Alkispodden

Det är högsommar och Johan och Anna ses för lite fyllesnack. Det blir snack om simskola, dålig andningsteknik och rädslor. Vi konstaterar att de flesta rädslorna är påhittade, men att vi oftast inte ens vet om det. Anna berättar att hennes rädsla för mörker försvann helt plötsligt en kväll alldeles nyligen. Johan räknar upp vinsterna han fått genom att skita i rädslan om att hans bleka kropp ska väcka starka känslor på stranden. Vi pratar också om mål. Om att skapa situationer där vi medvetet går in i lidande, om känslojakt, om att söka en yttre lösning på ett inre problem och om att ge bort makt till saker som ligger framför oss. Vi påminner om 9:e stegslöftena och att de infrias ibland snabbt och ibland långsamt. Men att om vi gör det vi ska så kan vi lita på att det sker. Fortsatt glad sommar! /Andrea, Johan och Anna

Anna har haft huvudet i röven och förlitat sig på sina egna tankar och Andrea har kastats fram och tillbaka mellan glädje och självömkan. Båda två vittnar om vad som händer när vi slarvar och inte håller oss nära programmet. Ett avsnitt om handbromsdragningar, jobbiga kretslopp, om att tappa förmågan att kritiskt granska sig själv, om att be om hjälp och om att få hjälp. Det pratas om gudsönskelistor och om att samma liv ena dagen är mörkt och jävligt och nästa dag ljust och härligt. Avsnittet avslutats med uppmaningen från en riktig old-timer: Step up and take your place on the planet!

Anna och Andrea konstaterar att julen var fin och att det för tusan gick bra att inte go crazy vid julbordet. Det fyllesnackas om nyårsfiranden och om att det nuförtiden inte ens är troligt att någon av dom är vaken vid tolvslaget. Om de många nyårslöftena som inte hållts. Om att acceptera sig själv. Om att fortsätta med goda vanor istället för att kämpa med att sluta med dåliga. Och om att (suprise surprise) handla istället för att bara tänka verkar vara vägen framåt. Stort gott nytt år till er alla från oss! Tack för i år! /Alkispodden

Anna och (en dunderförkyld och, enligt egen utsago, jättestark) Johan träffas digitalt för att spela in ett Alkispodden-avsnitt. Vi pratar om att det aldrig är bra timing att bli sjuk, att acceptans är en bra vän på vägen för att bli frisk (vem är det egentligen som godkänner att en kan ta det lugnt när en är sjuk?) och att det finns mycket likheter med att ställa sin egen diagnos i alkoholismen. Vi pratar om skuld kopplat till att vara sjuk, att försöka komma undan, att bara hitta på, att bli misstrodd, om perfektionism, om att inte få bli sjuk och ställa till det för någon annan och om rädslan att bli ensam (surprise). Vi fördjupar oss i undantagstillståndet: allt det där som vi kan skita i bara för att vi är sjuka – och vad som händer när vi gör det, t.ex. grinig gubbe-syndromet. Vi pratar om att nio dagar kan kännas som ett halvår för att det händer så mycket i livet. Om att åka på retreat och träffa personer i verkliga livet som en bara träffat digitalt. Om en gemenskap som för några månader inte ens fanns och som nu betyder så mycket. Vi avslutar med att reflektera över en ny rastlöshet som infinner sig när allt är bra, om finjustering av livet, om i-landsproblemen som hopar sig och viljan att starta nya projekt. Om att inte hinna vila för att det finns så mycket saker att göra (av lite oklar anledning) och om svårigheten att vara i varandet och den sammankopplade svårigheten att vara i känslor. Tack för att ni ville lyssna på oss även den här veckan! Vi är så glada att ni vill följa med oss på resan. Ni når oss som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Instagram. KRAM från Anna, Andrea och Johan

Andrea och Anna fyllesnackar denna vecka om allt från ayurvedans likhet med 12-stegsprogramet, om att vilja träna för att det är kul (istället för att nå massa ouppnåeliga och strikta mål) att tro att det enda sättet att lyckas meditera är att flytta till Bali och att det egentligen inte behöver vara så svårt och stort. De diskuterar hur vi kan göra det lätt att göra rätt. Andrea myntar uttrycket "micro changes" och Anna bestämmer sig för att testa! Ämnet självcentrering slängs såklart in, tillsammans med en smula ego. Men mest pratar dem om hur skönt det är när vi inser att vi föds ju med en unik röst och en unik kod för vad vi mår bäst av - vårt jobb nu är bara att bli en procent bättre på att återigen lyssna på den rösten. En dag i taget, en sak i taget och det viktigaste först, som man brukar säga. Ha en fin helg alla lyssnare! Och hör av er om ni har frågor: alkispodden@gmail.com - Vi hörs!

Anna är långt bort på utflykt och lyckas ändå ha ett samtal med Andrea. Vi pratar om att vara en barnrumpa som spottar och svär (och vad det kan bero på), om att kunna vända varsomhelst till något negativt och om olika tidsperspektiv i nykterheten. Om att önska bort dagar (och livet), om spänningen att göra om stegen och om att ifrågasätta gamla beteenden. Vi resonerar om inventering av varulagret, om att gå igenom det som inte funkar så bra i livet, om att få syn på saker i ögonvrån, om att dela med sig om det jag är rädd för och om att panga rädsloballonger genom att ta ut dem i ljuset. Vi diskuterar skyddsmekanismer och -strategier, oärlighet, perfektionism, tillit till att saker och ting löser sig, andlig spänst och nya glasögon. Vi avslutar samtalet med att lyfta dagliga rutiner som är non-negotiable, att tömma dagssoprna, att ge oss själva bra förutsättningar och hålla oss i andlig spänst. Tack till alla er som lyssnar på oss och följer med oss på den här resan! Om ni vill komma i kontakt med oss: maila på Alkispodden@gmail.com eller skicka DM på Instagram. Kram!

Andrea och Anna lyfter upp saker i ljuset som legat dränkt i alkohol och gömt bakom mängder av mat. Anna inleder med att berätta om att hon har insett att tänka och göra är skilda saker (bättre sent än aldrig). Hon delar om hur det är att gå från kunskap till att ha erfarenhet. Och en ny version av att göra sitt bästa, att det inte längre handlar om att maxa tills hon slår huvudet i väggen. Andrea har slopat drömmen om den stora Masterplanen - den ultimata planen för livet in i detalj, utan har landat i att det snarare handlar om att göra medvetna val i varje stund. Hon kopplar även ihop ränta på ränta-metoden och livet. Ett avsnitt som också handlar om hur tusan det är möjligt att bli fri från besattheten av mat. Hur går det till? Alkoholen kunde vi stänga dörren om helt. Men man måste ju fortsätta äta… Om lika sorters lösningar för samma problem, oförmågan att hantera våra känslor och konsekvenserna av det - vad vi gör för att stå ut i vårt eget skinn. Om att våga börja leva på ett nytt sätt, om att våga vara lite besvärlig och stå i obehag och uttrycka sina behov, om att våga lita på andra, att bryta mönster av isolering och om att kunna vara sig själv. Att gå från crazy till lugn och harmoniskt, till sinnesro. Tack för att ni lyssnar, tack för att ni hör av er! Kram, Anna, Johan och Andrea alkispodden@gmail.com

Ett avsnitt med en twist. Andrea inleder med att beskriva hur läget är med henne med ett, för Anna, nytt uttryck - ”scarecited”. Och det beskriver verkligen den resa hon är ute på. Vi får ta del av vad som händer när hon hoppar på tåget, eller öppnar croissant-porten, den onda loopen av mental besatthet och fysisk allergi. Hur det är när allt kretsar kring att kämpa emot och ge efter. När beroendet tagit över och allt handlar om att kontrollera, planera, dividera om vad som ska ätas eller inte ätas istället för att leva. Både Andrea och Anna har insett att bara vara alkis tydligen inte var tillräckligt och berättar om hur det är att nykter se en annan version av beroendesjukdomen i vitögat. Att vara medveten, se sitt eget vansinniga beteende men helt oförmögen att göra annorlunda. Ett avsnitt om det inre kaoset när socker och mat tar över. Om hur lösningen ser ut, för man kan ju inte sluta äta?!? Om gemenskap och betydelsen av likasinnade, att vara en del av någonting större. Om tacksamheten till alla som går före och visar vägen. Om vad det är som gör att vi till slut slutar kämpa och vill be om hjälp. Tack för att ni är med oss❤️. Hör gärna av er på insta eller maila till alkispodden@gmail.com Ta hand om er! /Anna & Andrea

"Allt löser sig, så länge vi fortsätter sätta en fot framför den andra".   Anna och Johan träffas för ett samtal där vi firar att Anna har varit nykter i fem (5!) år! Vi pratar om sorgebearbetning, om att vara nöjd och att det inte är naturligt för oss och om hur vi kan arbeta med våra förväntningar så att de inte drar iväg och skapar problem för oss. Om att tid är ogreppbart, vad som har hänt under de här senaste fem åren och att inte vara samma person nu som då. Vi pratar om att göra stegen i ett annat 12-stegsprogram och vad som egentligen är nykterhetsdatumet. Om att beroenden är samma och har samma lösning även om de har olika uttryck. Om att be om hjälp och att det kan vara så sjukt svårt även om vi vet att det är lösningen på våra problem. Om skillnaden mellan en träningscoach och en PT. Om att livet kan bli ohanterligt igen. Om att göra rent såren så att de kan läka fint. Att vara desperata nog att göra det som behöver göras. Om stegarbete som en frigörelseprocess. Om egots slaveri som kan ta sig en massa olika uttryck, från ekonomisk besatthet till mat, alkohol, relationer och såklart: när vi är våra tankar. Om att vara på konferens och inte ta onödigt stort socialt ansvar.   Vi avrundar samtalet med att prata om värdet av gemenskapen och insikten om att vi inte är ensamma. Om skillnaden mellan att vara beroende av andra människor och att vara beroende av gud. Om att simma själv till strandkanten. Och slutligen om att vara (väldigt) skeptiska till våra egna briljanta idéer!   Tack igen till alla er fina lyssnare därute! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast på alkispodden@gmail.com (mailto:alkispodden@gmail.com) eller på Instagram. Stor kram från Anna, Andrea och Johan!

Som alltid har senaste tiden för poddarna innehållit mycket släppa taget, mycket ske din vilja. Mycket planer och beräkningar, mycket föra sig själv bakom ljuset. Men också härligt lugna sommarsemestrar. Semestrar som inte skulle gillats av våra aktiva jag. Alls. Johan berättar om fascinationen av att vägra inse hur han funkar, om ”den här gången blir det annorlunda”-mentaliteten, om att vid 35 års ålder lära sig vad rutiner är och vad de kan göra för oss. Anna har insett hur viktig gemenskapen är och att hon inte kan inte göra det här arbetet själv. Hon delar också om klassikern ”inte störa sin sponsor” och om varför att ”göra en tia” är ett toppenbra verktyg. Vi inser att det var sinnesro vi var ute efter även när vi drack, men att vägen dit ser helt annorlunda ut nu. Och avslutar med att konstatera att- ja, vi snurrar till det men kampen är över! Vi har längtat efter er bästa lyssnare! Hör gärna av er❤️. Vi finns på Insta och på alkispodden@gmail.com Trevlig helg! /Alkispodden

I dagens avsnitt delar Anna, Johan & Andrea med sig av minnen från midsomrarna förr, innan de var nyktra. Hur kunde det se ut, hur kunde det kännas – och hur känns midsommar idag? Eftersom alla tre hade mycket för sig denna vecka sker inspelningen på varsitt håll och vi testar att fyllesnacka (eller som vi kallade det denna gång "ensam-babbla") för oss själva för första gången. Det känns både ovant, lite obekvämt men också fint och resultatet blir Alkispoddens egna lilla sommarprat. Som Johan så fint uttryckte sig "Hoppas att ni får fira midsommar på ett sätt som ni mår bra av". Kom ihåg att ni altid kan höra av er till oss på instagram @Alkispodden - eller på alkispodden@gmail.com. Ha det fint, så hörs vi snart! Hepp! // Alkispodden

Anna finner sig själv i det klassiska alkis-tillståndet av rastlös, missnöjd och lättirriterad. Men hör och häpna så gör hon något konstruktivt av det, något vettigt och spelar in ett poddavsnitt. Och vilket avsnitt det blev! Vi får fira Johan 7,5 års-dag och höra om hur det är nu till skillnad mot för 7,5 år sedan. Han konstaterar att han till och med på cellnivå är en annan person än då. Vi pratar om sorg som en funktion för bearbetning och integrering och minns också sorgen över att säga hejdå till alkoholen, om hur en gammal identitet gick i graven, om livet och löftena som det livet implicit gav… men som aldrig infriades. Anna och Johan pratar om att stanna till och reflektera över vad som händer. Om att det för oss inte finns något neutralt läge – antingen är jag på väg åt positivt håll eller negativt håll. Antingen är jag i tillfrisknande eller så är jag i en återfallsprocess. Antingen är jag på väg närmare gud eller längre från gud.    Det blir också ett avsnitt om hur stegarbete och jobb kan hänga ihop; om att be om hjälp, om att vara tydlig och ärlig med förutsättningar, att inte jämföra sig mot sin skeva fantasi-måttstock och det stora i att fråga sig ”på vilket sätt kan jag vara till nytta idag?”. Till skillnad från den kanske tidigare vanliga och mindre sköna ”vad kan jag få ut av den här dagen?”. Trevlig helg allihopa! Tack för att ni lysnar! / Alkispodden

Andrea och Johan funderar på varför de alltid vill bygga och skapa mer, mer, MER i allt de gör? Det leder in samtalet till Johans nya podd “I tolfte timmen” där han och Gustaf Skarsgård diskuterar bland annat detta, då de undersöker klimatkrisen ur ett beroendeperspektiv. Andrea älskar att de påminner om att vi inte ska sträva efter perfektion – bara utveckling. Likaså att vi inte är några helgon, och aldrig kommer att bli. Johan delar en insikt han fått om hur otroligt viktig integration är för att skapa förändring. Kanske är det just 12-stegsmöten som är nyckeln till framgång och varför tillfrisknandet integreras på ett så bra sätt i nykterheten. Och de undrar hur det skulle vara om sådan slags uppföljning av utbildningar användes även i företagsvärlden. De bestämmer sig för att göra en sammanfattning av vad sjukdomsbegreppet är. En gammal hederlig recap. Hur var det att höra att de hade en sjukdom? Varför kändes det som en lättnad? De går igenom de tre delarna; fysisk allergi, andlig brist och mental besatthet – och båda kan säga “check” på att de har denna sjukdom. De minns hur svårt det var att smälta allt först, att de både var skeptiska och tvivlade. Men även hur otroligt bra allt blev när de bara tog en liten bit i taget, en.dag.i.taget. Båda jublar över att vi aldrig blir klara och att det inte finns ett slutresultat att uppnå, utan att det är en utforskande och utvecklande resa – precis som med denna podd. Tills nästa gång vi hörs, ha det fint kompisar!

Andrea är full av tänkvärda uttryck och Anna tycker att det är skräckblandat i dagens avsnitt. Ett avsnitt där vi fyllesnackar om att ha förkärlek till allt som är omoraliskt, olagligt och fettbildande. Om att som aktiv inte ha världens bästa moraliska kompass, om oförmågan att se skillnad på sant och falskt, om bortkopplad magkänsla eller att helt enkelt inte kunna höra vad den inre rösten säger pga allt oväsen. Anna vågar dela om hennes relation till mat, om besatthet och ohanterlighet och om att be om hjälp från likasinnade och om lättnaden att få höra att DET FINNS EN LÖSNING. Vi pratar om det finfina med att att inte vara självrådig utan att dela och be om hjälp, om värdet av igenkänning och att bli speglad, om att ändå hitta på tok ibland – ”något att göra istället”. Anna kallar det att kasta ut fiskespöt och se vad som nappar, medans Andrea har ett smörgåsbord av så kallade lösningar och liknar det med en meny av nya besattheter att välja från. Avslutningsvis uttrycks kärleksfulla ord och vi påminner oss om det viktigaste först och att keep it simple. Tack alla som lyssnar och alla som hör av sig - fortsätt gärna på insta/fb eller maila alkispodden@gmail.com. Tack Josefina Reunanen Mandaric för att du hjälper oss med klippningen. Kram / Alkispodden

Anna och Andrea diskuterar hur det är att presentera sig som alkoholister – och att det ibland slinker ur när man minst anar det. Det pratas om att gå ut nyktert, att dansa nykter och om upptäckten att alla andra på fester inte är lika fulla som vi var (what?!). Det filosoferas kring om vi skulle välja att sudda bort vår alkoholism om vi kunde och om 12-stegsprogrammet fungerar utan en högre makt? De glider in på det lilla ämnet Gud och om att höra sjukdomsbegreppet i Terminator 2. Efter en sväng förbi konsten att mingla landar de i att det är bäst att vara sig själv och allt kommer att bli bra om man vågar testa det. Trevlig helg gänget!

Andrea och Anna är jätteglada för att få träffa John Malmqvist för ett ordentligt fyllesnack. Vi pratar om vår gemensamma känslomässiga sjukdom och om alkohol som metod för att hämnas världen. John delar med sig om vettiga och vansinniga val i sökandet efter sinnesro. Ett avsnitt om kemisk spiritualitet, om drogbaserad gemenskap, om att må skit, om att vara helt avstängd och leva utan känslor, om att försöka leda andra och om att planera att surfa vågen som troligtvis kommer döda dig. John berättar om vägen ur det aktiva livet och gör en riktigt bra liknelse om hur livet som alkohol- och drogfri var innan han hittade lösningen i programmet. ”Droger och alkohol är som deodorant och parfym och tar man bort det då börjar soptunnan (läs: John själv) lukta riktigt illa”. Andrea är inte sen på att checka in på den. Anna minns inget från första månaden på vita knogar, vilket så att säga nog speaks for itself. Vi får höra om Johns resa i tillfrisknandet, om att lära sig av universums läxor, om synkronicitet och om vikten av att vara till nytta för andra, Tack John! Och tack till alla som lyssnar och till alla som hör av sig! Kramar från Alkispodden

Andrea och Anna konstaterar att de är lite obehagliga typer nuförtiden som både kall-badar och blivit mer “lagom” människor. De minns när ordet “lagom” var ett skällsord och betydde motsatsen till att leva livet. Hur de trodde att de hade sämst självdisciplin i hela världen, och att det nog var skälet till att en glamourös AW med bubbel och ELLE-tidning aldrig stannade där. Om att beställa hamburgare på fyllan, om Skavlan som fyllekompis och att somna på den inköpta hamburgaren som kudde. Andrea får input från sin 9-åriga bonusson att de borde pigga upp Alkispoddens content lite och inte bara sitta och babbla om livet. Det leder in samtalet på hur det var när de förr i tiden brukade sitta och babbla om livet hos psykologer, enormt dyra sådana dessutom. Om snarkande KBT-terapeuter, om dåliga råd och hur slingrig vägen är att förstå vad man ens villl ha hjälp med (att man är alkoholist!). Och hur allt börjar falla på plats när man inte är handlingsförlamad av ångest längre. Om hur det är att lära känna sig själv på nytt med en sponsor som spegel. Om ömsesidig respekt och kärlek – och snabba puckar och hårda bud. Om hur sponsorskapet lär oss hur en fungerande relation kan vara. Sen går de ut i minusgrader och njuter av våren och önskar er alla en fin helg!

Anna och Andrea fyllesnackar själva i detta avsnitt och passar på att djupdyka lite i det stora skälet att de är en del av Alkispodden (förutom att bli kända såklart!) nämligen att bredda bilden av vem som kan vara en alkoholist. Anna delar att hon levde i total förnekelse för alkoholismen, medan Andrea anade att hon var alkoholist och googlade “sober celebrities”. Det pratas om vikten att omge sig med andra nyktra alkoholister som är mänskliga vision boards och att i denna sjukdom måste vi diagnostisera oss själva för att medicinen ska fungera. De konstaterar att de är sinnessjuka och att det är tur att 12-stegsprogrammet inte kräver så hög nivå av filosoferande – utan att det snarare gäller att handla. De diskuterar olika utlopp för att kontrollera sina känslor, (socker, alkohol, träning, jobb) och hur allt kan falla på plats när man äntligen börjar acceptera olika nyanser av känslor. Anna erkänner att hon blivit en sån där obehaglig typ som går upp tidigt, och de vältrar sig lite i att minnas ångesten när man vaknade bakis. Andrea minns när hon första gången träffade en inspirerande nykter kvinna många år innan hon blev nykter, och hur avgörande det var i hennes resa. Slutligen påminner Anna om att när oro för framtiden kryper sig på ska Andrea säga “OM det sker - tar vi det då” och sen släppa det. Precis som hennes sponsor sagt tusen gånger och Andreas likaså. De tackar slutligen alla kvinnor som gått före, och alla fina lyssnare som lyssnar på oss! Kramar / Alkispodden

Nya trion plockar upp cliffhangern från förra veckan och fyllesnackar om att vi som alkoholister även har svårt att hantera när det är bra. Det pratas om att valet är enkelt mellan överexaltering och en smocka, om verklighetsallergi, om att det aldrig får vara tråkigt, om att det alltid ska vara guldkant, om farliga sanningar, om 25 år gamla fredagskänslor, om att vara ”för-full ”, om signalsubstanser och om tron att vi först kan kämpa kort och intensivt och sen njuta och leva lyckliga i alla våra dar. Johan och Andrea konstaterar att det är bra att insikterna om dem själva kommit bitvis i nykterheten och att det nog finns en funktionell del av förnekelse. Anna reflekterar över att hon varit lite tyst och känner tacksamhet för att få lyssna på dom som gått före. Avslutningsvis avslutar Johan med att berätta om hans beslut att göra om stegen - i en ny gemenskap och med en ny sponsor. Det är en resa vi ser fram emot att få ta del av! Ta hand om er! Kramar/Alkispodden

Nu händer det roliga grejer! Vi har äran att välkomna en ny medlem i programledartrion: Andrea. Hon är nygammal i podden som gäst men är från och med nu ett stående inslag i podden. Hurra!!!! Johan börjar med att fråga Andrea vad som hänt sedan hon var med i podden senast. Och vi kan inte annat än njuta av det vi får höra: Förutom två bröllop och två bebisar berättar Andrea om självkärlek, om frihet från självkritik och om vänskap i nykterheten. Ett avsnitt om Andreas syn på alkohol som mirakelmedicin, om Baileys som dunderhonung för att förvandla allt tråkigt till roligt, om att ”kröka upp sig” till en normal nivå, om att rödvin med isbitar är uppiggande, och om att sätta på sig sitt war face. Andrea delar om konsekvenser som hopar sig, om ursäkterna som tillslut sinade, om andligt uppvaknande, om alternativet att säga som det är eller att fortsätta ljuga och fortsätta kämpa för alltid, om att sörja alkoholen, om att få nummer till okänd människa och be om hjälp, om vad som händer i rummen, om 100 000 ton stenar som lossnade när hon första gången sa ”hej, jag heter Andrea och jag är alkoholist” och om det fantastiska med att nu kunna njuta av bra grejer. Punkt. Anna avslutar med att dela om det som ligger henne varmt om hjärtat- om att Andrea är hennes sponsor och om högre kraften som förde dem samman. Tack för att ni lyssnar och hör av er till oss! Vi önskar er en fantastisk fin helg! Kram Andrea, Johan & Anna