Discover
Samtal Vi Saknar
Samtal Vi Saknar
Author: Fund Your Mother
Subscribed: 159Played: 809Subscribe
Share
© Fund Your Mother
Description
Samtal vi saknar är en podcast med Frida Stranne och Gustaf Skarsgård om vår tids stora ödesfrågor — och om behovet av långsammare, mer eftertänksamma samtal i en polariserad samtid. Här ger vi tid åt nyfikna möten med människor som genom olika erfarenheter och perspektiv hjälper oss att förstå vår samtid och gemensamma framtid. Inte för att vinna debatter, utan för att förstå mer — tillsammans.
16 Episodes
Reverse
I detta bonusavsnitt möter Frida Stranne Ben Freeman, chef för programmet "Demokratisera utrikespolitiken" vid Quincy Institute i Washington DC. Freeman har i många år undersökt hur pengar och mäktiga intressen formar amerikansk utrikespolitik, och har tillsammans med William D. Hartung skrivit boken The Trillion Dollar War Machine.Varför är detta angeläget för en svensk publik just nu? Sedan Rysslands invasion av Ukraina och Sveriges Natomedlemskap ökar Sverige sin försvarsbudget dramatiskt, och svensk vapenexport växer. Samtidigt är debatten i Sverige om säkerhetspolitik och militär upprustning ovanligt smal och ensidig.I samtalet förklarar Freeman vad begreppet militärindustriellt komplex egentligen innebär, från Eisenhowers berömda varning 1961 till dagens så kallade "MICIMATT" – ett nätverk som sträcker sig vida utanför Washington och omfattar försvarsindustri, Pentagon, kongressen, tankesmedjor, media, universitet och till och med Hollywood. Över 2 500 filmer och TV-serier har haft direkt inblandning från Pentagon, med censur, manusändringar och t.o.m. ändrade slut.Freeman ger konkreta exempel på hur försvarsföretag omvandlar pengar till politisk makt: Lockheed Martins lobbyister, kampanjbidrag och den snurrande karusellen där tjänstemän flyttar mellan Pentagon och industrin, sponsring av tankesmedjor (se själv på thinktankfundingtracker.org) samt direkta kopplingar till Hollywood, exempelvis Captain Marvel och Top Gun 2. Han berättar också historien om kongressledamoten Buck McKeon, som tog emot miljontals dollar från Lockheed Martin, för att sedan starta en lobbyfirma med Lockheed som första kund.En särskilt viktigt del av samtalet handlar om Atlantic Council – den tankesmedja som tar emot mest pengar från amerikanska försvarsentreprenörer – och varför vi bör fråga oss vilka intressen som ligger bakom de experter som återkommer i media, även i Sverige.Samtalet berör också den amerikanska "arsenal of democracy"-myten. Där realiteten är att USA:s vapen i hög grad går till auktoritära regimer som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, och där Hartungs forskning visar att amerikanska vapen fanns på minst en sida i över 60 procent av världens pågående konflikter – och på båda sidor i runt en tredjedel.Samtalet rör sig också in på vad detta kostar: över en biljon dollar per år (närmare två biljoner om man räknar med hela den nationella säkerhetsapparaten), vilket är mer än de nio största militärmakterna tillsammans, samtidigt som amerikansk infrastruktur, sjukvård och välfärd försummats – något som nyligen blivit påtagligt under det amerikanska flyghaveriet.Freeman menar att detta inte är en konspirationsteori, utan dokumenterad fakta – vapenindustrin säger själv i sina bokslutssamtal att konflikter är bra för affärerna. Freeman lyfter också lösningar som t.es. avskaffandet av Citizens United, högre krav på transparens från tankesmedjor, samt mer vattentäta skott mellan politik, lobbyism och näringsliv.Med anti-krigsvågen i de senaste amerikanska valen som bevis på att folklig opinion gör skillnad är Freemans råd till svenska lyssnare: följ pengarna, ifrågasätt informationskällornas intressen och se till att försvarsföretag aldrig får avgöra svensk utrikespolitik.Om du inte redan gör det, prenumerera på vår Patreon för att få tillgång till hela avsnittet samtidigt som du stöttar poddens fortsatta arbete med att lyfta de samtal som saknas i den offentliga debatten.Bli supporter på: www.patreon.com/samtalvisaknarTack alla för att ni lyssnar!
Vad händer när ett land som Sverige, med en lång historia av neutralitet och diplomati, ger upp sin självständiga röst? I det här bonusavsnittet samtalar Frida Strand med Trita Parsi, medgrundare och VD för Quincy Institute i Washington, om diplomati, folkrätt och Sveriges roll i en allt mer osäker värld.Samtalet inleds med en tillbakablick på den gemensamma boken Illusionen om den amerikanska freden (2023) som fick ett svalt och delvis fientligt mottagande i Sverige – något Parsi menar avslöjar hur snävt det svenska debattutrymmet blivit. Snarare än en ärlig intellektuell dialog möttes boken av en koordinerad attack, medan den egentliga poängen var att världen rör sig mot multipolaritet och att små, tidigare neutrala stater behövs för att hitta diplomatiska lösningar.Parsi, som inte bor i Sverige sedan 20 år, ger en krass analys från Washington: Sverige har blivit ett "totalt irrelevant land", ett skämt bland europeiska diplomater. Ett land som "slår under sin viktklass" istället för över. Nato-medlemskapet genomfördes i panikens tecken utan verklig debatt – en utveckling han jämför med USA efter 11e september, då rädslan användes för att snabbt driva igenom långtgående beslut. Och det var turkarnas motstånd, inte svensk demokrati, som bromsade processen.Samtalet berör också Europas förtroendekris i det globala syd: en moraliserande snarare än strategisk utrikespolitik, dubbla måttstockar kring folkrätten – från attacker mot iranska kärnenergianläggningar till Gazakriget – har kostat kontinenten sin diplomatiska tyngd. Medan Qatar medlar i elva konflikter världen över kämpar Europa för att ens få en plats vid bordet.I den fullängdsversionen går Parsi djupare in på vad Sverige och Europa skulle kunna göra annorlunda, USA:s inre drivkrafter, och vilka diplomatiska spår som finns kvar att spela – kunskap byggd på årtionden av arbete inom diplomati och konfliktlösning.Vill du höra hela samtalet? Bli supporter för 50 kr i månaden på patreon.com/samtalvisaknar – du får då hela bonusavsnittet, framtida bonusavsnitt samt alla publika avsnitt fem dagar före alla andra.
Statsvetaren Peo Hansen, professor vid Linköpings universitet och känd för boken Migrationsmyten, gästar podden för att förklara vad han menar är den största bristen i samtalet: hur finans- och penningpolitik faktiskt fungerar.Hans centrala tes är att vi lever med ett fundamentalt missförstånd – att staten sköter sina pengar som ett hushåll. Sanningen, enligt den moderna penningteorin (MMT), är att en stat med egen valuta, som Sverige, aldrig kan få slut på kronor. Staten är valutans utgivare: den måste spendera ut pengar innan vi kan betala skatt, och skattepengar "förstörs" när de tas tillbaka – ungefär som en ICA-kupong slängs efter inlösen. Skatter är därför inte välfärdens finansiering utan ett styrmedel, exempelvis för att minska ojämlikhet.Hansen visar detta med konkreta exempel. Under flyktingkrisen 2015 pausades det finanspolitiska ramverket trots att expertorganen varnade för statsskulds-explosion – resultatet blev i stället stora överskott, hög tillväxt och lavinartat ökande skatteintäkter. Under pandemin blev 5 miljarder som månaden innan avfärdats som oansvarigt plötsligt kaffepengar, och hundratals miljarder spenderades utan en enda skattehöjning. I USA halverades barnfattigdomen på ett år – innan politiken medvetet stängdes av. Och när det gäller upprustningen hittas pengar till militären utan diskussion, medan välfärd, järnväg och klimatomställning hänvisas till "saknade finanser".Gränserna finns, understryker Hansen – men de är inte monetära utan reala: arbetskraft, kunskap, stål och råvaror, plus inflationen. Pandemin visade att det var sjuksköterskor och skyddsutrustning som saknades, inte pengar. Inflationen efter pandemin drevs av kollapsade leveranskedjor och energikris, inte av överafterfrågan – och räntehöjningar träffar fel, som "en ratt i en sittvagn som inte är kopplad till något".Samtalet berör också bankernas roll: bolåne-pengar skapas ur tomma intet, finansindustrin gynnas av statens åtstramning, och avregleringen sedan 80-talet har gett oss återkommande finanskriser och en sjuk bostadsmarknad. Hansen kopplar ihop MMT med klimatforskning och geopolitik och argumenterar för ett "realpolitiskt" ramverk: politikerna ska kliva fram och prata om de reala resurserna – försvar eller klimat, drönare eller läkare – i stället för att gömma sig bakom finansieringsfrågan.Det vi behöver nu, menar Peo, är folkbildning: med en korrekt förståelse av pengarna öppnar sig ett helt nytt politiskt utrymme – "det vi kan göra kan vi också betala för".
I det här avsnittet träffar Gustaf & Frida den norske fredsforskaren och icke-våldsaktivisten Jørgen Johansen, som ägnat över 50 år åt att dokumentera konflikter i drygt 100 länder, undervisa på ett 40-tal universitet och arbeta med sociala rörelser världen över. Jørgens centrala budskap är att det offentliga samtalet saknar grundläggande konfliktförståelse: människor förväxlar krig med konflikt och skiljer inte på vad en konflikt handlar om och vilka medel som används i den. Han menar att fredsforskare har för lite praktisk erfarenhet och aktivister för lite teori – och att lösningen är folkbildning. Han beskriver militarismen som en trosrörelse utan grund i fakta, och jämför tilltron till vapen med "lejonpulver": något som verkar fungera bara för att hotet aldrig materialiseras. Mediebevakningen kritiseras för att fokusera på vapensystem istället för konsekvenser – inte minst att andelen civila dödsoffer ökat från 5 % i första världskriget till över 80 % i moderna krig. Jørgen ger konkreta exempel: NATO:s expansion österut var oklok, men Putin bär ansvar för massmorden i Ukraina; västvärlden bär ansvar för konflikten och har ett uselt förhandlingsrekord. Oslo-processen beskriver han som ett haveri eftersom den exkluderade viktiga aktörer – ingen konflikt har någonsin bara två parter. Han berättar gripande från Tjetjenien, där ryska officerare sålde vapen till Dudajevs styrkor under pågående krig, och om hur vägran att lyda är maktens akilleshäl: redan tyska officerare sa efter andra världskriget att motstånd som vägrade lyda order var deras största problem.Samtalet rör också Hitler-jämförelsen ("problemet var inte Hitler – det var de miljoner som lydde"), Trump, den svenska vapenexporten och Libyenbombningarna, samt behovet av sanningskommissioner om Sveriges NATO-anslutning och historiska skuld. Jørgen lyfter fram Tysklands försoningsmodell efter 1945 – erkänn, dokumentera, betala kompensation – som unik i världshistorien. Avslutningsvis berättar han om sina mest meningsfulla segrar: blockaden mot svenskt kärnavfall i fjällen (19 år och 10 månaders vakt), som stoppade gaskraftverket i Norge, och sin numera lokala tillvaro i Dalsland utan pass, där han bygger gemenskap och hjälper grannar. Hans avslutande lärdom: han har aldrig mött en ond människa – bara onda handlingar, som bör behandlas som ett problem separat från individen – och hans råd till unga är att skapa meningsfullhet genom att reducera lidandet runt omkring sig.
I detta djupgående samtal med Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, utforskas de strukturella orsakerna bakom dagens globala konflikter och den västerländska arrogansen. Abrahamsson belyser hur det västerländska utvecklingstänkandet, med sitt separationstänkande och tillväxtfixering, har bidragit till en oförmåga att förstå och integrera relationella perspektiv – både mellan stater och mellan människa och natur.Samtalet kretsar kring krisen i demokrati och säkerhetspolitik, där västvärlden – och särskilt Sverige – har misslyckats med att skapa en hållbar säkerhetsarkitektur som inkluderar alla aktörers intressen. Abrahamsson kritiserar den neokoloniala och moralistiska synen som präglat västerländsk utrikespolitik, där länder som USA och Israel agerat utifrån egna intressen under täckmantel av "demokratifrämjande" och "mänskliga rättigheter". Han pekar på NATO:s expansion, den unipolära maktordningen efter kalla kriget, och den selektiva moralismen i medier och politik som centrala orsaker till dagens spänningar, inte minst i Ukraina och Mellanöstern.En nyckelpunkt är dialogens nödvändighet – inte som ett tecken på svaghet, utan som det enda sättet att förhindra eskalering av konflikter. Abrahamsson betonar att fred måste levas, inte bara diskuteras, och att detta kräver en radikal omprövning av vårt förhållningssätt till makt, resurser och relationer. Han manar till ödmjukhet och självrannsakan, och understryker att västvärlden måste ta ansvar för sin historiska och pågående roll i globala orättvisor.Samtalet avslutas med en uppmaning att börja i det lilla – att förändra våra egna förhållningssätt och strukturer, från familjenivå till global politik, för att skapa en mer hållbar och fredlig värld.








