Vad säger ni grabbar?

”Jag är ju mycket upp i det där nu – i att samla poäng, samla meriter. Man vill ju ha lite kulor i påsen.” Om att ta de första stapplande stegen ut i vuxenlivet och göra rätt saker. Om att samla erfarenheter, vuxenpoäng och livskunskap. Hur gör man det utan att bli tråkig, ointressant och ge upp den man egentligen vill vara? Men också om att falla tillbaka i gamla mönster. Och att vakna upp på akuten.

”Jag hade nån tanke för två veckor sen, jag satt och sket ba: Jag borde fan börja läsa nyheterna.” Om att hänga med i vad som händer, för att ha koll och något att snacka om. Men hur sållar man bland allt som flimrar förbi? Och hur hanterar man att ta in allt elände som händer i världen utan att själv gå sönder?

”Det är en sån typisk gymgrej – att det alltid är nån som lyfter alldeles för tungt, som dom inte kan. Eller nån som är lite för naken.” Om protein, testosteron och spänniga selfies. Om osköna kommentarer, gymkultur och vikten av självdisciplin.

”Det blir typ en blandning av en panikångestattack och en adrenalinkick. Det känns ändå jävligt härligt.” Om jakten på kickar, hjärndöda beslut och om att utmana ödet. Om pranks, blod och våldsamma lekar. Var går egentligen gränserna? Och vad är det egentligen som lockar?

”Så fort samhället utvecklas och du får en ny sak som du kan jobba med, då kommer du att använda det till sitt yttersta.” Om fejkade nyheter, hjärnröta och hundar som poddar. Hur ska man förhålla sig till det man ser och hör när den nya tekniken och AI gör det svårt att skilja äkta från falskt? Och hur får man kunskapen att fastna i skallen när all hjälp och information finns ett knapptryck bort?

”Ofta vill man ju landa lite i någonting som tar en lite tillbaka, som man vill kolla tillbaka på och vara i.” Om mammas köttbullar, spellistor från förr och favoritserier på repris. Om trygghetsbubblor, happy places och att längta tillbaka till en tid då allting var enklare. Hur lär man sig av sina erfarenheter och misstag utan att fastna i det förgångna?

”Man känner ju folk som gjort det mesta och man har koll på vilka som sköter vad. Och man har ju hört några släktnamn som man ska hålla sig borta ifrån eller vara lite på tårna runt.” Om skeva ideal, avtrubbning och ett hårdnande samhällsklimat. Om kriminalitet, gängvåld och droger. Hur påverkar det att växa upp med skiten, hur hanterar man stressen och oron? Och vad är det egentligen som lockar unga att kliva över gränsen?

De där kompisarna som alltid "glömmer" att swisha, hur får man dem att hosta upp utan att framstå som snål eller girig? Om att våga sätta gränser i vänskaper och kärleksrelationer. Och om konflikter.

”Det är ju riktigt kefft om man inreder dåligt och så tar man dit folk, det är ju stelt. Jag har lite prestationsångest.” Om att ta steget och flytta hemifrån. Om att skapa sitt eget och äntligen få sköta sig själv, men också behöva ta hand om allt. Om när drömmar möter verklighet och om prioriteringar.

”Å ena sidan vill man ju leva sina tjugis, men man vill också jobba och liksom starta livet på riktigt. Men det är så svårt att hitta kärnan – vad jag vill göra.” Om vilken väg man ska välja efter studenten. Finns det ens en sån? Och hur länge kan man skjuta upp sin vuxendom innan det blir pinsamt?

”Jag tycker, low key, att det är skämmigt att flörta med folk framför mina kompisar. Det är roligare att vara lite mer face to face." Om raggning, dejtingappar och att bli ihop. Och om varför bowlingdejter är det ultimata.

”Farsan var verkligen så här: ’Jag vet att du ska ta studenten, ni kommer att dricka – men du kan aldrig bli så här full.’” Om alkohol, fest och core memories. Om första fyllan, det förbjudna som lockar och om att testa sina gränser.

”Det blir ju plötsligt väldigt äkta hur fort någonting kan ta slut, väldigt realistiskt helt plötsligt." Om hopplöshet, nattsvarta tankar, psykiskt mående och om att inte vilja leva längre. Och om vikten av att våga prata om det svåra, finnas där för andra och att hitta vägar ut ur mörkret.

”Jag mår ju som bäst när jag går ur min comfort zone, då känner man sig som mest levande. Jag tycker livet handlar mycket om det, de stora känslorna. Och att ta vara på dem.” Om att utmana sig själv och kasta sig ut. Om att göra sådant man egentligen inte kan eller vågar, bara för att se vad som händer.

”Jag bara fastnar och fastnar och fastnar och går längre ner i deras rabbit hole. Och jag vet inte, jag vill fortsätta gå in i det - trots att det får mig att må dåligt.” Om allt skit som fladdrar förbi på sociala medier och internet. Om mörker, våld, sjuka grejer och övertramp. Och om avtrubbning. Men också om skratt och nya möjligheter.

”Om du ändå ska göra det så vill du ju ha så mycket emot dig som möjligt, så man verkligen härdas.” Om mönstring och lumpen. Om att ställa upp för sitt land, ta skit i månader och skapa minnen för livet. Eller inte.

”Vi kan absolut vara kompisar, men du kommer aldrig höra mig prata på det sättet." Om jargong, sunkiga värderingar och grupptryck. Och om att våga stå för det man tror på – oavsett vad det medför.

”Man blir en helt annan person från ingenstans, man bara lämnar allt och blir den där lilla, lilla potatisen igen." Om osäkerhet, utanförskap och komplicerade vänskaper. Om att växa upp och börja hitta sig själv, bara för att falla.

"Det finns ju folk jag känner som köper plagg som är paj och lagar det, bara för att ha det där märket på sin tröja." Om status, pengar och vikten av att vara någon. Om att följa strömmen eller våga sticka ut och vara den man är.

”Jag har ringt dig 30 gånger och du har inte svarat sen igår klockan tio.” Om oroliga föräldrar, gränser och skäll. Och om att växa upp och slå sig fri.