Claim OwnershipVandra med Henrik
Subscribed: 139Played: 4,720
Subscribe
© Henrik Ståhl
Description
Välkommen till Vandra med Henrik!
Här skapar Henrik Ståhl en unik upplevelse där hans röst leder lyssnaren genom en blandning av verklighet och fantasi, humor och eftertanke, vilket gör varje avsnitt till en inbjudan att slappna av, skratta eller drömma sig bort samtidigt som miljöljudet är spatialt och det verkligen känns som att man är ute och går med Henrik på riktigt.
Lyssna med hörlurar rekommenderas!
I podcasten "Vandra med Henrik" utforskar Henrik Ståhl olika miljöer medan han delar sina spontana tankar utan förberedelse eller redigering. Liknande hans tidigare podcast "Somna med Henrik", är denna podd perfekt för att somna till, men den erbjuder också en underhållande följeslagare under promenader eller när man söker en distraktion.
Henrik Ståhl, känd för sin mångsidighet som skådespelare, författare och podcaster, använder sin förmåga att skapa en avkopplande och engagerande atmosfär. Hans tillvägagångssätt präglas av en "stream of consciousness" där hans tankeflöde blir en upptäcktsresa för lyssnaren. Podden kan beskrivas som en fusion av Lindeman, "På minuten", Calm/Headspace, och "Sommar i P1", blandat med anekdoter från en avslappnad vän.
Varje episod av "Vandra med Henrik" är en unik resa genom Henriks spontana reflektioner, där skratt och drömska stunder samsas. Podden är ett utmärkt val för de som söker eftertanke blandat med humor och för de som behöver en behaglig röst att somna till eller som sällskap på en promenad. Henriks bakgrund inom TV och sociala medier, inklusive hans arbete med SVT och hans eget produktionsbolag Kirinaja, bidrar till hans förmåga att skapa fängslande och mångsidigt innehåll.
"Vandra med Henrik" är inte bara en podcast – det är en invitation till en uppslukande upplevelse som passar för alla tillfällen.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
97 Episodes
Reverse
Jag trodde jag skulle göra en snabb dagsutflykt, men plötsligt stod jag på en plats där tiden själv verkar ha vikt sig i fyra hörn och lagt sig tillrätta under sten. Vandra, jag är vid Anundshög utanför Västerås – ett maktcentrum som enligt skylten var “tusenårigt”, men enligt min själ är det något ännu värre: ett existentiellt Disneyland, komplett med runor, trappor, bäckar, brott mot kulturmiljölagen och skeppsformationer som vägrar förklara sig.Här vandrar jag längs Eriksgatan, kungsstråket där folk och fä och kunglig pompa en gång passerade, och nu jag – ensam, blöt om skorna, men majestätisk ändå i mitt eget lilla inre rike. Jag försöker förstå symboler som inte vill förstås, jag springer nästan uppför gravhögar som jag sen får skamset gå ner för igen, jag läser om Folkvid och Heden och känner mig förbannat långt ifrån dem, men också… för nära. Och du, Vandra, är med hela vägen.Det är ett avsnitt om att vilja veta och aldrig få. Om runor, rost, regn, och röda färger som kanske är ett otyg. Om att stå i mitten av en skeppsättning och vädja till historien som en virrig Dante utan Virgilius. Men också om glädjen i att få gå vilse bland spår av något större, och kanske förstå något ändå – fast bakvänt.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Anundshög, klicka här: https://www.anundshog.se/Mer om Eriksgatan, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/EriksgataMer om runstenen vid Anundshög, klicka här: https://www.anundshog.se/upptackanundshog/runstensmonumentet.4.2e50256416a58d18ea98b746.html Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
En kokande julidag, ett BB som inte längre finns och två unga föräldrar – den ena med händerna krampande kring cykelhandtag, den andra på flykt från skriket, jagande kaffe genom ett folktomt Lidköping. Här korsas berättelserna: om taxichaufförer med tveksamma åsikter, dramatiska droppar under tungan, farmors hårda ord, och känslan av att ”det där är en Henrik” i samma ögonblick som jag föddes. Vi rör oss från svartvita bilar och revolutionära LP-skivor till kräftor som kanske är reinkarnationer. Värmen från 1975 ligger kvar i luften, och under allt ligger en tacksamhet – över att jag blev jag, och att vi fortfarande kan skratta åt hur det gick till.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag vandrar genom Kågröd idag, den lilla plätten mellan Stenestad, Bjuv och Rödstånga, med filmskaparen Ted Kjellsson (Ensamma i rymden, Lassemaja-serien på tv4 och de senaste Håkan Bråkan-filmerna) vid min sida. Eller – Ted guidar mig, för det är här han föddes, även om han inte minns mycket mer än korv i gillestugan och någon slags saft-glass-mjölk-rutin från barndomens grannar. Vi pratar om superhjältar, hisspitchar i Cannes, och vad som händer när en tung rymdmask tvingar en till gymmet – och nykterheten.Vi besöker huset där han föddes, vi går genom bokskog, vi talar om brorsor, zombiefilm, reklamfilm och den där ständiga känslan av att vara en hemmasnickrad outsider. Det är mycket barndom. Mycket minne. Och lite bitterballe.Jag känner hur det börjar växa något i mig när vi går där – nåt slags respekt för att aldrig ge upp, att lita på sin vision oavsett hur många som säger nej.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om platsen Kågröd och omgivande bygd, klicka här:https://www.soderasen.com/kagerod/Mer om Ted Kjellson, klicka här:https://sv.wikipedia.org/wiki/Ted_Kjellsson Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Du och jag, Vandra, rör oss idag genom historiens förborgade lundar. Örbyhus slott – fullbelagt på golfbanan men tomt i fiket – inhyser både Gustav Vasas ek (eventuellt planterad med en gäspning) och Erik XIV:s sista andetag (eventuellt parfymerat med arsenik). Det blir en promenad bland ekar, äppellundar och pergolor, med ett sidospår in i mitt eget känslomässiga golfmörker och en oväntat stark Totoro-referens.Vi pratar om brödraskap, fängelser, fega förlåt-mig-kurirer och den märkliga andakten som uppstår 500 år efter att ett frö tryckts ner i jorden. Och som vanligt försöker jag artbestämma träd, med begränsad framgång.Det är så mycket som sägs. Och så mycket som kanske hände. Och så mycket som absolut inte hände men ändå sägs.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Örbyhus slott, klicka här: https://www.orbyhusslott.se/Mer om Erik XIV:s död (Populär Historia), klicka här: https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/erik-xivs-dod-kungamord-med-stod-i-bibeln Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag visste inte varför jag var i Gävle förrän jag fick kaffesug, och då kändes det fullständigt självklart. På Packhusgatan 3 började en osannolik jakt på koffein, via gamla fabriker, trähus med högt gräs och hårsalonger som heter Rubb och Stubb. Jag funderar på presskaffets status under scenskoletiden, ugglans stillasittande livsstil, och hur man egentligen ska förhålla sig till människor som erbjuder “lite kaffe på maten”.Jag beställer cappuccino men får vanligt kaffe, och känner mig genast som en kosmopolitisk tönt. Chokladbollen får pärlsocker, inte kokos (viktigt!). Gävleån rinner tyst förbi, ett hotellbråk hörs i fjärran, och jag tänker att det här kanske är allt livet handlar om: att få välja att fika halv fem, att spänna käkmusklerna på en 30-väg, att känna sig fri, barnlös för en vecka och arbetsledig från sin liberale chef – Henrik Ståhl.Och kanske sitter du mitt emot mig här. Eller så sitter du någon helt annanstans och bara lyssnar.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Gävle, klicka här: https://www.visitgavle.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Ett tjockt B: Brottby! Nya språklagar, du vet. I detta ödesmättade avsnitt vandrar vi tillsammans in i ruinen av en medeltida kyrka som förfallit, återuppstått och nu liksom bara… står där. Jag klappar på gravhällar, samtalar med kråkor ur tidens dimma, pratar om straffande gudar, ritualtvång och röda ockrafärgade stenar. Och du, Vandra, får vara med i en liten ceremoni där en lila blomma får bära tusentals önskningar.Det doftar historia, mossa och lätt existentiell ångest.Och ja – vi går in genom kortänden.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Össeby kyrkoruin, klicka här: https://uddautflykter.se/guide/uppland/osseby-kyrkoruin/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Hej Vandra.Det här är ingen vanlig promenad. Jag går för något som har format mitt liv på ett sätt jag aldrig kunde förutse. Det är en vandring genom mitt Stockholm – från Sveavägen, mellan Kungstornen, förbi Golden Hits där jag sjöng Beatles, till den där natten då allt förändrades. Då jag fick veta att min lillebror Johannes hade en hjärntumör.Jag minns den där känslan – hur färgen försvann från världen. Hur jag försökte smälta något ofattbart mitt i glädjen, mitt i livet. Jag berättar om skammen, sorgen, och tacksamheten. För Johannes lever i dag. Och det är tack vare forskning. Tack vare stöd. Tack vare pengar som samlas in av organisationer som Barncancerfonden.Det här avsnittet gör jag i samarbete med Barncancerfondens Walk of Hope. Den 29–31 augusti har jag min egen promenad – och du är så varmt välkommen att gå med mig. Du väljer dag, plats och tempo. Bidrar med 100 kronor. Och vandrar med mig – för barn som kämpar.Länken till min Walk of Hope-sida hittar du här: https://www.barncancerfonden.se/event/walk-of-hope/delta/vandra-med-henrik--for-barn-med-cancer/Bjud gärna med någon. Eller alla.Lycklig Vandring! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Tre röster, tre temperament, tre olika vägar till samma stig. I detta avsnitt av Vandra med Henrik vandrar jag med Anna Granath och Petra Mede runt Årsta IP, med Södersjukhusets betongkoloss som kuliss och ett lätt moln av irritation som startpunkt. Vi pratar om sen ankomst och skuld, om civilkurage och små hundar, om zombieapokalypsens etikettregler och frikyrkliga fotvanor. Vi testar hur vänskap kan komma sig över en tallrik borsjtj – och om humor egentligen går att pressa fram eller bara måste slinta ur händerna när den vill.Och mitt i allt detta: löften om framtida poddar, en roast som kanske blir av, och ett försök att inte alltid vara ojämn. Vandra, här är vi nu – på en liten stock i Årsta, tre i en helig treenighet.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Petra Mede, klicka här:https://www.petramede.se/Mer om Anna Granat, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_GranathMer om Årsta IP, klicka här: https://foreningsservice.stockholm/hitta-idrottsanlaggningar-som-bokas/idrottsanlaggning/arsta-idrottsplats Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag vet. Jag har gjort det igen, Vandra. Jag har stannat vid ännu en kyrka. Den här gången blev det Fröshults kyrka norr om Enköping – ett ställe där kajorna håller konferens och där järnkors viskar rostiga hemligheter från 1790. Jag går runt bland gamla stenar, försöker läsa inristade namn genom mossa och tid, och funderar på spöken med prestationsångest. En gravsten lutar mot en annan. Någon har älskat någon och glömt. Någon har krattat. Någon har kanske bara vilat i solen.Det blir ett lågmält, gråtblandat och mjukt avsnitt. Jag är utan medicin och med tårkanaler på vid gavel. Jag tänker på min gammel-gammelmormor Ester, på lavars envishet och på hur man håller fast vid granit – både bokstavligt och bildligt. Det här är ett sådant där avsnitt där det kanske inte händer så mycket, men ändå kanske allt. Ett stilla skifte i kroppen. Ett hej från någon som inte längre pratar. Och du är med. Tack för det.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Fröshults kyrka, klicka här:https://www.svenskakyrkan.se/enkoping/frosthults-kyrka Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Regnet kommer utan förvarning och slår ner som en bortglömd påminnelse från barndomens hemliga platser. Jag är i Styggforsens naturreservat, där meteorer och lavskägg haft fest i 377 miljoner år – och ingen bjöd mig förrän nu. Vandra, vi klättrar i blöta trappor, viskar med kalklager som står på tvären och delar stig med både barnfamiljer och djävulssägner.Här spelades delar av Jungfrukällan in och kärlekslås rostar i enslig romantik, medan vattnet faller som kolsvart läsk från en gudomlig dryckesautomat. Jag talar om lavtäcken, mossrutschkanor, ljuddämpande klippblock och en viss rädsla för att ramla men ändå spela in ljudet om jag gör det. Kanske är det detta som är poängen – att gå där ingen Henrik gått förut, och ändå vara hemma.Jag funderar på en konsert med bockhorn och TB-303 vid fallets kant. Vill du komma?Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Styggforsens naturreservat, klicka här: https://www.lansstyrelsen.se/dalarna/besoksmal/naturreservat/styggforsen.htmlMer om filmen Jungfrukällan, klicka här: https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4608 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag har varit här hundrafemtio gånger, Vandra. Men aldrig riktigt varit här. Idag vandrar jag över Mars, fast i Dalarna. Det röda dammet, slaggstenarna, den där märkliga doften av kopparvitriol och historia som jäser i gräset. Jag försöker hitta något känslomässigt i detta världsarv – och kanske, bara kanske, klämtar det till där borta vid pumpen.Vi talar om Bocken Kåre, om Stora Stöten (1,6 kilometer i omkrets – lägg den på tungan), om gruvdrängen Fet-Mats som togs upp ur berget lika färsk som ett lunchpaket efter 40 år i vitrioldränkt evighet. Jag får svindel på utsiktsplatån och känner hur barndomens skolresor blandas med vuxenvandrarens vemod.Och just som jag tror att jag är ensam i mina tankar dyker ett “Hej, är det inte du?” upp ur gruvdammet. Det är alltid någon som har sett. Sett vad?Lyssna, Vandra. Det klämtar. Inuti.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Falu Gruva, klicka här: https://www.falugruva.seMer om världsarvet Falun, klicka här: https://whc.unesco.org/en/list/1027 Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag ville till Dalhalla. Jag såg det framför mig – kliva rakt in i en grön sagogrop och viska mina funderingar ut i kalkväggen. Men jag blev inte insläppt. Jag knackade till och med på rutor som en Janne Josefsson på roadtrip. Det gick inte.Så jag hamnade i Rättvik istället. Mitt i Big Lake Run. Hundratals V8-mullrande barndomsminnen på hjul. Campingstolar, skinnjackor, blixtar tatuerade på halsar och en mycket fin gul bil. Jag pratar med dig, Vandra, medan jag försöker undvika högtalare som spelar Eddie Medusa så att inte algoritmerna blir arga.Det blir en promenad genom min uppväxts ljudkuliss. Det blir en betraktelse över tillhörighet, alienation, tatuerade halsar, bensindoft och drömmen om en hobby som inte blir till jobb. Jag berättar om akrylfärger, korvkön, moppekillar från förr och varför jag aldrig blev en bilkille – men kanske kan bli det ändå.Vandra, det här är kanske det mest motorburna avsnittet jag har gjort. Och kanske det mest nostalgiska. Allt detta mitt i en rondell i Rättvik. Lyssna, känn, fundera: Vad skulle din veteranbil heta?Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Big Lake Run, klicka här:https://www.biglakerun.seMer om Dalhalla, klicka här:https://www.dalhalla.seMer om Rättvik, klicka här:https://www.visitrattvik.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag står på lastkajen bakom Svärdsjöskolan. Det blåser. Några fiskmåsar cirklar och någonstans i gruset nedanför mina skor ligger en tredjedel av mitt gamla jag kvar. Eller kanske hela. Jag vet inte. Det är en sån dag, Vandra.Jag har gått här förr – både i verkligheten och i tanken. Förra gången med Titti, när vi skrev vår bok. Den här gången ensam. Eller, du är ju med förstås. Men du säger ju aldrig något. Och det är kanske det finaste med dig.Vi passerar matsalen, lärarrummet (som aldrig var lås som tur vart), den fula ingång E och trappan där jag gömde mig. Jag berättar igen. Det gamla. Det där jag ”tjatar” om. Fast jag egentligen bara försöker förstå vad som hände. Och vem jag blev. Att jag blev det där ordet: Mobbad...Jag berättar för att det fortfarande pågår. För att barn fortfarande sitter på lastkajer, tomma inuti. För att någon kanske hör det här och känner sig mindre ensam.Och jag säger det till dig, som är barn just nu och känner dig fel: de har inte rätt. Du är inte fel. Kampen för rätten att vara sig själv är alltid värd att föras.Och du, som var där. Som såg. Som kanske deltog. Jag bär inte på dig längre. Men ge fan i att göra om det.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om boken Jag är bara ett jävla äckel, Klicka här: https://www.adlibris.com/se/sok?q=jag+%C3%A4r+bara+ett+j%C3%A4vla+%C3%A4ckelMer om Svärdsjöskolan och Svärdsjö, Klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sv%C3%A4rdsj%C3%B6Se vandringen med Mig och Titti på plats: https://youtu.be/sN-n22mvdVk?si=_1iabZLxEjUST0zv Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.”Vi går i skogen, en väg jag gått förut, för precis ett år sen. Då pratade jag om att börja tycka om mig själv. Nu pratar jag kanske om samma sak, fast det låter lite annorlunda. Fåglarna attackerar, Flingan gömmer sig under en gran, jag tappar filer och nästan förståndet, och någonstans mitt i allt hör jag ekot av ett liv som var.Det är något med platser. De är som gamla bekanta som inte längre vet vad de ska säga. Och något med katten, den slingriga fisken till vän som kanske saknar mig lika lite som jag saknar honom. Eller så gör vi det, men på olika språk.Jag skäms lite för hur mycket jag delar i det här avsnittet. Men det är ju min podd, och jag gör som jag vill. Så häng med på en vandring genom skog, separation, fågelfeider och en liten glimt av tacksamhet.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag började med att prata med ett får. Det kändes som det enda rimliga att göra på Bögs gård, där ladan var full av bräkande små liv och lammskallar med kloka ögon. Sedan gick jag vidare – rakt in i historien, som så ofta när jag försöker hitta naturen.Grusvägen slingrade sig som en tanke genom det norra Järvafältets gamla landskap, och varje stig kändes som ett val jag inte riktigt minns att jag gjorde. Jag stötte på hästar med ögonbindlar (eller skydd, beroende på vem man frågar), svalors skratt i luften, och en järnhaspsgrind som släppte in mig i ett rekonstruerat järnåldersliv. Långhuset stod där som en tyst tidsmaskin och luktade trä, tjära och barndomsminnen från Nysjön.Jag mindes när jag ljög och sa att jag kunde rida, red uppför fjäll i Åre och höll på att tappa både balans och värdighet. Jag sjöng för kor och tänkte på hur mycket de egentligen förstår. Och någonstans längs vägen kom tanken: kanske borde jag ha tagit med mig en iPad, eller åtminstone vatten. Men så kom jag till Väsby gård, bland syrén och köksträdgårdsskyltar, och det var som att kliva in i ett vykort från en annan tid.Och nu är jag här. Och du med.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Bögs Gård, klicka här: https://www.bogsgard.se/Mer om Järvafältet, klicka här: https://parker.stockholm/parker/jarvafaltet/Mer om Väsby Gård och Naturskolan, klicka här: https://www.sollentuna.se/naturskolan Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Vi trampar in bland mossiga ruiner, rödfärgad jord och gruvgångar med fantasy-aura. Högbergsfältets skogsbeklädda industrihistoria – en plats där det droppar från bergstak och barn springer i ekande gångar som heter “stoll”. Ett kapell måste besökas, ett gubbkomplex luftas, en ångmaskin visualiseras i vardagsrummet och någonstans där mitt emellan ett barns röst och en murrig gruvvägg bestäms det att färger är starka nog även utan svamp. Det är, som så ofta, som att följa en tråd som inte nödvändigtvis leder någonstans – men ändå hela tiden någonstans mycket viktigt.Googla gärna bilder på Tilas Stoll, men lyssna först. Och ta på dig något varmt.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Högbergsfältet, klicka här: https://www.lansstyrelsen.se/vasmanland/besoksmal/naturreservat/hogbergsfaltet.htmlMer om Tilas Stoll, klicka här:https://visitvarmland.com/filipstad/kultur-historia/natursevardheter/tilas-stoll Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Vandra, idag går vi på en gata som nästan alla gått på, men få riktigt minns. Drottninggatan. Ett pärlband av skyltfönster, brus och Strindbergscitat. Men också en osynlig stig genom minnet – till terapirum, panikångest, och en park där allt stannade upp. Här satt jag en gång och kände att allt var slut. Idag är det första dagen utan medicin på länge. Det blev ett sånt avsnitt. Fast ändå inte. Kanske mer ett vittnesmål om att öppningar kan uppstå där man trodde det bara fanns betong.Det pratas om panerad ost, karuseller, skäggiga gubbar och hur en människas största rädsla ibland är att vara som någon man aldrig pratat med. Och det finns en glasskiosk. Alltid en glasskiosk.Vandra med mig längs Stockholms mest missförstådda gata, förbi psykets tunnlar och tillbaka ut i ljuset.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Centralbadet, klicka här: https://www.centralbadet.seMer om Strindbergsmuseet, klicka här: https://www.strindbergsmuseet.se Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Jag skulle bara ha en kopp kaffe. Det var allt. En kopp, en liten promenad, en liten damm. Men så stod jag där – på övervåningen i Grythyttans gamla kvarn, i sällskap av en ensam humla och ett mycket artigt samtal om grovråg, elproduktion och Perssons magasin i Löa. Och så gick jag ut med min blomprydda kopp och satte mig på dammluckan som om det vore världens mest naturliga fikaplats.Vandra, idag får du följa med mig till ett hörn av världen där vattnet är bronsfärgat, höbalar klär ut sig till valrossar, och zombiefilmer plötsligt känns som meditation. Vi pratar termosnostalgi, ensamhet på landsväg, mormors cigarettrök och varför gamla industribyggnader kanske egentligen är framtidens yogastudios.Jag försöker förstå vad ekar är, glömmer vad jag vet, och hittar ett dräneringsrör som bryter all poesi. Men det gör inget. För det är precis så här livet är – högt gräs, felaktiga växtidentifieringar, och en liten stig som leder någonstans eller ingenstans. Och just där, precis där, möts vi.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Grythyttan, klicka här: https://www.grythyttan.comMer om kvarnen och vattenkraftverket, klicka här: https://www.grythytteqwarn.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Hej Vandra, Jag gick vilse i Filipstad. Det började med att jag ställde bilen vid en bensinmack och tänkte: "Jag tar en promenad utan mål eller mening." Och det gjorde jag. Jag gick, och gick, och gick och plötsligt var jag vilse i en stad som kändes som en metropol, trots att den är ganska liten. Är Filipstad Sveriges tråkigaste stad? Jag passerade iallafall biografen Björn, snacksbutiken OLW och funderade på att fråga polisen var min bil var, men istället fortsatte jag vandra. Jag korsade en bro över älven och hamnade på en plats formad som ett pansarfartyg. Iallafall, där mitt i staden så kände jag livets ändlighet slå till. Jag såg en pappa med sina barn och insåg att jag inte längre är i trettioårsåldern, även om jag ibland tror det. Livet är märkligt, Vandra.Jag satte mig bredvid en staty på torget. Vi pratade, eller jag pratade, om livet, döden och allt däremellan. Sedan gick jag och köpte en glass, för ibland är det det enda man kan göra.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Filipstad, klicka här: https://www.filipstad.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Hej Vandra,Platsen jag befinner mig på är Kolerakyrkogården bredvid Skanstullsbron i Stockholm. Tankar om dåtiden och tankar om nutiden får ta plats.Människor som omkom under koleraepidemin under 1800-talet har gravstenar på kyrkogården. Jag kan bara tyda några namn och symboler på stenarna på grund av ruin och mossa. Bokstäverna smular sig mellan fingrarna ungefär som tiden ofta gör.Jag nosar på ruiner, pratar med tystnaden och i slutet av vandringen pratar jag med några ungdomar som rör sig i området. Vandringen väcker som vanligt minnen hos mig, från fester och från hångel. Nu kanske du undrar hur detta hänger ihop med en kyrkogård. Smultronbuskar och annan växtlighet gör mig glad under vandringen och jag känner också tacksamhet över att vi idag får dricka renat vatten. Kan jag något om vägar, alls? Lyssna om du vill veta varför jag funderar på detta och vad en dödgrävare egentligen är.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Kolerakyrkogården, Klicka här: https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/Stockholmsplatser/kolerakyrkogarden/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Download from Google Play
Download from App Store
United States
Vilka fina killar i slutet! Vad glad jag blir ☺️