligare och ljudligare. Elizabeth II ger oss ett gott råd: var snäll. En intressant diskussion har brutit ut mellan Aftonbladets teknikguru Martin Schori och Expressens kulturchef Victor Malm. Schori kör den gamla vanliga visan som lockar rädda medelålders mediechefer: nämligen att verksamheten de pysslar med måste sluta med gamla dumheter som att skriva och så. Vi är helt på Victor Malms sida. Den väntade reaktionen på den svenska bidragsreformen har kommit: man måste fortsätta att ge höga bidrag, annars blir det kriminalitet och skolk. Följdfrågan är förstås: hur mycket mer bidrag behöver vi ge för att all kriminalitet ska upphöra. Silent disco och dining in the dark: tecken på dekadens. Trump babblar på, men det finns en tanke bakom det som verkar vara upprepningar utan sammanhang: han levererar sound-bites. Det är politikens framtid. Goda nyheter från Mediemyndigheten är att barn använder mobil och skärm mindre än förut. Anders Billing gör intressant intervju med näringslivshöjdaren Björn Wahlroos som kommit med del tre (!) av sina memoarer. Och så bibliotekens kris. De får göra allt som ingen annan vill göra. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Susanna har säsongens första förkylning. Så går det när man frotterar sig med massor av människor på kulturhelg. Högt och lite lägre: först Chicago på fantastiska Malmöoperan, sedan konstutställning på Galleri Örhänget med Sveriges främste estet Lars O Ericsson och därefter farsen Trassel på Oscarsteatern. Lössen är tillbaka i skolan - ännu en återkommande säsongsnyhet. Men medlem funkar inte längre. Var är DDT när vi behöver det? Kyrkovalet går vi förbi, men ryssarna vill åt Bornholm, som vi ser från vår övervåning. Historien är tillbaka. Det tas en del bra initiativ, som en avspänd beredskapsdag för hela familjen här nere i Simrishamn, läser vi i Österlenmagasinet. Så ska man göra: acceptera att man behöver vara redo, men inte bli hysterisk för den skull. Intresset för det intressanta I-ordet slår alla rekord. Johan har fått en laddning böcker och läser just Eve MacDonalds nya bok om Kartago. Fascinerande att vi vet så lite om punerna. Susanna har just läst ut Klas Östergrens nya, Klenoden. Kan varmt rekommenderas, men S är inte säker på att den handlar så mycket om beredskap och fred som en del tycks vilja tro. Vi talar lite om nobelböcker vi fått lyssnartips om. Heikenstens har Susanna redan talat om, den andra får lov att vänta lite. Och vad hette den enastående 1700-talskonstnären William Hogarths mops, måntro? Jo, den hette Trump. Men vår Trump är mest genant. Och så ger vi Klarna en örfil igen och undrar hur besluten tas om personlig assistans, med tanke på att Malmö skulle skicka tre assistenter till Ghana för att ta hand om en "brukare". De sket i att åka, men lyfte lön ändå och "brukaren" verkar ha klarat sig utmärkt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vi fuskförinspelar, för vi ska på teaterhelg med Camilla Thulin och Johan Rabaeus, först Chicago, sedan Trassel. En obehaglig militant vänstersvans jublar över mordet på Charlie Kirk. Men ännu slipprigare är det ständigt påhängda adjektivet "kontroversiell" på hans namn, som vagt antyder att han har sig själv att skylla. Hur kommer det sig att vänstertyper aldrig beskrivs så, särskilt inte när de råkar ut för angrepp eller attentat? Dessutom var inte Kirk särskilt extrem. det mesta han stod för var vanligt sunt förnuft för 20-30 år sedan. Det särskiljande med honom var snarare att han trodde på samtalet och på att diskutera hårt, men artigt. Vad som sker med USA nu är en öppen fråga. Peggy Noonan der likheter med mordvågen under civil rights-rörelsen på 60-talet, men menar att USA ändå höll ihop bättre då. Det hotfulla uppträdandet mot civilförsvarsminister Carl Oskar Bohlin är förstås inte i närheten av ett attentat, men det speglar samma idé om svart och vitt, ont och gott och om att inga regler längre gäller. Det finns också likheter i det att vänsterskribenter försöker vifta bort det som inget att bry sig om. Johannes Klenell är ett tydligt exempel. Men det är rimligt och rätt att kartlägga dessa aggressiva typer och berätta vilka de är som Inas Hamdan gör i Expressen och Peter Wennblad i Svenska Dagbladet. Mårten Schultz och Eli Göndör har också skrivit bra om saker av det här slaget. Vi försökte kolla på Denzel Washingtons nya film, men den var för kass så vi övergick till Torpeden på SVT Play istället och den är rätt underbar. En medelålders morsa som dragit sig tillbaka från karriären som yrkesmördare men kastas in i jobbet igen tillsammans med sin son. Blodig, men på ett roligt sätt. Som Cecilia Hagen och Jonatan Unge, om Cecilia Hagen hade varit yrkesmördare istället för kolumnist (ibland är skillnaden hårfin). Johan har äntligen tagit sig igenom sommarens nummer av Literary Review, världens bästa litteraturmagasin, med följd att sex böcker är på väg på posten. Susanna gick och såg Ernst Billgren på Nationalmuseum och gillade det. Vi noterar ett ovanligt politiskt erkännande om att ha haft fel av Joakim Broman i Smedjan och ett alltför vanligt exempel på självvald idioti, när nya sjukvårdministern Elisabet Lann ska sättas dit i abortfrågan. Lösningen? Inre exil. T-shirt finns på hakeliuspopova.com. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.