Predikningar Ryttargårdskyrkan

Emmanuel BäckrydHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/gryningens-folk-ar691Bibeltexten är 2 Pet 1:19 (SFB15): ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."I predikan borrade vi i bilden om en gryning. Mörkret tid har varit, nu stundar dagen. Jesu liv, död och uppståndelse är världshistoriens gryning! Denna gryning har pågått i snart 2000 år, och vi ser en intensiv rosa strimma borta vid horisonten i öster. Solen är på gång, dvs vi väntar ivrigt på Jesu återkomst. Då ska solen gå upp. Men medan vi väntar så bär vi redan nu ”morgonstjärnan” i vårt inre, redan nu är vi kallade att låta den lysa klart, redan nu kan vi vara ett hoppets ljus som lyser i den här världens mörker och vittnar om att solen är på gång. Och det är också vårt uppdrag att peka på det där rosa bandet vid horisonten i öster och berätta för världen: Hör ni, gryningen är här! Jesus är Herre och han är på gång! Solen håller på att gå upp! Vi lever våra liv (med allt vad det innebär) i skiftet mellan natt och dag, mellan mörker och ljus, mellan det gamla och det nya. Vi är gryningens folk.1. Känner du dig som en del av ”Gryningens folk”? Varför/varför inte, och vad betyder det för dig?2. Uttrycket ”redan nu-inte än” fångar upp mycket av vad dagens predikan handlar om. Hur förstår du det här uttrycket? Vad betyder det konkret, för dig?3. På vilket sätt är Gamla testamentet bärare av hoppets budskap?

Eva-Marie HultbergHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/uthallighet-och-hopp-ar7bhFör att en båt ska kunna ligga still ute till havs, kanske i ett oväder, behöver den förankras i något, man behöver kasta i ankaret. Det spelar roll vilket material ankaret är gjort av, hur stort och tungt det är och vad man förankrar det i. Bilden av ett ankare har kommit att bli bildspråk för HOPP. Ett ankare ger en förankring och en fast punkt nere i vattendjupen. Vi kan inte se det men vi kan ändå lita på att det håller. Det är därför ankaret är hoppets symbol, vi har en trygg punkt att hänga fast vid när det stormar. Den punkten finns precis som med ankaret någonstans där vi inte kan se den; i Gud och i den framtid han har lovat oss.Ett tillräckligt stort och starkt hopp är förankrat i Gud själv, i det han sagt om sig själv, det han lovat, inte minst att vi en dag ska få vara hos honom för evigt, den dagen då också ondskan ska få ett slut. Om vi sätter vårt hopp till något som inte går att lita på; vår hälsa kanske, eller en anställning eller fred, eller lagom väder… då är vi inte tillräckligt förankrade när det börjar blåsa.   Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Hebr 10:23Alla profetior i skriften står där för att undervisa oss, så att vi genom vår uthållighet och den tröst skriften ger oss kan bevara vårt hopp. Rom 15:4Vi läste: Bekänna vårt hopp, bevara vårt hopp. Det sker genom vår uthållighet, och samtidigt… genom att vi bekänner och bevarar vårt hopp, så kan vi vara uthålliga.Hoppet och uthålligheten verkar på något sätt höra ihop, växeldra, vara beroende av varandra.Hoppet gör det möjligt att vara uthållig. Uthålligheten gör det möjligt att bevara vårt hopp. Utan ett uthålligt hopp, utan förankringen i honom, är risken att vi driver vi omkring, tappar riktningen, förlorar ögonkontakten med Gud, och då kan utmaningarna i vad vi har runt omkring oss i världen bli helt övermäktiga.Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat. (Hebr 10:35-36)Det finns något med hoppet och uthålligheten som spelar roll också utanför oss själva. Vi som följer Jesus, vi som kyrka, har fått ett uppdrag att göra Guds vilja, att göra Guds vilja känd, att se Guds vilja förverkligad, att helt enkelt se Guds rike växa. Uppdraget är att tillvaron här ska bli mer likt hur Gud tänkte, att vår värld skulle genomsyras allt mer av Guds kärlek, godhet, glädje, barmhärtighet och… HOPP. Så att fler fick lära känna Jesus och sätta sitt hopp till Gud. Vi ska inte ge upp vår frimodighet, men vi får också veta att vi behöver uthållighet att stå kvar, förankrade, rotade i Guds kärlek, så att vi kan göra hans vilja och få vad han har lovat. Hur går det till? Hur är man uthållig, hur bekänner man orubbligt sitt hopp, hur bevarar man sitt hopp? Vi kan läsa:Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar, och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. (Hebr 10:23-25)Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills h...

Eva-Marie HultbergHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/vem-ar-det-vi-hoppas-pa-ar7iiVi har inlett ett tema om hopp, ett ord som används på så många sätt, och blir en synonym till ord med lite olika betydelser. Om vi planerar en utflykt i eftermiddag, så hoppas vi att det ska va fint väder. Om du lagar mat hoppas du att det ska bli gott. Om vi ska till tandläkaren hoppas vi att vi inte har några hål. Så låter vårt språk helt enkelt. Kanske skulle vi lika gärna kunna säga att vi önskar oss fint väder. Men frågan är vad som är ett verkligt hopp, och om det spelar roll vem eller vad vi hoppas på?Det kristna hoppet som beskrivs i Bibeln bygger väldigt lite på att hitta sin inre superkraft utan istället egentligen helt på vem Gud är - vad han själv säger om sig själv. Bibeln säger en massa om Gud. Att han har skapat världen. Att han är god. Att han bär allt. Att han är kärlek. Att han är ljus, och att inget mörker finns i Honom.Vi kan t ex läsa: Ps 107:1 Tacka Herren ty han är god, evigt varar hans nåd.1 Joh 4:8 Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek.1 Joh 1:5 Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Men något vi behöver veta före allt det, eller ha med oss som en grund för att kunna sätta vårt hopp till vem Gud är, det är det faktum att Gud är evig!Upp 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.Gud är evig. Han är början och slutet. Eller, han är i början och i slutet. Uttrycket är ett försök att beskriva att han är evig, att han liksom omfamnar hela historien och tiden. Inget finns före honom, inget kommer att finnas efter honom. Han omfamnar allt. Vart vi än vänder oss – bakåt i vår egen historia, det som är vår erfarenhet, varje steg vi tagit, det som vi blivit skadade av, det som vi inte förstår, det vi mött på olika sätt – han är i allt det, han var med, han såg. Och allt som ligger framför oss, det vi inte sett ännu, där vi inte varit ännu, det ovissa, där är han redan. Och den mest givna sanningen är ju att han aldrig försvinner. Aldrig dör. Aldrig lämnar den här världen ensam. Han är för alltid. Han är för alltid kvar. Varför är det viktigt när vi pratar om hopp, att Gud är evig? Om han inte var evig skulle det inte vara så mycket värt att han är t ex god. Jo, bra såklart att han är god idag, men om han ändå kan försvinna eller dö vilken dag som helst, så skulle ju den godheten inte vara så mycket att sätta sitt hopp till.-Det näst viktigaste är nog det faktum att han är trofast. Att han inte bara ÄR för alltid, utan också är densamme för alltid. Att han inte kan förändras, eller bryta något löfte. Några bibelord om att Gud är trofast:Han är vår klippa, hans verk är utan brist, hans vägar alltid de rätta. Han är en trofast Gud, fri från allt ont, han är rättfärdig och rättvis. 5 Mos 32:4Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. Jak 1:17Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast. Ps 33:4Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna. Ps 36:6Ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100:5 Att han är trofast är en förutsättning för att det andra underbara han är ska vara något värt. Det kristna hoppet handlar om vem Gud är. Enligt Paulus har vi en hoppets Gud som både håller för att sätta vårt hop...

Eva-Marie HultbergHopphttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/radsla-eller-forvantan-ar821Höstens tema handlar om hopp. En hel del ska redas ut så småningom, under resans gång. Vi ska tala om vem Gud är, vad det finns för anledning att lita på honom; att sätta sitt hopp till honom. Vi ska tala om uthållighet, att stå fast i hoppet. Vi ska tala om att inte lita på mäktiga män, de som är motsatsen till hurdan Gud är. Vi ska tala om olika aspekter av den nya himlen och den nya jorden som Gud ska upprätta – hur blir det med allt det där. Vi ska tala om vad som inte finns i himlen – varför himlen är något att längta efter, mycket bättre än lekis. Vi ska tala om att vi som kyrka har fått uppdraget att bära berättelsen om hoppet till den här världen. Och vi ska avsluta med att prata om bröllopsfesten – det där som väntar en dag.Rädsla eller förväntan?Vi kan läsa i Joh 14:1-3:Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”…för att ni ska vara där jag är.” Det kanske mest hoppfulla vi har i hela den bibliska berättelsen är att Gud vill vara med människan. Gud som kallas för pappa och Gud som sänder sin son Jesus att leva bland människorna så att vi kan se och veta hurdan Gud är. Gud som sänder en annan hjälpare, Anden som ska vara hos oss och påminna oss om allt som Jesus sagt. Gud vill vara med oss.”Känn ingen oro” sa Jesus. ”Var inte rädda. Jag ska ordna så att ni en dag ska få vara där jag är”. ”Komma till himlen” har vi lite vardagligt kallat det genom åren. Och Jesus sa detta så att vi inte skulle vara oroliga i en orolig tid.Problemet är att kyrkans predikanter och ledare genom historien inte använt de här orden bara som tröst, utan ibland gjort tvärtom och istället för att ta bort oro, snarare varit med och skapat mer oro och rädsla. Det som skulle vara vårt hopp har i vissa lägen blivit mer som ett hot.Men kom ihåg så här i starten: Det finns HOPP. Det finns tröst att hämta för trötta och oroliga människor. Framtiden ligger i Jesus´ händer, och vi behöver inte vara rädda.”Känn ingen oro” sa Jesus. ”Ni ska vara där jag är”. Det handlar inte om att tänka positivt, att lura hjärnan, att peppa sig själv. Vårt kristna hopp är gett av Gud, bärs upp av Gud och är förankrat i Gud. Paulus skriver en önskan eller en bön för församlingen i Rom: “Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft.” (Rom 15:13) Tänk att vi kan få ta emot hopp! Det kan få vara vår bön, för oss var och en och för vår församling den här hösten:Gud, du som är hoppets Gud, fyll vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft. Amen. Samtal:·      Vi pratar om ”det eviga hoppet”. Har hoppet om evigheten, himlen någon betydelse i vår tid? Är den tanken hoppfull eller bara någon sorts flummig idé?·      Finns det blandade känslor kring ”himlen”? Rädsla? Osäkerhet? Förväntan och glädje?·      Om himlen som ett hopp inte betyder så mycket – vad beror det på?·      Vad tänker ni er att ”himlen” är? Hur blir livet där?·      Be gärna med Paulus´ord: Gud, du som är hoppets Gud, fyll vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den helig...

Eva-Marie HultbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/skord-vind-gladje-ar6eh

Mattias SennehedFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/bemyndigad-tro-ar621

Cornelia NewmanFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/predikan-om-talenterna-ar81g

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/jesus-kristus-den-korsfaste-kristus-arbaa1 Kor 1:21-2:5Korinth blev, år 44 f Kr, befolkad av frigivna romerska slavar. Här fick de chansen att börja om, och kanske har det skapat en kultur där man hyllar dem som lyckats i livet. Här i Korinth kan vem som helst bli vad som helst. Detta sitter djupt i deras kultur. Men församlingen är inte en samling klättrare. Det som ingenting var — slavar, enkla människor — utvalde Gud. Varför? För att ingen ska berömma sig. Människan är utvald mitt i sin svaghet.Det är mycket som florerar i Korint. Styrka och oberoende hör till ingredienserna, liksom jakten på vishet. (v 21) Visheten från Gud uppenbarar sig för världen genom Hans skapelse. Den vittnar om hur genial, kreativ och mäktig Gud är: Pilgrimsfalken räknas som världens snabbaste djur. Det knockar sitt byte genom att störtdyka i uppåt 390 km/h. Det kan få syn på en duva på flera kilometers håll. Eller lappugglan, där höger och vänster öra sitter olika högt så de kan höra ljud i både sidled och höjdled. Deras stora parabolliknande ansikte hjälper dem att höra minsta ljud. När de hovrar över en snötäckt mark fångar de upp smådjurens minsta pip, och även deras hjärtslag. På det sätter fångar de sorkar som gömmer sig under snön. Visheten finns runtomkring oss. Hela tillvaron bär Guds fingeravtryck. Men det verkar inte räcka för att människor ska lära känna Gud, och då går Gud åt andra hållet. Istället för den outgrundliga visheten väljer Han total galenskap: Gud blir människa, delar våra villkor, gestaltar Guds rike och avrättas så småningom på ett kors. Dårskapen, Jesus på ett romerskt kors, fastspikad, förnedrad, utstött bland brottslingar och outcasts, blir den tydligaste gestaltningen av vem Gud är. Paradoxalt blir just detta det yttersta tecknet på Guds vishet. Paulus utmanar korintierna på duell: Vill ni ha verklig vishet? Varsågoda, här är den. Den heter Jesus från Nasaret och blir främst synlig på ett romerskt kors. Notera hur Paulus fyller ordet vishet med innehåll: Den har med rättfärdighet, helighet och frihet att göra. Det är inte en samling djupa tankar som utgör Guds vishet, utan en person som binder oss samman med Fadern i en allt djupare relation och i ett nytt sätt att leva. Med korintiernas mått mätt var inte Paulus förkunnelse särskilt vis. Han förkunnade ett enkelt budskap om den korsfäste Jesus, en dårskap för världen: Korset, det djupaste tecknet på svaghet och misslyckande, vänder Gud till ett tecken på Hans kraft och räddning. På korset ser vi människans djupaste synd och mörker. Korset blir en dom över människans förmåga att vara god och rädda sig själv. Men här ser vi också Guds godhet. Ingenstans blir Gud så tydlig, ingenstans syns Guds kärlek till människan som här. Guds stora hemlighetMan kan leta i all tänkbar religion, filosofi och i djupheter och teser, den ena märkvärdigare än den andra efter svaret på tillvarons, universums, världshistoriens stora gåta, alltings mening, skönhetens, kärlekens, dödens och livets hemlighet. Men ingen kommer på tanken att söka efter allt detta på en galgbacke utanför Jerusalem, bland mördare och revolutionärer. Detta är Guds hemlighet. Jesus Kristus är mitt ibland oss. Gud har gömt sin härlighet i dårskapen och svagheten. Gud väljer inte styrka, utan svaghet som vägen till räddning och upprättelse. Han väljer inte vishet utan dårskap för att avslöja sin stora hemlighet. Detta sitter också i kroppsminnet på församlingen: Paulus påminner dem om att de själva är marginaliserade och enkla, och han påminner dem om att hans egen förkunnelse på många sätt varit präglad av mänsklig brist och enkelhet. I mötet med den korsfäste Jesus, som Gud uppväckte från de död...

Fredrik LignellFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/pa-majestatets-hogra-sida-i-hojden-arafdHebr 1:1-4Nya Testamentet har en gränslöst hög syn på Jesus. Allt i hela historien, också den bibliska, har pekat fram emot Jesus, och allt i hela världen förändras i och med Jesus. Förr, säger Hebreerbrevets okände författare, talade Gud genom profeterna. Men nu, vid denna tidens slut, har han talat genom sin Son. Jesus är Guds tilltal till världen. Här får vi syn på Guds natur, på Guds syn på människan, på Guds barmhärtighet och på Guds plan med världen. Allt har sitt epicentrum i berättelsen om Jesus från Nasaret. Notera att Hebreerbrevets författare menar att i och med Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd är den yttersta tiden inledd. Här börjar den nya skapelsen, även om det inte syns än. Gud har skapat världen genom sin Son. Paulus uttrycker samma sak så här: "Allt är skapat genom Honom och till Honom." (Kol 1) Jesus är skapelsens ursprung, den ur vilken allt detta kommit till, och han är också dess mål. Allt är skapat för att ära Jesus. På det sättet är han början – ursprunget och upphovet till allt – och slutet – den för vars skull allting existerar. Han är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av Hans väsen. I Jesus blev Fadern synlig. Ingen annanstans kan man se Gud som i snickarsonen från Galileens landsbygd. Han bär upp allt i kraften av sitt ord. Världen finns för att Gud vill det, och den bärs upp av Jesu ord. Han har renat oss från synden. Vi sa det härom veckan: Du behöver inte bära din egen skuld, din egen skam, din egen synd. Jesus har renat dig! Nu sitter han på Majestätets högra sida i höjden. Detta är supertungt i urkyrkan! Gång på gång påminner de om att Jesus trätt in i himlen. Innan Jesus lämnar lärjungarna säger han till dem:”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Gå därför ut… (Matt. 28:18) Han, som är både Gud och människa, och som besegrat all ondska, djävulskap och död, sitter från den stunden på hela universums kungatron. Inte så att han ska bli kung en dag, utan är det redan nu. Deras insikt: Jesus är i himlen och regerar hela världen, och en dag ska han komma åter och fullborda det. Lyssna till hur centralt detta är i texterna: Rom 14:9Ef 1:21Fil 2:8-9 1 Petr 3:21b-22Upp 1:4-6Men är Jesus alltså frånvarande? När Han träder in i himlen är Han därmed närvarande överallt. Den som är i himlen kan samtidigt vara närvarande överallt på jorden. Missionsbefallningen i Matt 28 fortsätter: ”…jag är med er alla dagar…” Jesu himmelsfärd visar att Guds rum och vårt rum inte är långt ifrån varandra. Det två är separata och med olika identiteter, men de berör varandra och möts på massor av sätt redan nu. Och ändå: Jesus är närvarande och frånvarande på samma gång. Blir det inte mer än det här? Jo, det kan du ge dig på! En dag ska Guds och vår värld smältas samman, då Jesus kommer tillbaks och hela skapelsen, hela den skapade tillvaron, ska bli ny. Så vad spelar detta för roll? Genom hela Hebreerbrevet, som vi inledde med, löper uppmaningen: Håll dig till Jesus. Lita på att ingen hjälper bättre. Lita på att inget hopp är större och starkare. Lita på att ingen frid är djupare. Och svär inga trohetseder mot några politiska partier, höger eller vänster, -ismer, nationer (varken din hemnation eller någon annan), svär ingen trohet mot några flaggor eller någon nationalism. Ingen annan är herre. Ingen annan är värd vår blinda lydnad och tillbedjan. Allt kretsar kring Jesus. Allt handlar om Jesus. Allt ska sammanfattas i Jesus. -------------------...

Fristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/folj-mig-ar49f

Eva-Marie HultbergFristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/konfagudstjanst-ar6b7

Fredrik LignellHan har räddat osshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-2-makterna-ara3fKol 2:13-15Om någon i antiken vunnit ett krig eller ett slag tog man med sig krigsbytet och spillrorna av fiendens armé hem i ett särskilt segertåg. In i staden tågade de segrande generalerna, och sedan kom en lång rad av krymplingar, besegrade soldater, ibland mer döda än levande. Längst bak gick den besegrade kungen, om han fortfarande var vid liv. Klimax i hela föreställningen var att man avrättade kungen i en ceremoni på torget så att alla kunde se. Utsatt för allas förakt, utsatt för förnedring. Nederlaget kunde inte gestaltas tydligare. Låt oss nu återvända till påskens händelser för att se om vi kan få syn på något av det Paulus menar att han ser. Riskerna runt Jesus ökar under stilla veckan. Det är starka krafter i rörelse, och han retar upp eliten, ledarskapet i Israel. Till sist låter de gripa honom sent på torsdagkvällen, och han ställs inför rätta. Han bollas runt under natten mellan Kajafas, PIlatus och Herodes. Evangelisten Lukas berättar att Herodes och hans män fylls av förakt för Jesus. Det är ingen oberörd Hollywoodjesus som står framför Herodes, utan en pryglad, trängd fånge som väcker avsky. Teologen Patrik Hagman skriver: -------- »Jesus fortsätter att bli mindre. Nu beter han sig på ett sätt som väcker Herodes och soldaternas förakt. Exakt hur sägs inte. Man anar att Lukas av finkänslighet låter bli att säga. Förakt skulle knappast vara resultatet om Jesus reagerat på anklagelser och hat med stoiskt lugn. Mera troligt är att han rycker tillbaka som ett skyggt djur, kanske gråter.«--------Så småningom fästs Jesus med hjälp av spikar på ett romerskt kors — ett avrättningsredskap som än i dag saknar motsvarighet i grymhet och brutalitet. Innan dess har han blivit flådd genom att bli gisslad på ryggen med piskor utrustade med benbitar för att göra maximal skada. Han är redan döende när han korsfästs. Alla som tittade på den pryglade, förnedrade och avrättade mannen på korset tänkte: Makterna och härskarna har utsatt honom för allas förakt. Men Paulus påstår i texten i Kol 2 att Gud utsatt makterna för allas förakt när Jesus korsfästes. Genom åren har Jesus då och då återkommit till att prata om vad som väntade: Joh 12:31-32Jesus verkar mena att katastrofen som väntar, präglad av svek, våld, angiveri, maktmissbruk, rättsskandal och brutal avrättning inte är vad det först ser ut som. Denna världens härskare ska drivas ut, och människorna ska dras in. Förra veckan sa vi att Jesus bär all världens synd i sin egen kropp upp på korset. Skuldebrevet som anklagar mänskligheten är fastspikat på korset. Varje människa som vänder sig till Jesus kan bli av med skuldbördan. Men han bär också mörkret, makterna, alla krafter som söker förgöra människan — både de synliga och de osynliga — i sin kropp. Synden bärs upp på korset, och makterna och härskarna bärs i den oskyldige Jesu kropp upp på korset. Här samlas hela historien, all evighet bakåt, all evighet framåt, och hit dras alla osynliga makter, alla invånare i den mörka, demoniska världen. Demoner, änglafurstar, mörka krafter. Hit dras också de synliga makterna: alla despoter, all världens ondska, imperierna, förtryckarna, förövarna, förföljarna. Allt uppslukas på korset. Jesus bär hela världens mörker, alla makter, all synd, allt som sårar, allt som binder, allt som tynger, allt som människonaturens fiende gestaltar, i sin egen kropp upp på det där korset. Det ser inte ut så. Jesus från Nasaret verkar bli utsatt för allas förakt. Men det motsatta händer. När Jesus blir föraktad och tömd på allt tömmer han i själva verket döden och ondskan på dess kraft. Minns segermarsc...

Fredrik LignellHan har räddat osshttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/han-har-raddat-oss-del-1-skuldebrevet-arb5iVad är det som drabbar den ensamme, utsatte, pryglade och bakvände kungen på korset? Och på vilka sätt hjälper korshändelserna oss? Allt vi kan veta om Gud finns på ett eller annat sätt närvarande i korsets drama. Kol 1:13-23; 2:6-15Paulus beskriver hur deras (och vårt) dåliga läge såg ut innan mötet med Jesus: Vi var utanför, vi var bortvända, vi var döda, vi var skuldsatta. Hur blev det så här? 1 Mos 3:8De gömde sig. Distansen, rädslan, misstänksamheten, våldet, misstron mot Gud och varandra… Här föds det. Synden är inte endast ett snedsteg eller ett enskilt misstag, det är snarare som att ett relationsgift sökt sig in i tillvaron, i människan och i hela skapelsen. Vi kan putsa på fasaderna, låtsas som att skuld och skam inte finns eller förklara allt detta som konstruktioner som kyrkan uppfunnit för att hålla folk i schack, men innerst inne vet vi. Själen håller räkning. Människan är utanför, bortvänd, död och skuldsatt genom sin synd. I paradiset finns två träd: kunskapens träd och livets träd. Människorna äter av kunskapens träd, och det är där smittan drabbar allt levande. De stängs då ute ur Eden, och framför allt stängs de ute från livets träd. Utanför Edens stängda portar väntar död och förgörelse. som inleds när Kain slår ihjäl sin lillebror. Han grundar sedan den första staden, ett slags sinnebild av imperiet, grundat på mord, misstänksamhet och våld. Det där livets träd gick förlorat för människan, men nu har något hänt i historien som vi aldrig varit med om förut. Ett träd är rest på en skallformad kulle kallad Golgata, utanför Jerusalems murar. Det är ett märkligt träd som slukar allt som kommer i dess väg. Härifrån släpps ingen lös förrän man är död. Här hängs Guds levande Son upp, Han som kallas den andre Adam, Guds lamm, Ordet som blev människa, Kristus, Människosonen, vägen, sanningen och livet personifierat. Livet finns i blodet, står det i GT, och när blodet från Jesus fläckar trädet som står på skalleplatsen, då förvandlas det brutala romerska avrättningsredskapet till livets träd. På det korset ropar Jesus: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?« Annars ber Jesus »Abba, Fader!« Nu är det som att något främmande dragit in i den fullkomliga gemenskapen mellan Fadern och Sonen. ”Gud gjorde honom till ett med synden”, skriver Paulus, och det är som att människans främlingskap också drabbar Jesus. I Gamla testamentet används en bock som får bära folkets synder ut i öknen. Alla begär, äktenskapsbrott, lögner, svek och mord läggs på bocken, på syndabocken. Djuret förs sedan ut i öknen. ”Bocken skall bära alla deras synder med sig ut i ödemarken och släppas lös där ute i öknen.” Nu skriker Jesus ut sin ensamhet. Han är syndabocken, övergiven, utdriven och smittad av främlingskap. Synden, mörkret, djävulskapen och fiendskapen har nu flyttat in i den pryglade mannen på pålen. Så här ser synden ut. Och så här ser kärlekens innersta väsen ut. Det är som att korset står som en gammaldags balansvåg för hela världen att se. Vid korset vägs våra liv, våra ansträngningar, våra tappra försök att leva för andra än oss själva, vår önskan att bryta självcentreringen. Vid korset väger vi för lätt. Där är alla människor skuldsatta och smittade av synden, och ingen går fri. Trots alla moraliska framsteg, tekniska landvinningar, politiska överenskommelser och imponerande Nobelpris väger vi för lätt. Det är här vi anar syndens och bortvändhetens brutala konsekvenser: Övergiven. Ensam. Så hur går det med vårt taskiga läge?Vi stod utanför -- Gud försonade oss med Honom själv...

Fristående predikningarhttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/missionsgudstjanst-ar792

Eva-Marie HultbergSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-jesu-forbon-ara13

Emmanuel BäckrydSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-att-be-i-jesu-namn-arb8a

Maria & MagnusSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-karleken-hatet-och-sanningens-ande-arfc8

Eva-Marie HultbergSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-vinstocken-och-grenarna-ard1c

Fredrik LignellSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-2-en-annan-hjalpare-arca2Joh 14:15-31Jesus säger att han ska be Fadern sända en annan Hjälpare. En av samma sort. Underförstått är Jesus en hjälpare, och nu kommer en av samma slag. Till skillnad från Jesus, som under sitt jordeliv var begränsad till en plats i taget, ska Anden, Hjälparen, bistå lärjungar över hela världen samtidigt. Anden ska påminna (14:26), vittna (15:26), vägleda och förkunna (16:13). Jesus kallar Anden för Sanningens Ande, delvis för just detta: Anden påminner om Jesus och hans undervisning. Mer om Sanningens Ande om några veckor. Anden är inte en vag kraft eller opersonlig närvaro, utan Gud i och mitt ibland oss. Hör du hur detta vävs samman, och knappt kan hållas isär? Den Treenige Guden har i Jesus Kristus besökt världen. Den Treenige Guden är nu mitt ibland oss som Hjälparen, Anden. Anden är Guds personliga närvaro. Joh 14:23Vi ska stanna. Det är Anden, Hjälparen som gör det möjligt för en gemenskap av bristfälliga och dödliga människor att husera Gud. ”Anden verkar inte dra uppmärksamhet till sin egen person. Den framträder så att säga inte med ett eget ansikte. Anden verkar för att människan ska avspegla Faderns person såsom den visat sig i Sonens ansikte.” (Roland Spjuth i boken Om Gud och allt annat)Det grekiska ordet för hjälparen är parakletos och betyder hjälpare, god vän, någon som går bredvid, tröstare, försvarsadvokat, förebedjare. Anden, Hjälparen, ska vara läraren som påminner om allt Jesus sagt. Ordet Jesus har talat kommer inte från honom själv, utan från Fadern. Alltså: Sonen talar det han hör från Fadern, och Anden påminner om det vi hört från Sonen. Anden, tillsammans med kärleken till Jesus, hjälper oss att lyda Jesu bud. Anden hjälper oss också att be, liksom lockar fram vårt verkliga jag med dess längtan, förhoppningar, drömmar, skam, skuld, sår, bindningar… Allt det som rör sig i vårt inre som är både vackert, fult och skadat. Det är också Anden som gör Jesusorden, verkligheten hos den Treenige Guden, verkliga för oss. Hjälparen skapar kort sagt riktiga, osminkade möten mellan Gud och människa. ”När den Helige Ande vill själavårda oss låter han Bibelns ord möta hjärtats nöd.” (Bengt Pleijel i Tidskriften Pilgrim om Hjälparen från 2002). När syndafallet i Eden ägt rum står det att Gud kommer vandrande i trädgården i den svala kvällsvinden (1 Mos 3) — kan du tänka dig en mindre hotfull bild? Då gömmer sig mannen och kvinnan bland träden. Det är den mest tragiska scenen i människans historia. Anden, Hjälparen, kommer med tillit och helande. Den skamridna och rädda människan som hukar bland träden behöver inte längre göra det. De där träden kan stå för lite allt möjligt. Vi gömmer oss bakom attityder och jargonger, arbete och karriär, pengar och ägodelar, prestige och stolthet, produktivitet och effektivitet, tillväxt och framgång… Hjälparen kommer för att smälta människans hjärta, för att återigen komma nära, visa för människan att det genom nåden och förlåtelsen är ofarligt att lämna gömstället. Låt oss stanna på ännu ett ställe i dagens text:v 30-31Världens härskare kommer. Fysiskt kommer djävulen i form av Judas förräderi, i den osynliga världen väntar konfrontationen på korset. Det drar verkligen ihop sig. Djävulen kommer att verka ha all makt över Jesus, men egentligen råder det motsatta. Det som ser ut som att Jesus fördöms av Guds folk, av det Romerska imperiet och av världen — när djävulen övervinner Sonen på korset — visar sig i ljuset av uppståndelsen vara Sonens seger över djävulen. 12:31-...

Fredrik LignellSlutord från Jesushttps://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/slutord-fran-jesus-del-1-den-som-har-sett-mig-ard22När man vet att livet håller på att ta slut och åren snarare krympt till timmar, vad säger man då? Många samlar sina nära och kära för att ta avsked, se varandra i ögonen och kanske skicka med ett sista ord till barn eller en livskamrat. När Jesus trängs från alla sidor och hoten från makthavarna blir allt tydligare, då talar han först med sina lärjungar. Sedan ber han för dem och för lärjungar i alla tider. I det vi kallar Jesu avskedstal och förbön (Joh 14-17) finns mycket vi behöver lyssna till. Joh 14:1-14Det finns rum. Han förbereder framtiden, och du behöver inte vara rädd. Känn ingen oro! Jesus talar om sin Faders hus, vilket Han bara gjort en gång tidigare, nämligen när han rensar templet på penningväxlare och försäljare. ”Gör inte min Faders hus till en saluhall!” Faderns hus är templet, och templet är platsen där himmel och jord möts. Gud och människa talar med varandra i templet. Nu antyder Jesus att det kommer ett nytt tempel, en ny stad, en ny värld där himlen och jorden ska mötas på djupet. Då de ska förenas, liksom gifta sig med varandra. Och där finns det plats för alla som vill vara med. Jesus håller på att ställa i ordning framtiden!Jag är vägen, säger Jesus. Kort sagt: Om du ska hitta till min Faders hus måste du hålla dig intill mig. Följ, så kommer du rätt. Att Jesus är vägen till Fadern innebär att Guds tydligaste ansikte har med upprättelse, helande, bröd till hungrande, tvättade fötter och ett utgivande liv att göra. Den korsfäste och uppståndne Jesus från Nasaret är vägen, sanningen och livet. Vill du leva? Vandra i Jesu fotspår. Vill du vara sann? Ta Jesu undervisning och exempel på största allvar. Det handlar om att älska sina motståndare, att be för dem som förföljer och vara bärare av fred och försoning. Den som har sett mig… Vi ser honom inte med våra fysiska ögon, men vi möter honom i texterna, i gudstjänsten, när vi tjänar våra medmänniskor och i bröd och vin. I närheten av Jesus finns också smaken av Fadern. Du som undrar vem Gud är, som söker och längtar efter fäste i livet, kom till Jesus. Det är där det händer. Gud har aldrig varit så synlig som i Jesus. Jag är i Fadern och Fadern är i mig (v 10). Det innebär att den sökande människa som önskar se Gud måste leta i Jesus. Det innebär också att all gudstro behöver påminna om Jesus. En teologi, en världsbild eller ett idépaket som inte ser ut som Jesus är inte kristet, vad det än kallas. Jesus avslutar dagens avsnitt med att tala om hur lärjungarna ska göra större gärningar än Jesus. Vad betyder det? Vi kan inte binda samman himmel och jord, försona Gud och människa, vårt blod kan inte friköpa någon från deras synder, och vi kan inte besegra döden. Allt det där kan bara Han. Men gärningarna är större som i vidare. Jesus rörde sig på ett område stort som Småland. Redan efter en generation fanns evangeliet i Turkiet, Grekland, Rom, Nordafrika, Spanien och Kroatien. När kyrkan gör Guds mission, fortsätter Jesu uppdrag i världen, då går Jesus med. I större och större cirklar. När du går till skolan, till jobbet, fikar med dina vänner och hänger med familjen sträcker sig Guds rike längre än tidigare. Be, sök honom och utbred hans rike. Välkommen att bli en del av Vägen och av Vägens folk!-------------------------För samtal:Jesus förbereder framtiden, och där finns det rum, påstår texten. Är det lätt att tro på? Varför/varför inte? Vad gör det med dig i relation till oro och bekymmer för den stora världen och din "lilla värld"? Samtala om vad det kan betyda för din vardag att Jesus är vägen, sanningen och livet. Vad händer med dina perspektiv när du f...