Reflektioner

Hi, my name is Bahar Wallström

Mitt namn är Sima Zahrai och jag tillhör Bahá’í-samfundet i Lund. Ett av mina stora intressen i livet är att springa. Det är så enkelt och så underbart! Ta på dig skorna och ge dig ut bara! Det kräver ingen planering; kostar inte mer än vad dina kläder och skor har kostat och det går att genomföra över allt. De flesta löpare väljer också att delta i någon eller några arrangerade lopp. Det kan tyckas märkligt att ge upp friheten och binda sig till ett visst datum och tidpunkt för att springa på en bestämd bana. Dessutom betalar man för det! Hur kommer det sig?! Jag ska nu försöka beskriva det. Jag älskar stadslopp och när jag väl har anmält mig så längtar jag bara till den stora dagen. Jag kommer till samlingspunkten och genast ingår i ett sammanhang. Vi värmer upp tillsammans och sedan går till startlinjen. Jag tittar runt och konstaterar för mig själv att alla är pigga och glada och ska springa med mig på samma bana. Vi ger oss i väg. Jag ryks med de snabba men snart blir påmind om att ta hänsyn till mina egna förutsättningar. Första uppförsbacken kommer och många springer oberörda medan andra väljer att gå. Efter två tredje delar av banan börjar jag känna mig trött. Och omotiverad! Men vi har kommit in i stadskärnan och det är musik och feststämning. Vänliga människor hejar på och jag får kraft. Kommer till mål, hämtar andan och tittar runt och ser andra löpare som är glada och ibland förvånade över att det gick bättre än vad de trodde. Det är något speciellt med att ingå i ett sammanhang i gemenskap med andra; att sikta mot samma mål; att vara ihärdig; att hantera svårigheter och att uppmuntra varandra. Stadslopp är som metafor för livet! Att leva här och nu i sig är att ingå i ett sammanhang. Vi strävar individuellt och tillsammans med andra för att bygga en bättre värld. Jag väljer Universella Rättvisans Hus ord för att beskriva hur det är att ingå i en sådan gemenskap. Universella Rättvisans Hus är internationella bahá’í-samfundets högsta ledande organ och vägleder världens bahá’íer. Stycket som jag valt är från ett brev daterat 31 december 2021. Musik Beethoven's 5 Secrets - OneRepublic - The Piano Guys ”De är helt inställda på att uppnå välstånd för alla och inser att individernas välstånd vilar på hela samhällets välstånd. De är lojala medborgare som skyr partitänkande och kamp om världslig makt. I stället är de fokuserade på att överskrida olikheter, harmonisera perspektiv och främja användningen av rådslag för att fatta beslut. De betonar egenskaper och attityder – som pålitlighet, samarbete, och tålmodighet – vilka är byggstenar till en stabil samhällsordning. De är förkämpar för förnuft och vetenskap som grundläggande för mänskliga framsteg. De förespråkar tolerans och förståelse, och med mänsklighetens inneboende enhet främst i sina sinnen ser de var och en som en potentiell samarbetspartner, och de strävar efter att främja gemenskapskänsla även bland grupper som traditionellt kan ha varit fientliga mot varandra. De är medvetna om hur materialismens krafter verkar runt omkring dem och deras ögon är vidöppna för de många orättvisor som består i världen, men de är lika klarsynta när det gäller enighetens skapande kraft och mänsklighetens förmåga till altruism.”

Bahar is reflecting on the theme of gratitude

Jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör Bahái- samfundet i Lund. Min reflektion idag skall handla om Abdu´l-Baha. Abdu´l- Baha var son till bahái religionens grundare, Baha’u’llah. I år är det precis 100 år sedan Abdu´l-Baha lämnade den här världen och bahai-världen har en speciell tanke vad han betyder för oss, har betytt och kommer att betyda. Jag vill börja med att läsa ett citat från Abdu´l-Baha där han säger: ”Sannerligen, jag bönfaller Gud att betrakta dig med sin nåds ögon, att lyfta dig genom en gudalik kraft, att röra dig genom sin härlighets vindar, att göra dig rik på ovedersägliga och gudomliga bevis och argument, att skilja dig från världen och allt däri, att rena och helga dig från varje materiell rang och göra det möjligt för dig att sprida gåvorna från de gudomliga världarna.” När jag reflekterar över just dom här orden och tänker; vad vill Abdu´l-Baha säga mig?Ja, han säger i den här texten att han vill lyfta mig genom gudalika kraft. Han vill göra mig rik på gudomliga bevis och argument han vill att jag skall vara avskild från världen och att inte vara…..att inte vara… fäst vid materiella saker och att jag skall sprida gåvorna från den gudomliga världen.Dom här orden får mig att reflektera; vad menar vi med …vad är det jag skall göra? Vad vill Abdu´l-Baha att jag skall göra? Att jag skall skilja mig från materiella världen betyder ju inte att jag förnekar den materiella världen, men jag skall inte vara fäst vid den på det sättet att jag gör det materiella till ett mål i sig självt. Och det tycker jag är ganska viktigt idag, speciellt i den här västerländska industriella städerna som har så mycket materiella lockelser. Och du skall… det skickas budskap hela tiden av att det är det materiella som gör dig lycklig och det är ju en enorm uppsjö av reklam och bilder på vad det är att vara människa, och hur man uppnår lycka. Och så tycker jag då att den här texten då säger till mig att det finns någonting bakom det och att Gud.. och att Abdu´l-Baha ber till Gud att man skall få nåd att lyfta sig. I ett liksom, mera modernt prat kanske vi pratar om personlighetsutveckling, men ordet andlighet finns där också, men jag tycker också att den här materiella världen som är lite grann min verklighet, min kultur; högt industrialiserad. Ett rikt land, med en översjö av tillgång till varor. Att personlighetsutveckling och andlighet, andligheten blir lite dold i den här materiella världen. Den hör inte riktigt hemma, så att använda sig av begreppet andlighet och Gud och att prata om Abdu´l-Baha blir lite svårt. Men han säger också om sitt förhållande, och jag inbegriper i det här till alla människor så säger han det här: ”Vid alla tillfällen talar jag om er och minns er. Jag ber till Herren, och med tårar bönfaller jag Honom att låta alla dessa välsignelser regna ner över er, och glädja era hjärtan, och göra era själar lyckliga och ge er ett överflöd av glädje och himmelska fröjder…” Det blir lite svar på vad är det som skall ersätta det här materiella anknytningen? Jo den skall ersättas med att vi skall kunna ett överflöd av glädje och lycka. Och att vi skall kunna dela med oss av det till alla vi möter. Och det tycker jag är bra reflektion för mig inför det här året av, åminnelsen av Abdu’l-Baha. I min tanke är också- ” Det här är ingenting som slutar med det här året, men just är det här året speciellt att lyfta fram Abdul’l-Bahas liv, gärningar och tankar.” Och med det så tänker jag lägga på lite musik och avsluta min reflektion. Och jag vill tacka för ni lyssnat!

Hej! Jag heter Cedric Åkermark och är medlem i Bahá'í-samfundet i Huddinge, Stockholm. Jag skulle idag vilja prata om konceptet “bekräftelse” som är temat för en av studieböckerna i juniorprogrammet, ett program för unga ungdomar mellan 12 och 15 år. Boken heter “Bekräftelsens vindar” och är vanligtvis den första boken man studerar i juniorprogrammet. I “Bekräftelsens vindar” får vi följa en 13-årig tjej som heter Musonda och hennes familj och vänner under en sommar. De funderar över vilka förmågor och talanger de har och om vad de skulle vilja göra i framtiden. De lär sig under sommaren hur “Bekräftelse” innebär att Gud har gett oss olika förmågor och att vi måste ta reda på vilka våra förmågor är och hur vi kan använda dem. Även om livet är svårt och vi stöter på motgångar, ofta orsakade av orättvisa, måste vi komma ihåg att om vi anstränger oss för att uppnå ett ädelt mål kommer dörrar att öppna sig för oss. Jag skulle vilja dela en liknelse som finns i “Bekräftelsens Vindar”. I berättelsen har Musonda en speciell plats vid en flod dit hon brukar gå när hon vill tänka på saker och ting. Mycket har hänt under sommaren och hon har funderat mycket på bekräftelse. Hon ligger nu på rygg och tittar upp mot grenverket. “Hon minns vad hennes pappa ofta brukar säga, att träd skall bära god frukt. "Hur kan jag vara säker på att mitt liv kommer att bära god frukt?" Hon tänker omedelbart på ordet "bekräftelse ". Precis just då kom en stark kastvind. Den blåser upp några löv i luften. Bland löven ser Musonda en liten gul fågel. När vinden mojnar, faller löven ner i vattnet men fågeln fortsätter att flyga. Medan hon betraktar fågeln, kommer hon att tänka på någonting. Vinden har gett den lilla fågeln en knuff och nu flyger den högre och högre. Kanske betyder "bekräftelse" just detta. Fågeln ansträngde sig för att flyga och vinden hjälpte den.” För mig är det hjälpsamt att minnas att vi blir bekräftade i våra ansträngningar. De ger mig en trygghet att veta att jag aldrig är ensam och att jag inte behöver misströsta under motgångar. Det är också hjälpsamt att veta att vi inte behöver veta exakt vart våra liv kommer att ta oss. Vi väljer mål och sedan gör vi vårt bästa för att uppnå dessa och ser vilka möjligheter som utvecklas, vilka dörrar som öppnas. Lite i taget, dag för dag. Jag skulle vilja avsluta med ett citat från bahá'í-skrifterna om Bekräftelse och sedan ett stycke musik. "Gud bistår de själar vilkas mål är att tjäna mänskligheten och vilkas ansträngningar och strävanden är ägnade åt mänsklighetens välfärd och utveckling."

Hej! Jag heter Cedric Åkermark och är medlem i Bahá'í-samfundet i Huddinge, Stockholm. Jag har sen ett par år tillbaka varit engagerad i ett program för unga ungdomar mellan 12 och 15 år - juniorer - och skulle idag vilja prata om denna speciella tid i livet. Vid femtonårsåldern når människan på många sätt sin mognad och man börjar ta mer ägandeskap över sitt liv. Åren omedelbart innan dess får därför en särskild betydelse. Vid tolvårsåldern börjar pojkar och flickor gå igenom puberteten och fysiska och intellektuella förändringar sker. Man börjar intressera sig mer för sina egna talanger och förmågor. Grundläggande begrepp rörande individens och samhällets liv börjar formas i våra sinnen. Under dessa få år formas en stor del av de tankemönster och uppträdanden som man kommer bära med sig under resten av livet. Den sorts utbildning och fostran som individen får under dessa år är därför mycket viktig. Universella Rättvisans Hus, Bahá'í-Trons högst styrande och verkställande organ, har sagt följande om juniorprogrammet som riktar sig till denna speciella åldersgrupp. “Medan globala trender projicerar en bild av denna åldersgrupp som varande problematisk, förlorad i våndorna av tumultartad fysisk och känslomässig förändring, oemottaglig och självupptagen, rör sig Bahá'í-samfundet — med det språk det använder och det tillvägagångssätt det anammar — helt klart i motsatt riktning och ser i juniorerna i stället altruism, en utpräglad känsla för rättvisa, iver att lära sig om universum och en önskan att bidra till byggandet av en bättre värld. Berättelse på berättelse, i vilka juniorer i länder överallt på vår planet uttrycker sina tankar som deltagare i programmet, vittnar om värdet i denna vision. Det finns alla indikationer på att programmet engagerar deras växande medvetande i en utforskning av verkligheten, vilken hjälper dem att analysera de konstruktiva och destruktiva krafter som verkar i samhället och att känna igen det inflytande dessa krafter utövar på deras tankar och handlingar, skärper deras andliga iakttagelseförmåga, förhöjer deras uttrycksförmåga och förstärker moraliska strukturer som kommer att tjäna dem under deras liv. Vid en ålder där spirande intellektuella, andliga och fysiska krafter blir tillgängliga för dem, ges de verktyg som behövs för att bekämpa krafter som skulle beröva dem deras sanna identitet som ädla varelser och att arbeta för allas bästa.” Juniorgrupper finns över hela världen och, tillsammans med en handledare, studerar och diskuterar de olika frågor, genomför konstnärliga och fysiska aktiviteter och planerar projekt av tjänande i sina grannskap. En viktig del av juniorgruppen är studieböcker inspirerade från Bahá'í-Trons skrifter där deltagarna får lära sig en mängd viktiga andliga och intellektuella koncept. Jag kommer i kommande avsnitt dela med mig av en del av dessa koncept. Jag skulle vilja avsluta med en tonsatt bön för ungdomar uppenbarad av 'Abdu'l-Bahá, son till Bahá'í-Trons grundare Bahá'u'lláh, och framförd av Steve Zaat. Musikstycket till denna är från Bahá'í blog studio sessions soundcloud. Make this youth radiant.

Hej, jag heter Margitha Gustafsson jag tillhör bahai-samfundet i Lund. I dag kommer min reflektion att vara omkring att göra en bättre värld, eller förändra världen eller förbättra världen. Baha’u’llah, bahai religionens grundare säger i en av sina texter: ” Världens förbättring kan åstadkommas genom rena och goda gärningar, genom berömvärt och passande uppträdande.” Här funderar jag hur vi människor tillsammans kan se på det här. Det finns ju värderingar i allting och om man säger -rena och goda gärningar- bara det behöver ju ha en fördjupning. Han säger vidare också: ” Säg, o, bröder! Låt gärningar, ej ord, bliva eder prydnad.” Det finns väldigt mycket i också i kristen tradition -att vara inte ordets sägare men dess görar. Hur skulle vi tillsammans kunna enas om en bättre värld?  Och för att gå vidare med Baha’u’llahs text så säger han på ett annat ställe; ” Var inte upptagna av era egna angelägenheter utan låt era tankar riktas mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människors hjärtan och själar.” Jag kan se det som här, att för individen så blir det ett tvåfaldigt syfte. En process att växa andligt och intellektuellt och bidra till omvandling av samhället. Då kommer vi också in på våra värderingar och kärlek. Kärleksbudskapet finns. Hur ser vi på vår gemensamma värld? Och vad kan vi var och en bidra med? Det är inte säkert att alla är överens om att vi ska förbättra. Och det är ju också väldigt svårt när man säger den här texten; Världens förbättring kan åstadkommas genom rena och goda gärningar, genom berömvärt och passande uppträdande.” Där kommer vi ju in på en värdering. I bahai religionen så har vi en vision. Baha’u’llah har kommit med en vision om en förändring av världen. En av huvudtankarna som jag vill lyfta fram är ju mänsklighetens enhet. Att –”Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare.” Om man skulle börja att titta där, att vi faktiskt hör ihop och så gå vidare utifrån det. Det finns något som bahai har och det är institutkurser. Man kan studera olika avsnitt, att fördjupa sig i skrifter och utifrån det också leda till handlingar på olika nivåer. Och det, för mig bekräftar det den här tvåfaldiga processen, att växa andligt och intellektuellt och bidra till omvandling av samhället. Jag försöker mig på att meditera över det här idag och jag är inte helt klar över vad jag vill. Men att förbättra världen är något som jag tagit ställning för och att utvecklas andligt, med vad det kan innebära är också någonting som jag har tagit ställning för. Jag hoppas att den här podden skall ge nån tanke åt nått håll - att bidra till en förbättring av världen..

Hello!

Hello, my name is Margo Åkermark. I am a bahai and live in Sweden, in the county of Halland. I wanted to deepen a little on the subject of spirituality in relation to economy. These two – spirituality and economy – are often seen as two parts of life which have very little to do with each other. Within the bahá'í faith, however, they are close related. I'd like to ponder a little on how our material means should be obtained and how it should be used. All of us need some kind of income to support ourselves and our families. Besides this our income can be used for the betterment of society. For us, bahá'ís, work is a form of worship and we should strive to earn a living through an honest craft or profession. A person with spiritual understanding could not be happy in richness, while the society around him or her is impoverished. ‘Abdu’l-Bahá, the son of the Founder of the Bahá'í Faith states Wealth is praiseworthy in the highest degree, if it is acquired by an individual’s own efforts and the grace of God, in commerce, agriculture, art and industry, and if it be expended for philanthropic purposes. Above all, if a judicious and resourceful individual should initiate measures which would universally enrich the masses of the people, there could be no undertaking greater than this, and it would rank in the sight of God as the supreme achievement, for such a benefactor would supply the needs and insure the comfort and well- being of a great multitude. Wealth is most commendable, provided the entire population is wealthy. If, however, a few have inordinate riches while the rest are impoverished, and no fruit or benefit accrues from that wealth, then it is only a liability to its possessor. If, on the other hand, it is expended for the promotion of knowledge, the founding of elementary and other schools, the encouragement of art and industry, the training of orphans and the poor— in brief, if it is dedicated to the welfare of society—its possessor will stand out before God and man as the most excellent of all who live on earth and will be accounted as one of the people of paradise. The Secret of Divine Civilization by Abdulbaha (page 24 and 25) Thank you very much for listening and I wish you wealth and happiness used for the good of mankind.

Jag heter Sima Zahrai och tillhör bahá’í-samfundet i Lund. Jag har nyligen lärt mig att det pågår ett rensningsarbete i våra hjärnor medan vi sover. Hjärnan bearbetar känslor och upplevelser och sorterar alla intryck. Jag känner mig tacksam och ödmjuk när jag tänker på detta ihärdiga arbete som pågår natt efter natt och förbereder mig för nya utmaningar. Jag kan inte låta bli fundera över om detta arbete kunde underlättas om jag själv reflekterade över min dag - om jag ägnade en stund åt att gå igenom allt bra som hände och allt jag kan förbättra. I boken ”Världsreligionernas Visdom” som är en citatsamling av olika världsreligioner finner jag ett vackert citat av Buddah. Det lyder så här: ”Liksom en smed bortarbetar föroreningar ur silver, så bör den vise efter hand, tid efter annan, med litet åt gången, bortarbeta föroreningar ur sig själv.” Något som är dyrbart som silver, genom kontinuerligt arbete och lite i taget, visar sitt sanna värde. Jag tror att regelbunden meditation är ett nödvändigt verktyg i vår strävan att utveckla oss som människor och som de andliga varelser vi egentligen är. Abd’u’lbahá i ett av sina anföranden i Paris beskriver meditation med dessa ord: ”Det är ett självklart faktum att medan man mediterar, talar man med sin egen ande. I detta sinnestillstånd ställer man vissa frågor till sin ande och den svarar; ljuset bryter fram och verkligheten uppenbaras.” ”Människans ande blir själv underrättad och styrkt genom meditation. Genom den blir saker, om vilka människan ingenting visste, upprullade inför hennes syn. Genom denna mottar hon gudomlig inspiration. Genom den emottar hon himmelsk föda. Meditation är den nyckel som öppnar mysteriernas dörrar. I detta tillstånd avskiljer sig människan, i detta tillstånd drar sig människan undan från alla yttre ting, i denna subjektiva sinnesstämning är hon nedsänkt i det andliga livets ocean och kan avslöja hemligheterna hos tingen i sig själva.”

Hi

Mitt namn är Parva Pirzadeh och tillhör Bahai-samfundet i Lund Idag tänkte jag läsa ett stycke rakt upp och ner från boken “Anföranden i Paris”. Det är en bok som samlat ‘Abdu’l-Bahás tal under hans resor till europa under början av 1900-talet. Det jag läser nu är från den 4 januari 1913 från Cadogan Gardens, London Rubriken lyder: De fyra slagen av kärlek Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter. Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek. Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan. Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt denna samma kärlek får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld. Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol. Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen* av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek. Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.

Hej, jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör bahaí-samfundet i Lund. Härom dagen deltog jag i ett samtal omkring alla människors lika värde. Inriktningen var utifrån värdegrundsarbete och delvis hade vi grund i läroplanen för förskolan om hur man skriver att arbeta just med människors lika värde. I det här sammanhanget och under det här samtalet så hörde jag en dikt; ”Det finns nån´ av varje sort nån ´är lång och nån ´är kort Nån ´är mörk och nån´ är ljus nån ´gillar tysthet, nån ´annan gillar bus Nån ´kan springa, nån ´kan sjunga nån´ kan måla, nån ´kan gunga Nån´ kan sy och nån ´kan spika Vilken tur att alla är olika Minns alltid att just Du är unik för ingen annan är Dig lik Så skulle jag också vilja läsa ett citat från Baha’u’llah som är Bahai religionens grundare. Där han säger: ” Ni bor i en enda värld och har skapats genom inverkan av en enda vilja. Välsignad är den som umgås med alla människor i en anda av yttersta vänlighet och kärlek.” Med de här två olika sakerna, där man jobbar på det planet som hur barn kan se det här med att vi är olika och hur man ser människors olikhet och likhet i en grundvärdering, som kan genomsyra religionen så vill jag gå över till att prata lite grann om barnkonventionen. Det är ett rättsligt bindande internationellt avtal och den slår fast att barn är individer med egna rättigheter och inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Det finns 54 artiklar i barnkonventionen och jag vill lyfta fram några av dem; Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Det slår man fast! Barns bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Alla barn har rätt till liv och utveckling. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Det här samtalet väckte en hel del frågor hos mig och de skulle jag vilja formulera lite grann så här som att; Hur skall vi organisera våra samhällen för att till vara ta barnens möjligheter? Hur ser vi på barn? Hur interagerar vi med barn? Det här är väldigt stora frågor och jag skulle önska att alla som är intresserade av dom här, funderar lite grann och tar med sig de här frågorna. Som en lite meditation i mötet med barn, institutioner som arbetar med barn och i otroligt många olika sammanhang. Nu lägger vi på lite musik!

Jag heter Sima Zahrai och jag vill dela med mig av tankar kring något som berörde mitt hjärta. Det var en nyhet på internet som jag råkade se när jag öppnade min webläsare. Det handlade om en pojke som trots ansträngning lyckades inte bra i sitt nationella prov. Hans lärare meddelar resultatet till föräldrarna och skriver ett separat brev till sin elev där hon säger: ” Det är viktigt att du förstår att dessa tester endast mäter en liten del av dig och dina förmågor. Men du består av så många andra egenskaper och förmågor som vi ser och mäter på andra sätt.” Hon fortsätter sedan att lista tio förmågor hos sin elev – konstnärliga talanger; sinne för design; sport; musikalisk förmåga; samarbetsförmåga; växande självständighet; vänlighet; förmåga att uttrycka sig; förmåga att skapa vänskap och behålla vänner samt förmåga att diskutera och utvärdera egna framsteg. I avslutningsstycket säger hon: ”Vi är så glada att alla dessa olika talanger och förmågor gör dig till den speciella person du är. Och allt detta är de saker som vi mäter för att försäkra oss om att du alltid gör framsteg och fortsätter att utvecklas som en härlig ung man med en ljus framtid”. På sidan ser man bilden på en lycklig och stolt pojke! Orden har uppenbarligen redan haft sitt inflytande! Provresultat från grundskolan glömmer man men välvalda ord av en fantastisk lärare som såg hela människan bär man med sig livet ut. Jag läste brevet om och om igen och tänkte på orden och kände efter – speciell person, framsteg, härlig ung man, ljus framtid.   Angående ordets kraft säger Bahá’u’lláh: ”Mänskligt tal är en essens som strävar efter att utöva sitt inflytande och kräver måttfullhet. Beträffande dess inflytande, är detta beroende av förfining som i sin tur är beroende av hjärtan som är avskilda och rena. När det gäller dess måttfullhet måste denna kombineras med takt och visdom som föreskrivet i de heliga skrifterna och epistlarna. Varje ord är förlänat en kraft, därför måste talaren eller uttolkaren noga lägga fram sina ord vid den lämpliga tidpunkten och platsen, för det intryck som varje ord gör är tydligt och märkbart. Det Stora väsendet säger: Ett ord kan liknas vid eld, ett annat vid ljus och det inflytande som båda utövar är uppenbart i världen.”   Länk till nyheten: https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/när-autistisk-pojke-underkänns-skickar-läraren-hem-ett-brev-när-mamman-läser-vad-han-gjort-bryter-hon-ihop/ar-BB1ahFfw?ocid=msedgntp

Hej jag heter Margitha Gustafsson och jag tillhör Bahai-samfundet i Lund. I dag vill jag gärna dela med mig om en historia. Den här historien finns i arbetsmaterial för juniorgrupper. Jag hade under en tid en juniorgrupp och en utav lektionerna blev så här; - En dag kallade en kung till sig sin minister och sa till honom:" Det finns en speciell ring, som jag skulle vilja bära under den stora högtiden om sex månader. Jag vill att du hittar denna ring och för den till mig." " Jag skall göra mitt bästa, Ers Majestät", svarade ministern. "Skulle Ni vilja berätta för mig vad som är så speciellt med ringen?"  "Den har magiska krafter", svarade kungen. " Om man är glad och tittar på den, blir man ledsen och om man är ledsen, när man tittar på den blir man, så blir man glad."   Ministern gav sig av för att leta efter ringen. Dagar gick, sen veckor och månader, men han hade fortfarande inte hittat ringen. Han var på väg att ge upp, när han på högtids dagens morgon mötte en ödmjuk köpman , som brett ut sina enkla varor till försäljning på en gammal matta på gatan.  " Har du möjligtvis hört talas om en magisk ring, som gör de glada ledsna och de ledsna glada?"   Till ministerns förvåning tog köpmannen fram en enkel ring ingraverad med några ord. " Är det den här du letar efter?" frågade han ivrigt.   Ministern skärpte blicken, läste orden och förstod omedelbart att han hittat föremålet för sitt sökande. Han betalade köpmannen en ansenlig summa pengar för ringen och återvände till palatset vid gott mod. Högtiden skulle precis till att börja.   Kungen var på glatt humör. När han undersökte ringen och läste dess inskrift blev han ledsen. Så tänkte han en stund, läste orden igen och hans sorg försvann. Han skrattade högt och berömde ministern för ett utmärk utfört arbete.   Vad tror du de magiska orden var? De var mycket enkla. Inpräglat på ringen stod:" Även detta kommer att passera." Och som en avslutning på den här lektionen så memorerade vi tillsammans, ett citat ur Baha'u'llah, bahai grundarens skrift Förborgade Ord: " Skulle framgång tillfalla dig, jubla icke och skulle förnedering drabba dig, sörj icke, ty båda skall försvinna och ej vara till."

Jag är Pardis Pirzadeh och jag skulle vilja dela några tankar med er som dök upp i mitt huvud när jag var med i en workshop för en tid sedan. Jag var alltså med i en workshop som handlade om vägen till hållbara samhällen. Vi var delade i olika grupper och i vår grupp diskuterade vi hållbar produktion och konsumtion. Tre versioner av framtiden hade tagits fram av arbetsgruppen som höll i workshopen. Det ena beskrev att den önskade samhällsförändringen skulle drivas som en gräsrotsrörelse av medborgarna genom hållbara val och initiativ. Den andra versionen beskrev att starka regionala och globala institutioner skulle komma att driva förändringen till hållbara samhällen och den tredje versionen beskrev hur allt skulle komma att lösas med grön teknologi, automation och robotar. Vi som workshopdeltagare skulle komma med förslag till ändring för de alternativa versionerna eller ge förslag på ytterligare versioner för vägen till hållbara samhällen. Det som jag tyckte saknades i alla de här tre beskrivningarna var själva förutsättningen för att någondera av vägarna skall bli verklighet. För att nå hållbara samhällen måste vi människor vilja det. Det måste bli vår kollektiva önskan. Och det räcker inte med att det är några få som vill det, utan det behöver bli allt fleras önskan och till sist bli hela mänsklighetens kollektiva önskan, mål och syfte. Ja, vad är egentligen syftet med våra liv? Någon kanske säger att ha familj, hus och bil, någon annan kanske tycker ha kul är det viktigaste. Men är det allt? Räcker det? Fyller människan verkligen sitt livs syfte med de här personliga, låt oss säga egoistiska målen? Eller finns ett högre syfte? Bahá´u´llah som är bahai trons grundare har skrivit många skrifter om människans högre syfte. Här är några: Alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation. Den Allsmäktige är Mitt vittne: Att handla som djuren på marken är ovärdigt en människa. De dygder som anstår hennes värdighet är fördragsamhet, barmhärtighet, medkänsla och godhet mot alla folk och släkten på jorden. Var icke upptagna av era egna angelägenheter, utan låt era tankar riktas mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människornas hjärtan och själar. Detta kan bäst åstadkommas genom rena och heliga handlingar, genom ett rättskaffens liv och ett gott uppträdande. Tag ivrigt befattning med behoven i den tid ni lever i och inrikta era överläggningar på dess svårigheter och förutsättningar. ”Låt din blick vara världsomfattande i stället för att inskränka sig till ditt eget jag …. Den är i sanning en människa som ägnar sig åt tjänandet av hela mänskligheten…. Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare.

Jag heter Sima Zahrai och jag vill berätta om hur en promenad i stadsparken i Lund satte igång tankarna hos mig. Det var slutet av oktober. Det hade äntligen slutat att regna och blommor och växterna lyste under solskenet och hade intensiva färger. Jag tittade runt och var noggrann med att inte missa något. Det var som om jag ville lägga alla bilder i minnet och i kameran! Plötsligt såg jag att något hängde från en gren. Jag gick fram och såg en liten lapp. Det stod ”tillsammans” på den. Ordet framkallade underbara minnesbilder och väckte positiva känslor. Lite längre bort hittade jag nästa lapp. På den stod ”tillit”. Tillit! Jag upprepade ordet för mig själv och kände efter. Det är abstrakt och intuitivt på samma gång. Det finns otaliga situationer där vi sätter vår tillit till andra utan vare sig analys eller eftertanke. Tänk på resa med flygplan. Du förlitar dig på att detta tunga fordon kommer upp till luften och tar dig över kontinenter och hav. Du skulle känna dig förtvivlad om tilliten togs plötsligt ifrån dig. Resan skulle bli outhärdlig! Tillit är lika viktig i mänskliga relationer. När man visar tillit till familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater så fördjupas relationer och när man litar på egna krafter – det är då man växer. Tillit kan kännas självklar när man fokuserar på källan till egna och andras förmågor – som beskrivs i detta citat av Bahá’u’lláh: ”O Tillvarons Son! Du är Min lampa och Mitt ljus finns inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty Jag har skapat dig rik och har frikostigt skänkt dig Min ynnest.” Tillit är en gåva som ger oss styrka att utvecklas! Den ger oss trygghet, men om tilliten tillfälligt rubbas grips vi av oro. I sådana situationer får jag tröst av denna bön av Abdul’bahá: ”O Gud! Giv min själ, glädje och vederkvickelse. Rena mitt hjärta. Genomstråla mina krafter. Jag lägger alla mina angelägenheter i Din hand. Du är min vägvisare och min tillflykt. Jag kommer ej längre att vara sorgsen och bekymrad. Jag kommer att vara en lycklig och glädjefylld människa. O Gud! Jag kommer ej längre att vara fylld av oro, ej heller kommer jag att låta bekymmer plåga mig. Jag kommer ej att uppehålla mig vid livets besvärligheter. O Gud! Du är en bättre vän till mig än vad jag är till mig själv. Jag överlämnar mig till Dig, o Herre!”

My name is Margitha Gustafsson and I belong to the Bahai community in Lund in the south of Sweden, I’ m sitting with a cup of coffee and reflecting over God and the essens of God and then I came over a text from Abdu’l Bahá one of the central figures in the Bahai religion. I will read this to you “ God’s Grace is like the rain that comes down from heaven: the water is not bounded by the limitations of form, yet on whatever place it pourers down, it taketh on limitations- dimensions, appearance, shape- according to the characteristics of that place. In a square pool, the water, previously unconfined, become the a square....The rain itself hath no geometry, no no limits, no form, but it taketh on one form or another, according to the restrictions of its vessel. In the same way, the Holy Essence of the Lord God is boundless, immeasurable, but His graces and splendors become finite in the creatures, because of their limitations...” This is really something to reflect on, eh and it also make us responsible for our own , eh, dimension I could say. Do I want to be a Square? Ore where are my limits? How can I revive this boundless grace, like the rain, rain flowing into a river, the river flow to a sea. But how can I as a human being shape myself? That’s a very interesting question to think about in this time of my afternoon coffee. And as a way I will put on a nice music and hope you all will reflect as I still will do.

Hej jag heter Parva Pirzadeh och gör veckans reflektion i podden för Lunds bahaier. Denna vecka vill jag stanna upp och reflektera över människans förmåga till kreativitet. Projektet, the Vitues project är en samling med 100 olika beskrivna dygder, och här beskriver dom kreativitet som följande, Kreativitet är en fantastisk kraft. Vi är öppna för inspiration som tar fram vår originalitet. Med kreativitet är vi idérika och intuativa. Vi löser problem på nya och överraskande sätt. Vi vet hur man leker. Vi tar oss tid till att drömma. Att upptäcka våra speciella talanger är en gåva till världen, antigen det är att tillreda en måltid, utöva en sport eller skapa ett hantverk. Kreativitet förbinder oss med skönhet i ljud, design, färger, rörelse, idéer och ord och låter oss tillföra något nytt till världen. Kreativitet får våra talanger att bära frukt. Jag älskar hur egenskapen beskrivs och vill försöka beskriva min egna resa med kreativitet. Jag stötte på en förmåga av kreativitet tidigt i mitt liv. Det var i mitt rum som jag delade med min kära syster Pardis som den dök upp. Vi båda älskade att lyssna till musik och vipps stod vi där och shakade loss. Det visade sig att dessa stunder var en av de viktigaste utrymmen för min kreativa resa. Det som höll på att hända var att jag var igång med att hitta ett nytt “språk” mitt språk genom att utforska kroppen i rörelse till musik. Själva erfarenheten var djupt intuitiv och känslan av att bara ge sig hän och leva i nuet var essensen. Ända sedan dess har jag vänt mig inåt och utåt i dans och ibland kommit vidare med svåra känslomässiga problem. Jag har gett mig själv tid till att drömma och fått en vacker gåva, ett språk jag aldrig kunnat leva utan. Jag har ett annat starkt minne från när jag var barn och det var under en barnklass där min lärare Nahid Broström bad oss tänka över vad en tjuv kan ta ifrån oss, vi barn räknade upp en massa materiella saker som svar på frågan. Sedan bad Nahid oss att tänka på saker som en tjuv aldrig kan ta ifrån oss och då förstod vi alla våra inre egenskaper måste vara svaret. Här vill jag läsa ett citat från Bahá’u’lláh som beskriver ett sätt att leva. Bygg åt er sådana hus som regn och översvämning aldrig kan förstöra, sådana som skyddar er mot förändringarna och tillfälligheterna i detta liv. Detta är påbudet från Honom som världen har förorättat och svikit. Bahá’u’lláh Jag vill avsluta denna podd med en bön från Bahá’u’lláh som en tacksägelse för upptäckten av kraften av kreativitet i mitt liv. Förhärligat vare Ditt namn, o Herre min Gud! Du är Den som alla dyrkar och som icke dyrkar någon, Den som är Herre över allt och icke är underdånig någon, Den som känner alla och icke är känd av någon. Du önskade göra Dig känd för människorna, varför Du genom ett ord från Din mun bringade skapelsen i varande och utformade världsalltet. Det finns ingen Gud utom Du, Utformaren, Skaparen, den Allsmäktige, den Starkaste. Jag bönfaller Dig, vid det ord som lyst fram över Din viljas horisont, att sätta mig i stånd att dricka djupt av det levande vatten, genom vilket Du skänkt liv åt Dina utvaldas hjärtan och vederkvickt själarna hos dem som älskar Dig, på det att jag i varje stund och under alla förhållanden må vända mitt ansikte helt mot Dig. Du är maktens, härlighetens och frikostighetens Gud. Ingen Gud finns jämte Dig, den Högste härskaren, den Allhärlige, den Allvetande. Bahá’u’lláh

Mitt namn är Sima Zahrai och det allra bästa jag vet är att prata med barn; att lyssna på hur de resonerar och ta del av deras kloka tankar. För några år sedan hade min väninna och jag en studiecirkel för barn. Syftet med studiecirkeln var att tillsammans med barnen utveckla goda egenskaper. Vi hade fått en utbildning som tog upp några grundläggande andliga principer från Bahá’í-skrifterna. Exempelvis lärde vi oss ett citat där Bahá’u’lláh säger: ”Vemhelst bland er som står upp för att undervisa i sin Herres sak, låt honom före allt annat undervisa sitt eget jag så att hans tal må fängsla deras hjärtan som hör honom.” Vi övade alltså med barnen och utvecklade oss samtidigt. Utbildningen gav många handfasta råd och färdiga lektioner med tema, citat, sång, berättelser och lekar. När barnen hade blivit äldre och började gå i skolan så kunde vi samtala med dem om olika teman. Min väninna och jag träffades innan lektionen och hittade på frågor; försökte gissa svaren och hittade på följdfrågor. Frågorna handlade ofta om barnens vardag. Dels så ville vi att de skulle kunna svara på frågorna, dels var det meningen att de skulle känna igen de goda egenskaperna i t ex sina föräldrars handlingar. Trots våra förberedelser så blev vi överraskade många gånger. Det var spännande och jag älskade det! En gång berättade min väninna en berättelse om en läkare som levde för hundra år sedan. Han upptäckte en dag att han hade gett fel medicin till en patient och medicinen kunde sätta den sjukes liv i fara. Konsekvensen var allvarlig för läkaren och han var rädd för sitt liv. Vi frågade barnen ”skulle ni ha berättat om misstaget och varför?” Det yngsta barnets svar förbluffade mig. Hon sa ”ja! Man måste säga det för att rätta till det”. Det var en ahaupplevelse för mig eftersom i utbildningen hade vi lärt oss detta citat av Bahá’u’lláh: ”Betrakta människan som en gruva rik på ädelstenar av oskattbart värde. Fostran allena kan förmå den att avslöja sina rikedomar och göra det möjligt för henne att dra fördel därav”. Den lilla flickan förstod vad sanningsenlighet var och kunde sätta det i ett större sammanhang. Vi alla bär på så många sådana ädelstenar! Det är inte konstigt att människor kan bli utmärkta föräldrar oberoende av sin formella utbildning och de kan uppfostra barn som blir fantastiska vuxna! Bahá’u’lláh försäkrar oss: ”O varandets son! Du är min lampa och Mitt ljus finnes inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty Jag har skapat dig rik och har frikostigt skänkt dig Min ynnest.”