Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.Text:Filipperbrevet 3:12-16Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi låna någon annans tro.När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.Text:Hebreerbrevet 11Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.Text:Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.Text:Matteusevangeliet 4:18-20Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Vad är tro? I veckans andakter hör vi prästen Joakim Hagerius närma sig tron på olika sätt - som en gåva, som en erfarenhet som uppstår på vägen och som en hemkomst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.Text:Efesierbrevet 2:8-10 Första Korinthierbrevet 12:3Musik:Song for Benedikte av och med Frøydis GrorudProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Sema Ekinci som utgår från sin muslimska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:”Barn lär oss om tillit. De lär oss om sårbarhet. De lär oss vad det innebär att leva med renhet i hjärtat. Denna renhet är inte bara något vi ska skydda, det är också något vi kan låta forma på nytt. Därför är barn inte enbart framtiden – som man ofta säger. De är också en spegel. En påminnelse om vårt eget ursprung. En källa vi kan blicka in i och kanske återvända till.”Text:Koranen 30:30Musik:Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Prithu Banerjee som utgår från sin hinduiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten: ”Det finns något magiskt med hur ett barn kliver in i ett rum. Inga masker. Inga roller. Bara ren närvaro. De frågar, skrattar, tröstar, protesterar – allt med samma intensitet. Och ibland tänker jag: Var tog den där äkta, orädda människan vägen när vi blev vuxna?”MusikSirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad WilkinsProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Karin Brygger som utgår från sin judiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:När vi upplever stark kärlek till en annan människa, passion, är det en så stark kroppslig upplevelse att vi kan tro att vi blivit tokiga. Det har vi i regel också. På det bästa sättet.Jag har haft turen att erfara passion och jag har också haft lyckan att uppleva hur längtan efter ett barn varit en storm i min kropp. Den längtan – eller habegäret - är också kärlek: för ja, det går att älska någon innan den finns, det går att älska den som skulle kunna finnas.När Moses, övergiven som baby, men sedermera vår störste profet, skulle dö hade han inte korsat Jordan och han fick aldrig komma in i det förlovade landet. Han vittnar om att allt kanske man inte får. Eller så är också den frågan felställd: vad har jag fått är helt enkelt en bättre fråga sig än vad fick jag inte?Text:Välsignelsen över barnenMusik:The Poet acts av Philip Glass med John LenehanProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Lama Kha'drön Pamo som utgår från sin buddhistiska tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:När jag var förälder till en bebis så hade jag inte tiden att sitta ner och meditera långa stunder, att göra retreat eller att resa till Himalaya som andra i min Vajrayana buddhistiska församling kunde göra. Att meditera är Buddhistens främsta formella praktik och att inte hinna utöva den formella aspekten av sin religion kan ses som ett misslyckande. Jag valde ändå att vara förälder till ett litet barn och att praktisera föräldraskapet som en Vajrayana buddhist. Att vara förälder är ett sätt att praktisera min religion i det vardagliga livet. Det är samma praktik när man sitter på meditationskudden och att i varje stund släpper tankarna och låter dem upplösas. Referenspunkter stiger upp. Referenspunkter släpps. Som förälder till ett litet barn behöver jag göra samma sak. Jag släpper mina idéer och preferenser. Det är en aktiv buddistisk praktik i vardagen, jag praktiserar tomhet och form.Text:Bön av Yéshe TsogyelMusik:Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med RaphaelProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna och har Barnet som tema. Idag hör du Albin Tanke som utgår från sin kristna tro. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det lilla Jesusbarnet växer upp och snart undervisar han lärjungarna om barnets centrala plats som fördjupar vår förståelse om hur vi kan vara med och försöka bygga Guds rike tillsammans. Så här berättar evangelisten Markus: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.Radikaliteten i denna text är enorm. Jag blir så tagen när jag läser orden trots att jag har läst dem minst tusen gånger. Budskapet sägs i en tid, för nästan två tusen år sedan, då barnen kanske inte alltid räknandes med. Barnets plats för Gud verkar självklar. Det oförställda, genuina, spontana, autentiska – det är att leva sant, äkta och fritt. Lever vi så, är vi med och bygger ett gudsrike för varandra.Text:Mark 10:13-16Musik:Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa TuckProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. ”Att vara den som inte hör till” är rubriken på fredagens andakt – ett ämne som ni lyssnare har önskat. Ur Andakten: ”Själv känner jag mig nästan alltid blyg när jag går in i ett rum med människor jag inte känner. Nya människor, nya blickar, nya utforskanden av andra – och medvetenheten om att andra utforskar mig. Kanske granskar de mig? Kommer de att ta emot mig?”TextMarkus 12:101 Korinthierbrevet 1:27-28MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Bön är rubriken på torsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare.Ur Andakten: ”I hela världen finns det olika sätt att jämföra bönen med andningen. Det tror jag inte är någon tillfällighet. Det kommer just ur människans intuitiva erfarenhet om Guds intima närhet med vårt innersta. Andningen är vår grundläggande bön – och inandning kommer före utandning. Guds svar kommer före vår bön. Varje andetag kan förstås som i grunden ett bönesvar. Jag lever, jag andas, jag tar emot livets gåva igen, och igen.”TextMatt 6:6Romarbrevet 8:26Psaltaren 38:10MusikJag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta Producent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ondska är rubriken på onsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare. Ur Andakten: ”Förmågan till samarbete är mänsklighetens superkraft. Både i handling och genom att sätta ord tillsammans på det vi möter. Vi skapar meningsbärande gemenskaper, till exempel av människor som ber för varandra och hjälper varandra.”TextGalaterbrevet 6:2Romarbrevet 12:21 MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Relationer är rubriken på tisdagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”En människa är alltid ett mysterium att nalkas med eftertanke, respektfullt och lyssnande. Något väsentligt av relationen är utanför vår kontroll. Långsamt, långsiktigt, lyhört är tre nyckelord som jag ofta använder. De fungerar rätt bra på relationsbyggen. Ha tålamod. En ek, det kanske starkaste virket, växer långsamt. Ett gott vin behöver tid att mogna.”MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Den här veckan har lyssnarna fått önska vad Andakten i P1 ska handla om. Svenska kyrkans ärkebiskop Martin Modéus håller i andakterna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.Ur Andakten: ”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”TextRomarbrevet 8:38-39MusikJag lyfter mina händer – Östergötlands SinfoniettaProducent Lina Hedmarkliv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:I begynnelsen skapade Gud ur ett kaos. Det fanns inget upp, inget ner, inget då och inget sedan. Det fanns inget här och inget där. Det är först efter att kaoset är betvingat som människan skapas och det är just ordningen vi söker för att stå ut genom att förstå och förenkla tillvaron. Var sak på sin plats.Så lever vi ändå i ett gytter som till vissa delar kan tyckas bli allt grötigare. Världen har blivit så liten att den ryms i en liten skärm i handflatan och samtidigt är den än mer ogripbar och orolig.Det finns något trösterikt i tanken på alltings förgänglighet. Att vi alla en dag ska vara de som är sammetstyst närvarande med vår frånvaro när andra tänder ljusen i allhelgonatid. Det ger ork att leva lite till och mod att dö när det är tid för det, om det får ha sin tid.Lika mycket som vi inbjuds att under helgen bära minnet av kära som dött och att fira våra kristna helgon, lika mycket är allhelgonahelgens rum ett möjligt möte med vår egen förgänglighet.Till dess får vi i helgonens fotspår söka den kärlekens väg som är så genuin och angelägen att till och med döden måste underordna sig den.Text:Jesaja 41: 18-19Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Det handlar om att leva i livet på livets egna villkor. Inte på villkor som jag själv väljer eller ratar utan just på livets egna villkor.Vi lever våra liv i en vådlig balansakt mellan kärleken och döden, i en sorg över ett förlorat paradis och med en längtan och hopp efter ett tillkommande fredsrike. Den stora freden. Freden i mig själv, freden med det som omger och freden med det större- det som vi ibland uppbådar mod att ge det lite högtidliga namnet Gud.Vi måste inte leva livet på livets egna villkor. Vi har en fri vilja att leva livet efter våra egna villkor, måttstockar och agendor. Vi måste inte avstå eget till förmån för andra. Vi måste inte stanna upp och reflektera över vår plats i maskineriet. Vi måste inte höra varje nödställd människas rop. Men vi kommer likväl att dö.Livets villkor handlar också om spänningsfältet mellan gemenskap och oberoende, om tillhörighet och autonomi. Vi både söker och skyr vårt beroende av andra och av Gud. Vi både söker och skyr vår ansvarighet inför andra och inför Gud.Text:Jesaja 40: 6-8Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:I släpljus, i utkanten av landskapet, går de till synes misslyckade änglarna. De som aldrig hjälpt några barn eller dräpt några drakar. Det viskas om dem att de är trösteänglar. Det bär Guds vanmakt i stumhet och en vag olustkänsla utan ord i bröstet.Om dagarna går trösteänglarna omkring på skolgårdarna, kontorstoaletter och åker buss. På Ikea finns stora härar av trösteänglar bland änkor som tvingas till flytt, ur radhus nyseparerade medelålders, trötta småbarnsföräldrar som i hemlighet ställer sig frågan om de egentligen vill. Änglarna äter lax i restaurangen men byter ut den kokta potatisen mot pommes.De vet inte att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Tröst är inte att förändra, att lindra ångest eller smärta – tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Så blir delad vanmakt till allmakt. Men detta vet varken vi eller trösteänglarna något om. Ingen av oss vet heller att trösteänglarna är de förnämsta bland änglar. Det är Någons hemlighet.Text:Jesaja 60:17Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Till dig som lamslås över tanken på att du är en dålig förälder och aldrig räcker till - släpp det!Till dig med skamsköljningarna över att du får så mycket hjälp och själv hjälper så lite - släpp det!Till dig som aldrig vågade hinna fram och undrar om han var ensam - släpp det!Till dig som tror att ingen någonsin kommer att vilja kyssa dig säger jag på Jesu Kristi uppdrag - släpp det.Bättre än så blir vi aldrig. Vi tror att som föräldrar skall vi bli Charles Ingalls i lilla huset på prärien. Så blir vi mer som Abbes pappa i Madicken. Som livspartners tror vi att vi skall bli som Karl-Oskar och Kristina men det blir snarare som Erland Josephsson och Liv Ullman regisserade av Ingmar Bergman.Våra liv är en karusell av föreställningar, möjligheter och begränsningar. Det är meckigt att leva men allt går att omsluta i någon slags ömhet. Eller nåd som vi säger på kyrkiska.Friheten i Kristus ställer den kristne fri från egna och andras föreställningar om att livet är något vi kvalificerar oss för. Livet drabbar oss och omsluter oss.Text:Jesaja 60: 1-4Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Den här veckan möter vi prästen och författaren Kent Wisti från Lund i Andakten i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ur andakten:Trons uppgift är att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Det blir också vårt uppdrag som kyrka. Jag menar att det tangerar och sammanfaller även med konstens mission. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö.Det är höst och vi går djupare in i mörkret. Det spirande gudsriket som kommer oss till mötes kan vara svårt att ana. Men där är det också hoppets funktion att räcka oss tron. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Kan vara att det är den trösten som Limhamns-Jesus viskar åt oss därifrån berget Corcovado på fundament av skånsk betong: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.Text:Jesaja 60: 18- 22Musik:Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trioProducent:Susanna Némethliv@sverigesradio.se
Alexandra Cederslätt
Jag vill bara säga att detta något av det vackraste jag hört och jag har lyssnat på det så många gånger sedan jag hörde det där i början av juli. Tack för känslan din text och uppläsning ger mig 🙏