Discover
Samtal om livet
Samtal om livet
Author: Hugo Hansén
Subscribed: 4Played: 24Subscribe
Share
© All rights reserved
Description
Hugo Hansén. Professionell regissör sedan 20 år, talare, workshopledare, entreprenör, lärare och coach.
Jobbar med konst, kultur, undervisning, personlig utveckling och existentiella frågor.
Har även en bakgrund som doktorand i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
Jobbar med konst, kultur, undervisning, personlig utveckling och existentiella frågor.
Har även en bakgrund som doktorand i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
48 Episodes
Reverse
När Ture Rangström återöppnade Strindbergs Intima Teater 2003 så var det en del av en oavbruten kedja. Hans morfar Alrik Kjellgren hade nämligen varit med i ensemblen under Strindbergs tid.
Ture, som är en konstnär i sin egen rätt, står mer än de flesta andra i direkt förbund med tre sekler av svensk scenkonst. I hans närvaro blir verkligen historien levande, och inte så långt borta.
---
Samtal #42
I "Samtal om livet" finner du långa oavbrutna samtal om livets största frågor. Det mänskliga mötet som kärnan i vad livet är. Att bjuda in en annan människa till en spegling, ett möte, en fördjupad mänsklig relation. Vi blir till i mötet med varandra och dessa möten tillsammans skapar samhället vi lever i.
Ensemblen till Demoner på SPIRA diskuterar skådespeleri och det specifika med att spela Norén. Han är verkligen en av Sveriges största dramatiker sedan början på 80-talet, men exakt vad är det som är så bra?
Men vi pratar också om överlevnad, prestationsångest, erfarenhet, lust och tillkortakommanden.
Och om att när teater är som bäst, kan den vara en vän att hålla i handen under en stormig natt. En tröst. Ett renande. En möjligt väg framåt.
Demoner av Lars Norén spelas på SPIRA
Under oktober 2022
https://www.smot.se/demoner/
Ing-Marie Carlsson - Katarina
Petter Andersson - Frank
Sanna Ingemaa Nilsson - Jenna
Mathias Lithner - Tomas
Hugo Hansén - Regi
Sven Haraldsson - Scenografi
Andreas Jonasson - Ljusdesign
Alona Andersson - Kostymdesign
Nina W Larsson - Maskdesign
Sebastian Cederblad - Ljuddesign
Patrik Franke - Dramaturgi
Pontus Lekander - Scenmästare
Matilda Dagman - Sufflör
Magnus Norrby - Tillverkningsteknik
Joseph Fahy - Dekorsnickare
Sara Werlinder - Kostymmästare
Lena Hoff - Rekvisitör
Rosel Jonsson - Attributmakare
Maria Waldenvik - Marknadschef
Jörgen Asklid - Försäljningschef
Linnéa Strandberg - Projektledare
Jennie Palmér - Grafisk formgivning
Lars Kroon - Foto
Mats Fäldt - PR-ansvarig
Kenneth Hedlund - Producent 1
Dag Sjöberg - Producent 2
Johan Mansfeldt - Teknisk projektledare
Tommy Börjesson - Teknisk chef
Malin Brandby - Produktionschef
Staffan Aspegren - Konstnärlig chef
Ulrika Josefsson - Verksamhetschef
Hur mår skådespelarna på Sveriges ledande teatrar? Finns det en motsättning mellan välmående och konstnärlighet? Fick #metoo verkligen en bestående effekt? Hur klarar man ett helt liv som skådespelare? Är skådespelerikonsten ett framtidsyrke?
Vad gör egentligen en ensemblechef? Hur var det att vara ensemblechef under #metoo?
Hur får man jobb på en teater? Hur har det sett ut över tid? Vilka får vilka roller på en teater och vem bestämmer det? Varför är det så få anställda skådespelare vid teatrarna? Varför har man inte audition på rollerna på en institutionsteater?
Markus Virta har under de sista 5 åren blivit en av Sveriges mest anlitade Musikalregissörer. Vi pratar om varför det är så oerhört roligt att regissera musikal. Och om genrens unika begränsningar och möjligheter och hur otroligt svårt det är att få till. Men också om hur man kan vara en bra arbetsledare och konstnär. Och om rädslor och euforisk glädje.
Och är musikal konst egentligen?
Vad många föräldrar inte fattar, eller vill inse, är att barn ofta exponeras för porr redan i lågstadiet. Via sina egna, kompisars, eller storasyskons mobiler, datorer eller surfplattor.
Och att detta skiljer sig markant från hur det var innan smartphonegenerationens barn växte upp. Dels i fråga om tillgång - några få fingertryck bort, dygnet runt - gratis. Men dels också i fråga om vad man har tillgång till - helt ocensurerad och ofiltrerad porr - som väldigt få vuxna skulle låta sina barn konsumera om de gjort ett medvetet val i frågan. Intryck som ofta är svåra för unga barn att själva hantera.
Det börjar nu också komma in vittnesmål på att denna tidiga exponering av grov porr i många fall kan leda till psykisk och fysisk ohälsa, och i värsta fall leda till både sexuellt våld och övergrepp, även mellan barn som kopierar det de lärt sig av porren.
Organisationen Porrfri Barndom arbetar för att få politiker, internetleverantörer, skola och föräldrar att dels förstå att detta sker, och dels diskutera hur man kan hindra eller bromsa den här utvecklingen. I klartext vill man begränsa låg- och mellanstadiebarns tillgång till porr så gott det går och med det försöka höja åldern för förstagångsexponering. Idag är utvecklingen den motsatta, den sjunker i takt med att barn får smartphones allt tidigare.
Det tycks mig som att denna ambition är lika rimlig som den begränsning samhället redan idag gör för barn: av exempelvis våldsskildringar i biofilmer/TV/reklam och tillgång till alkohol, tobak, dobbel och narkotika.
Philip Jalmelid är en av musikalsveriges stora stjärnor, med sin känsliga röst och emotionella närvaro har han snabbt etablerat som en av de stora. Hur förhåller han sig till skapande och arbete? Var det alltid så självklart att arbeta med scenkonst, eller var det snarare bilar och motorcyklar som skulle fylla hans liv? Hur förhåller sig han till metoo och konst och repetitionsdynamik. Hur ser han på familjen och faderskapet? Vad är relationen till uppväxtens Gotland? Och varför är han inte intresserad av en internationell karriär? Och när känns livet meningsfullt?
Vad är passion och hur långt är man beredd att gå för att få göra det man älskar? Charlotta Öfverholm är en av de mest drivna personer jag någonsin har träffat, hon har lyckats bli en av Sveriges mest framgångsrika dansare, med en lång internationell karriär. Samtidigt har det kommit med ett pris, kroppen har tagit mycket stryk och delar av skelettet är nu mera i metall. Hon säger att det är värt det: "När man ska stå på scen finns det ingen gräns för hur mycket man kan bita ihop".
På frågan hur länge kan man egentligen dansa så har hon svarat med att starta projektet "Age on Stage" för människor över 65 som vill dansa (där flera är i 90-årsåldern).
Stefan Larsson är en av våra allra mest anlitade regissörer med 30-40 produktioner bakom sig bara vid Dramaten. Han har även varit teaterchef vid flera stora scener i hela Skandinavien. Vad är hans syn på teater? Vad kommer han ifrån? Varför jobbar han så mycket? Och hur tar han hand om bråkiga medkreatörer? Vad lär vi oss om kreativitet och chefskap av en av de mest erfarna i branschen? Vad tänker han om politik och om metoo. Vad vill han i framtiden?
Tilde Björfors grundade Cirkus Cirkör redan 1995 och de har haft enorma framgångar både i Sverige - men även internationellt - sedan dess. Nycirkus är som en ny konstform, som varken är teater, dans, eller performance. Som inte har traditionell dramaturgi, men ändå bygger på berättande. Hur ser hon på sin konst och på cirkus. Vart är vi på väg? Hur går hennes skapande till? Vad vill hon att konsten ska leda till?
Tobias blev chef för Folkoperan mitt under pågånede pandemi. Hur har det varit? Hur har de klarat sig? Hur håller man lusten när allt tas ifrån en? Hur navigerar man organisationen, när beskeden ändras från vecka till vecka? Hur ser han på framtiden? Vad har de lärt sig under året?
Och också om privata frågor om hur han blev chef, vari hans konstnärliga lust ligger och vad han personligen har lärt sig som konstnär under alla dessa år.
Fredmans sång No 5c på gutamål. Översatt av Lars ”Las” Jacobsson. Arr och gitarr: Håkan Cinti Larson
Sång Hugo Hansén
Inspelad någon gång på 90-talet.
Josef jobbar som kör- och orkesterchef i Berwaldhallen, med Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester. Vi för ett långt samtal om vad chefskap är - dels generellt - men dels också specifikt i de brutalt konkurrensutsatta miljöer vi är verksamma inom.
Vad är egentligen chefens funktion? Kan man sälja på sin privatperson och på den funktion man har inom en organisation? Och hur kan man vara till maximal nytta för sin anställda, för företaget?
Hur kan jag göra någon form av påvekan till det bättre?
Frida Westerdahl är pianisten och sångerskan, som blev skådespelare, som blev yogini och andligt medium. Hon säger själv att hon alltid arbetat med samma sak, att det bara är olika uttryck för samma kärna, samma längtan. Hur hänger det ihop? Och vad har hon lärt sig om att vara människa på jorden genom detta breda sökande?
Det kan låta högtravande och svårtillgängligt, men vi pratar om dessa frågor ytterst handfast och praktiskt. Och kopplar konst till meningen med livet. Och till tillit och närvaro.
Vi vill alla hitta en väg genom livet, ta tillvara på de dagar som vi fått till skänks. Hur ska vi få tag på något som på djupet känns meningsfullt och levande?
Om man är mest intresserad av Fridas relation till att vara skådepelare så handlar första delen av samtalet nästan bara om det. Men från ca 1:10 (när det blir en kort paus i samtalet och hon tar på sig en tjockare tröja), så handlar det nästan uteslutande om andlighet.
Möt Norrlandsoperans nye chef! Vad är hans lust och längtan med nya jobbet! Vad är hans opera- och konstsyn? Och vad tänker han om framtiden för opera och scenkonst? Hur ska han hålla Norrlandsoperan relevant för kommande generationer? Var ligger hans passion och vad har han för rädslor?
Och givetvis om Covid 19 och hur den har påverkat hela scenkonstfältet i stort. Vi vet inte var det slutar, men vi vet att det aldrig kommer att återgå till vad det var.
Hur tar man sig ur trauman som sitter så djupt inne i en att de blivit till en del av ens identitet? Hur kommer man ut ur sin ensamhet? Hur kan man öppna upp sitt liv mot sin omgivning och leva i sin egen rätt fullt ut?
Den behandlingsmetod som Pauli är utbildad i är den mest effektiva terapi jag någonsin erfarit (och jag har verkligen testat allt). Inte bara känns det som att terapin går djupare, den stannar kvar. Det känns för första gången i mitt liv som att jag verkligen läker och tar mig vidare.
De som går till Pauli söker ofta för kronisk utmattningssyndrom, utbrändhet, Kronisk trötthetssyndrom kopplat till underliggande chock- och anknytningstrauma.
Om du är intresserad av att komma i kontakt med Pauli, kan du nå honom via "Welledge" i Gamla stan i Stockholm.
Vi pratar om vad vi lärt oss efter snart 20 år med teater. Där den kanske allra viktigaste lärdomen tycks ligga i att våga känna tillit i kaoset.
För att kunna vara kreativ och nyskapande tvingas man ut på okända vägar, i en slags dimma och där man stundtals är helt vilse (annars gör vi ju bara det som redan gjorts). Och det kan vara oerhört ångestladdat att inte veta om man någonsin hittar hem igen. Det kräver mod, erfarenhet och tillit.
Ett stort misstag är att tro att man redan vet vad man ska göra. Att man redan har svaret. Det har man aldrig. Varje handling, varje vilja, varje rörelse är ny och har aldrig utförts förut. Det gäller både på scen och i livet.
Och hur kan man till och med njuta av stunden, av uppgiften, av livet. För det är ju det enda liv man faktiskt lever!
Svaret tycks ligga i en slag "medveten närvaro", att verkligen vara i nuet.
Nina Stemme är mångfaldigt omnämnd som värdens bästa dramatiska sopran och ett mindre kärnkraftverk av energi. Vad är musik och scenkonst och opera för en som haft ett liv på dess absoluta världstopp?
Det är inte helt lätt att tydligt svara på det. Det är ett eget universum, något inom oss som bara kan uttryckas genom just musik. Där man låter rösten/instrumentet vara själens spegel.
Hur blir man världsledande? Vad har framgångsrika konstnärer gemensamt med varandra? Och hur kan man behålla sin skörhet, när man samtidigt måste överleva i en stenhård konkurrens?
Och är det inte väldigt ensamt att åka världen runt och sjunga med och för främlingar?
Och hur ska man våga utvecklas? Gå bortom sina vanor, undanflykter och ursäkter, och verkligen ta ett steg framåt. Våga ta sin egen väg och inte tänka på vilket resultat man tror att andra förväntar sig av en.
Postmodernismen förklarad för 7-årige Knut. Vad är den? Vad kommer den från? Vad är dess faror och problem? Hur är den kopplad till populismen? Och vad är vägen bortom postmodernismen?
Varför har vi en skola överhuvudtaget? Är verkligen lärandet kärnan i verksamheten? Är det snarare för att möjliggöra självförverkligande? Eller är det för att träna barnen att vara sociala varelser i ett komplext samhälle? Eller är det snarare ett slags förvar, så att föräldrarna ska kunna arbeta och vara i samhället?
Hur fungerar skolan idag? Och vad drömmer vi om för skola i morgon? Hur ska vi få ordning på den segregering som skapats i - och mellan - olika skolor de senaste 20 åren? Hur kan skolan skapa ett "vi" i samhället, där alla är en del av "oss", inte ett "dom" eller ett "ni"? Kanske måste skolan förstatligas och styras centralt för att verkligen få ordning på den?
Vad är det för likheter och skillnader mellan musik och teater? Om att få tag i det som "svänger" och i den absoluta närvaron. Och om att spela tillsammans på scen och verkligen lyssna på varandra. Och i samspelet med sin publik. Om rytmen som motor och kraft.
Hur skiljer sig de åt som gör konsten till sina liv från de som gör det på sin fritid, de som drömmer om ett annat liv. Kanske är det bara så att vi som lever med det, har bränt alla andra broar och nu har vi bara detta kvar. Och då måste vi leva i det.
Man måste bestämma sig först. Sen välja det som sitt liv.
Vi pratar också lite om vårt gemensamma projekt, en musikal som Lars Demian skrivit och som Hugo Hansén ska regissera 2023 på en "stor teater i Sverige".























