DiscoverSaga-Podden
Saga-Podden
Claim Ownership

Saga-Podden

Author: Thomas von Wachenfeldt

Subscribed: 83Played: 668
Share

Description

En podcast tillägnad den fornnordiska sagatraditionen.
41 Episodes
Reverse
Välkommen till en ny säsong av Saga-Podden. Detta är ett bonusavsnitt som är en samproduktion med min andra Podcast Trad-Podden som behandlar svensk folkmusik. Avsnittet är ett samtal med den samtida barden Pär Hulkoff från Hedenäset i Tornedalen. Pär har en lång karriär inom främst hårdrocken och skördat stora framgångar med sitt band Raubtier. Grunden till hans musik är folkvisan och bakom väggen av tunga elgitarrer och trummor hörs tydlig inspiration från de folkliga musiktraditionerna i Tornedalen. Hans krasst skrivna texter behandlar ofta teman som rör personlig frihet och den enskilda människans kamp mot överheten. Pär när också ett stort intresse för äldre tiders historia och har forskat om allt från kvänerna i norra Skandinavien och Finland till hunnerna på den eurasiska stäppen. Och just dessa teman är bärande för hans soloprojekt Hulkoff. På den nya skivan ”Pansarfolk” har kväner och hunner fått sällskap av vikingar som Ingvar Vittfarne och den mytiske hälsingekonungen Wada. Det tornedalska tonspråket har följaktligen fått sällskap av den skandinaviska vallåtsskalan, vilken bildar grund för mycket av folkmusiken i de nordiska länderna. Just kombinationen av skandinavisk folkmusik och historiska textliga teman tycks ha fallit många på läppen då albumet Pansarfolk gick direkt upp i toppen på försäljningslistorna och ligger där fortfarande när skivan varit ute i snart tre veckor. På skivan medverkar ett flertal musiker med koppling till svensk folkmusik såsom jag själv, Göran Månsson och Mathias Gyllengam, men även son och sonson till pianisten Jan Johansson. Trummis är Anders Johansson som tidigare spelat med Yngwie Malmsteens Rising Force, Hammerfall och Manowar. Idag är han främst verksam tillsammans med sönerna Nicklas och Kalle i folkmetalbandet Tungsten. Kalle är den som hanterar basen på Pansarfolk.Varmt välkomna till ett minst sagt vildvuxet samtal där initierade resonemang om musik och historia varvas med mer spekulativa, snåriga och ibland rent humoristiska diskussioner. Då intervjun blev lång med många utvikningar är den uppdelad i två avsnitt där vi låt för låt samtalar om olika musikaliska och textliga aspekter av musiken på Pansarfolk. I detta avsnitt går vi igenom låt 1 till 5, Martialisk, Ingvar, Kung Wada, Hamingja och Hildisvin.Rättigheterna till musiken i programmet innehas av Faravid RecordingsMycket nöje!För er som gärna vill stötta Saga-Podden ekonomiskt finns det några olika möjligheter. Besök Patreon.com/sagapodden för mer information. Du kan även swisha valfri summa till 07077471858. Är ni intresserade av att lyssna till Pansarfolk finns följande möjligheter:Beställa fysiska skivor: Faravid recordings: https://faravidrecordings.com/webshop/index.html#!/products/hulkoff---pansarfolk-double-cdBengans: https://www.bengans.se/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.fcgi?funk=visa_artikel&artnr=3799017CDON.se: https://cdon.se/musik/hulkoff/pansarfolk-52902789Ginza.se: https://www.ginza.se/product/hulkoff/pansarfolk/593016/Strömningstjänster: Spotify: https://open.spotify.com/album/6kuRYCtrhX3MP4eIwVjzVr?si=v5j1-YKrTDeUjuD-sz1jiQ Apple Music: https://music.apple.com/se/album/pansarfolk/1520206878
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om kvarnen GrotteDenna till Frodesägnen hörande fornsång står i Eddan alldeles ensam och utan något samband med de öfriga hjältesångerna. Om sångens hjälte, Frode, säger Lüning: »I den något utförligare inledningen i Snorre-Eddan, pag. 78, kallas Frode en sonson till Sköld och är altså gjord till en af Leidrekonungarne. Under hans regering herskade en så djup fred, att ’ingen tillfogade annan man men, mötte han också, lös eller bunden, sin faders eller broders bane’. Denne Frode hörer dock icke till antalet af de egentlige Sköldungarne, utan han är en rent mytisk gestalt, enligt Munch identisk med Frö [Ynglingasagan bringar Frodefridens stiftande i samband med Frös herravälde i Upsala], dock alt från början stående i förbindelse med helgedomen vid Leidre och som sagogestalt äldre än Sköld. De tyska egennamnen Fanigolt och Manigolt (jämför Fänja och Mänja) antyda, att sagan om Frodes guld och altså väl också om hans fred, äfven varit bekant i Tyskland».
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Jonas E, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om HamdeInnehållet af denna sång är väsendtligen bygdt på samma uppslag som den förra, men här föres berättelsen framåt ända till följderna af Gudruns äggelse. Först vardt det tvedrägt mellan Gudruns söner, i det Sörle och Hamde, hvilka (ehuru den senare tvekande) gått in på att fullfölja hämden, på vägen dråpo sin spotske och motsträfvige broder Ärp, sedan kommo de till Jörmunrek, af hvars folk de vordo öfvermannade och stenade, hvadan Gudruns alla ättlingar gå ur lifvet före henne.Denna liksom föregående sång anses af Sv. Grundtvig visserligen tillhöra ett yngre skede af hjältediktningen än de yppersta kvädena, men dock ej vara yngre än från det nionde århundradet.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Gudruns eggelseI slutet af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påvisades, att Völsungasägnens naturliga slut vore fullbordandet af hämden på Atle. Gudrun störtade sig också efter denna gärning i hafvet, och därmed kunde man väntat, att äfven hon vore svunnen ur diktens verld. Men sådan är icke händelsen. En fortsättning finnes, Svanhvit Jörmunrekssägnen, upptagande två sånger. I den första af dessa, Gudruns Äggelse, är Gudrun hufvudpersonen. Gudrun har, buren af hafvets böljor, kommit till konung Jonåkers land och är vorden gift med honom samt har födt honom tre söner, Sörle, Ärp och Hamde. Där uppfostrades också Svanhild, Sigurds och Gudruns dotter, tills hon vardt gift med en gubbe, kung Jörmunrek den mäktige. Hos honom var Bicke, Atles onde rådgifvare. Han stiftade en kärlekshandel mellan Svanhild och hennes stjufson, Randver; och denna kärlekshandel yppade sedan Bicke för Jörmunrek, hvilken till hämd lät Svanhild trampas till döds under ystra hästars hofvar. Detta är uppslaget, och sångens väsendtliga innehåll utgöres af Gudruns klagosång öfver sin lefnads hårda öden samt hennes sträfvan att ägga sina tre nu lefvande söner till hämd för deras systers undergång. Hela denna sägen kan tydligen tänkas ursprungligen hafva varit själfständig och fristående och först senare hopknuten med Völsunga-Gjukungasägnen.Jonåker Jörmunreks sägnens hela ställning till den egentliga Völsungasägnen, liksom dennas förhållande till de två öfriga sägnerna, Gjukunga- och Åslögssägnerna, skildras af Sv. Grundtvig sårdeles träffande i en noga genomförd bild. »Låta vi nu blicken», säger han, »glida ut öfver hela sagokretsen, så kunna vi likna denna vid en storartad forntidsbyggning, med en götisk domkyrka af första rang. Skeppet är då uppenbarligen den älsta delen af hvad som finnes, ett väldigt långskepp, bygdt i en ren och sträng, allvarlig stil; detta är den egentliga episka Völsungaättesägnen från Sigge till Sigurd. Det väldiga torn, som reser sig för ändan af skeppet, är väl tydligen något senare tillbygdt, men smälter dock sålunda samman med hufvudskeppet, att vi nu hafva svårt att tänka oss det borta; detta är hela den mera dramatiska Gjukungasägnen. Men en annan tillbyggnad, ehuru också synbarligen mycket gammal och i sig själf ett vackert stycke arbete, passar dock icke rätt till det öfriga, utan förstör symmetrien genom att dana en sidoflygel ut från det stora tornet; detta är Jonåker- Jörmunrekssägnen. Värre är det ändå med det åbäke, som är upphängdt på tornet på den andra sidan, dels för att dana en falsk symmetri med den förra tillbyggnaden, dels och förnämligast för att utgöra en förbindelse med den yttersta flygeln af en helt annan byggning, den yttersta flygeln af en gammal konungaborg; det är Åslögssägnen. Till denna sista finnes intet spår i själfva fornkvädena och icke häller i de till dem fogade prosaiska anmärkningarna» o. s. v. — Jämför om Åslögssägnen noten till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, visan 41!
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Per L, Erik L, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.En punkt af denna sång, Gunnars harpospel med tårna, har med förkärlek tagits till ämne af forntidens bildskärare. På den kyrkportal från Hyllestad, som omtalas uti inledningen framför noterna till Sången om Fåfne, finnes nämligen Utom Sigurdsbilderna en liggande figur, omslingrad af ormar, och med fötterna vidrörande en harpa. Denna figur måste vara Gunnar i ormagropen, och dess förekomst såsom slutfigur efter Sigurdsbilderna har godt skäl för sig. Efter Gunnars död hvilar nämligen Niflungaskatten, kring hvilken hela sagan hvälft sig, till domedag på flodens botten. Ingen kan uppenbara hvar den samma finnes, sagan är slut. — Ett annat snidverk öfver samma, ämne, äfvenledes ett norskt arbete, finnes bevaradt och aftecknadt, nämligen en brudstol från Telemarken. På ryggstycket af denna stol ser man Gunnar i midten med harpan vid sina fötter och med händerna hopbundna samt på båda sidor om honom en mängd konstfullt hopflätade ormar.I hvilket förhållande denna sång står till det amerikanska Grönland, af hvilket han fått namn, är icke klart. Bugge skrifver härom: »Möjligen har blott den omständigheten, att skrifvaren eller hans hemulsman hört dikten på Grönland, gifvit anledning till tillnamnet. Jag ser dock intet, som förbjuder oss att antaga, det dikten blifvit till på Grönland, ty inflytelse af kristligt uttryckssätt, skick och tänkesätt låter sig på flera ställen, såsom i visorna 87 och 103, påvisas. Skulle ej också visorna 17 och 18 peka hän till Grönland? Kostbära drömmer om en »björn», som kommer in i huset och förskräcker alla, och Högne, som i sitt svar förklarar drömmen om en rasande östanstorm, talar, som om Kostbära hade nämt en »hvitbjöm», hvilket synes förutsätta, att hvitbjörnen var den enda art af björn, som man här kunde tänka på».
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Den grönlänske sången om AtleDenna, den yngsta af Eddans hjältesånger, hvilken enligt Sv. Grundtvig sannolikt är diktad i Norge i det nionde eller tionde århundradet, är en utförlig och bred skildring af samma del af sägnen, som inneslutes i den förra sången. I det hela äro händelserna lika, men en och annan detalj är dock, såsom redan synts af noterna till det förra kvädet, här afvikande. Så spelar Gunnar harpan med handen enligt den förra sången, med tårna enligt denna; Gudrun är ensam, då hon i den förra sången dräper Atle, i denna gör hon det tillsammans med Högnes son; i den förra sången bränner hon efter Atles död upp borgen med alla, som äro där inne, i denna tillreder hon vaxade lakan till svepning och rustar ett kungligt graföl efter Atle o. s. v. I allo visar det sig, att den förra sången står högre i poetisk kraft än denna, om än denna till gengäld har partier af stor skönhet, hvilka saknas i denna förra. Ett sådant är Högnes samtal med sin maka. Kostbära, och Gunnars med sin husfru. Glömvar, om de olycksbådande drömmar, som dessa kvinnor haft i anledning af Atles bjudning; ett annat är, där de dödsbestämda barnen i visan 77 förtröstansfullt söka skydd i modersfamnen, ett af de mest på en gång sköna och hemska ställen i Eddan.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Kvädet om AtleDe två Atlekvädena, hvilka räknas vara de yngsta af Eddans sånger, äro till stil och framställning mer mångordiga och bredt anlagda än föregående sånger samt äfven i versformen afvikande. Se om det senare Inledningen!Båda kvädena, bland hvilka detta synes vara älst, börja med den lömska inbjudning, som Atle sände sina svågrar, Gunnar och Högne, och skildra händelsernas gång ända till och med Atles undergång genom Gudruns hämd. Hela detta händelsernas förlopp finnes framstäldt i senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Dessa Atlekväden kunna icke i storslagen enkelhet och skönhet mäta sig med de älsta af Eddans hjältesånger, men de bilda genom ämnets tragiska väldighet och diktionens framträdande böjelse för prakt så att säga en naturlig mellanlänk mellan Eddasången och medeltidsdikten.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Oddruns klaganDetta kväde sammanknyter hufvudhändelsema i Atlekvädena med det föregående af de handlande personernas öden. Borgny, som endast förekommer i denna dikt, och som eljest icke ingriper i händelsernas gång, är vorden förförd af sin älskare, men kan ej framföda sitt barn, förr än Brynhilds och Atles syster, Oddrun, bevekt af hennes nöd, med trolldom förlöser henne. I det samtal, som sedan uppstår dem emellan, gripes Oddrun af likheten mellan Borgnys och sina egna öden och utbryter i den klagosång, i hvilken hon vid sidan af Brynhilds historia skildrar sin egen förnedring och sina vemodiga öden. Efter Brynhilds död hade nämligen Gunnar och Oddrun dragits af en oemotståndlig kärlek till hvar andra. Men Atle hade vägrat deras förening. Då de detta oaktadt ej kunnat motstå sin böjelse, utkräfver Atle både på Gunnar och dennes broder Högne den förfärliga hämd, som sedan frammanar Gudruns, Gunnars och Högnes systers, än hemskare återhämd, hvilken skildras i slutet af båda Atlekvädena.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om GudrunDetta lilla kväde innehåller blott en episod, som icke är af någon afgörande vigt för hufvudhändelserna. Det visar blott, att fomåldern tänkte sig Gudrun höjd öfver alla lägre lidelser och pligttrogen äfven mot en man, som hon ej älskade. En Atles frilla, Härkja, hade nämligen misstydt Gudnms af föregående sång kända långa samtal med Tjodrek. Gudruns oskuld framgår emellertid genom skållningsprof, ett medel till skulds eller oskulds utrönande, som äfven omtalas i Grågås, Islands gamla lagbok, samt i Frostatingslagen och i Eidsivatingslagens Kristingarätt.Detta kväde anses af Svend Grundtvig, till motsats mot de öfriga Völsungakvädena, vara yngre än det nionde århundradet.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Det andra kvädet om GudrunDetta kväde innehåller i öfverblick Gudruns öden alt ifrån hennes jungfrutid i fädernegården och ända till kort före hennes hämd på Atle för sina bröders död. Det innehåller således åtskilligt, som redan är kändt af föregående kväden, och äfven åtskilligt, som sedan kommer att utförligare besjungas i de följande. Det är därför dock ingalunda fragmentariskt, utan framträder på många punkter fulltonigt och rikt genomfördt. Af senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, där Gudruns öden i sammanhang förtäljas, är det lätt att finna den sammanhållande tråden mellan de punkter af Gudruns lif, som i detta kväde beröras. Gudrun talar här alt igenom såsom Atles drottning. Det är konung Tjodreks minnen af sorgliga nederlag, som förmå Gudrun att sjunga om sina sorger.En egenhet med kvädets sångform är för öfrigt, att det är en stor monolog. S. Grundtvig påvisar dock, att denna form sannolikt icke är den ursprungliga, utan är senare tillkommen. De handlande personerna uppträda nämligen midt i berättelsen såsom talande alldeles som i de öfriga sångerna. Den tillbakablicksform, som här sålunda troligtvis är sekundär, är däremot enligt S. Grundtvig tydligen ursprunglig uti två andra sånger, som äro att räkna bland Eddans yngre, nämligen Oddruns klagan och Gudruns äggelse. Denna omarbetning tyder emellertid på en senare tid och en nyare smak, än den, som var herskande, då kvädet först diktades. Detta röjer tillvaron af en märklig utveckling, som dock måste tänkas helt och hållet falla inom hednatiden.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Niflungarnas dråpDetta prosastycke innehåller i kort sammandrag det förnämsta af innehållet uti de följande Gudrunskvädena, Oddruns klagan samt Atlekvädena.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Brynhilds ritt till Hel:Detta kväde, hvilket nära sluter sig till den sista leden af det föregående, anses, liksom Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, vara något yngre än de öfriga Völsungasångerna, men dock hedniskt. Det innehåller af sagostoff intet nytt, utan utgör endast ett återupprepande af de händelser, som närmast sammanhänga med Brynhilds kärlek till Sigurd. För öfrigt har detta kväde ur etnografisk synpunkt sitt förnämsta intresse; ty detta återupprepande förorsakas af det möte med en gygja (jättinna), för hvilket Brynhild på ridten till Häl råkar ut. Denna gygja häjdar henne och utslungar mot henne förebråelser, som komma henne att till själfförsvar upprepa sin historia. Den inblick, kvädet sålunda ger uti en betydelsefull punkt af våra faders uppfattning af lifvet efter detta, är onekligen af vigt. Det är den förflutna lefnadens minnen och känslor, som gå igen i den dödes tankar. Och samvetet är ingalunda den minst högröstade af dessa inre makter. Detta röjes här af gygjans uppträdande; ty denna gygja, som sinkar Brynhild på vägen till Häl och förehåller henne hennes gärningar, är, såsom C. Hauch säger, egentligen att anse »som ett uttryck af hennes egna tankar, hvilka icke ens efter döden lemna henne någon ro». I detta hänseende står grundtanken i denna sång i full samklang med en mängd af medeltida visor och nyare sägner. Ty det är ett mycket vanligt motiv i all vår folkdikt, att lefnadens minnen, synnerligast de dystra, ej gifva den döde ro, utan drifva honom att söka försona eller godtgöra någon aggande ogärning.De i detta kväde med klammer försedda visorna 7-10 äro förnämligast upptagna därför, att de af ålder räknats hit. S. Grundtvig har emellertid gifvit starka skäl för den åsigten, att de rätteligen tillhöra Sången om Segerdrifva, där de också införts under n:r 4-7. Genom deras borttagande ur Brynhilds ridt till Häl skulle också det förnämsta stöd, som i Eddan förefunnits för den sammanblandning af Segerdrifva och Brynhild, som förvirrar Völsungasagans framställning af Sigurds lefnadsöden, hafva bortfallit.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Tredje kvädet om Sigurd FafnesbaneDetta kväde, som är af öfvervägande episk art, innehåller dels i kort sammandrag åtskilligt, som finnes utförligare besjunget i andra kväden, dels utförligare, hvad i andra endast finnes kort antydt, dels också sådant, som ligger obesjunget mellan andra kväden. Det börjar med Fåfnes fall, från hvilket det med ens hoppar till Sigurds besök hos Gjuke och hans ridt med Gunnar till Brynhild. Sigurds och Brynhilds skuldfrihet framträder här å nyo på det klaraste. Mellan visorna 5 och 6 är åter ett stort hopp; både Sigurd och Brynhild äro i den senare visan gifta. Brynhild äggar nu Gunnar till hämd; men märkas bör, att denna sång hör till en version, enligt hvilken Brynhild vid denna äggelse icke pådiktar sig och Sigurd något brott. Därpå följer Gunnars och Högnes samtal, synnerligt utfördt, samt Guttorms införande i sveket. Han, som icke svurit Sigurd någon ed, skulle utföra dådet. Efter öfverfallet på Sigurd och Guttorms undergång genom den dödssårade Sigurds svärdskast följa Sigurds sista ord till Gudrun. Därpå träder Brynhild i förgrunden. Sedan nämligen Gunnar på henne kastat all skulden, stiger hon upp och kväder om hela sin lefnad och höjer en lofsång öfver Sigurd. Mot honom vore Gjukes söner blott ringe män.»En jag älskatoch ingen mer,valkyrian har ejhvälfvande hug»,detta är den höga tanke, som fyller hennes sinne. Därför besluter hon att följa Sigurd i döden. Gunnar och alle hans män utom brodern Högne gå fram och söka förmå henne att afstå från detta beslut, men förgäfves. Hon delar ut sitt guld och sina skatter, dräper en mängd af sina svenner, tärnor och trälakvinnor samt genomborrar sig själf med ett svärd. Kvädet slutar med hennes storartade dödssång. Hon vänder sig till sina tärnor och bjuder dem följa med henne och Sigurd till Valhall. Därpå vänder hon sig till Gunnar, förutsäger Gudruns gifte med hennes egen broder Atle samt förutspår i korta drag så väl Gunnars som Atles och Gudruns slutliga, hemska öden. Till slut, i visorna 65-71, kväder hon sin sista bön, att Gunnar skulle bygga ett stort bål åt henne och Sigurd och därpå bränna alla, som fallit, så att de i en enda stor, väldig skara skulle draga in genom Valhalls guld-ringsglänsande portar. Det är i ljuset af detta Brynhilds storslagna slut, som man måste se det föregående af hennes bana, för att man skall fatta hela djupet af hennes väldiga karakter, säkert den på en gång skönaste och mest tragiska gestalt, som finnes skildrad i hela Eddadiktningen.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Första kvädet om GudrunDenna, den mest rörande af alla Eddans sånger, står i poetisk skönhet och psykologisk sanning såsom ett mönster för alla tider. Ämnet är lika enkelt som gripande. Gudrun, en äkta nordisk kvinna i bedröfvelse, sitter sörjande öfver den döde Sigurd. Men hennes sorg är stum. Hon finner icke tårarnas lindring. Män och kvinnor, jarlar och konungadöttrar, gå fram att trösta henne, men utan påföljd. Kvinnorna tälja, för att dela hennes tankar, sina egna sorger, alt hvad de själfva svårast lidit. Men intet hjälper, förr än Gullrand, Gjukes dotter, lyfter täckelset från den döde Sigurd. Åsynen af den bleknade bryter då hos den kvalda på en gång tårarnas dam och tungans band, så att hon får gråta ut och i en strålande lofsång öfver den döde kan gifva sitt hjärta luft.Efter denna lofsång träder emellertid Gudrun å nyo in i lifvet, varder en annans maka och genomgår nya slitningar, såsom synes af de två senare kvädena om Gudrun och af kvädena om Atle.Såsom motsats mot Gudruns känslosamma men öfvergående sorg, framträder i slutet af denna dikt Brynhild, söndersliten, mörk och hemsk. För hennes sorg finnes ingen lindring, på hennes kval intet slut. Hennes ännu mer gripande sätt att sörja och dö skildras i sista hälften af Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane.Ett och annat uttryck i Gudruns klagan påminner om ställen i Sigruns sköna klagan öfver Hälge i Andra kvädet om Hälge Hundingsbane, visorna 36-38.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om SegerdrifvaRedan uti inledningen öfver noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane påpekas, att den händelse, som innehålles i denna dikt, nämligen Sigurds ridt upp till sköldborgen på Hindarfjället, valkyrians uppväckelse ur trollsömnen och hennes runosång, alldeles lika återfinnes äfven i Völsungasagan, men där med Brynhild till hjältinna i stället för Segerdrifva samt lyktande med en trolofning. Eddans uppfattning är högre. Segerdrifva är en valkyria, som med runosången skänker Sigurd underbar visdom, men aldrig Sigurds älskarinna. Brynhild åter bindes vid honom med kärlekens hela hängifvenhet. Dessa två, Segerdrifva och Brynhild, ursprungligen skilda, olika personer, hafva dock, såsom vi sett, redan tidigt sammanblandats och hopflutit till en. De måste dock skiljas åt, ty Segerdrifva har en gång älskat, innan hon stuckits med sömntörnet, och mellan henne och Sigurd uppstår ingen passionens låga. Brynhild åter, som strax bindes vid Sigurd, kan aldrig förr hafva känt kärlek till någon man. Det är således icke Segerdrifva och Gudrun, utan Brynhild och Gudrun, som äro de två kvinnor, hvilka stå såsom hvar andras motsatser på hvar sin sida om Sigurd, men båda lika fast bundna vid honom, medan Segerdrifva står skild från dem båda och är fri.Största delen af denna öfvervägande lyriska dikt upptages af Segerdrifvas runosång. Dessa märkvärdiga och dunkla visor, hvilka böra sammanställas och jämföras dels med slutet af Den Höges Sång, alt från visan 142, dels med visorna 61, 78 och 79 af Solsången, skildra, huru Odin är runornas öfverbringare till verlden, och huru han funnit dem genom att lyssna till talet från Mimes hufvud. Af detta tal har han fått veta, att de stå ristade på skölden framför skinande guden, på Ärvaks öra och Allsvinns hof o. s. v. Alla dessa hafva sedan skafts utaf och sändts, blandade uti det heliga mjödet, ut åt alla håll. De finnas därför bland Åsar, bland alfvar, några hos vise Vaner, några hos Midgårds mänskor. Som skriftecknens bruk, och runorna äro Nordens älsta skriftecken, måste förefalla de oinvigde såsom ren trolldom, är det lätt att fatta, att ordet »runa» hos de gamle dels kan betyda »skriftecken», dels »visdom», »hemlig kunskap», eller nära nog »trolldom», dels kan ega dessa båda betydelser hopblandade. Af denna ordets skiftrika betydelse förklaras det också, att Odin i Den Höges Sång än kan säga »så sjunger jag», än åter »så ristar jag» och i båda fallen underförstå »runor». Såsom af Eddans runosånger ses, uträttas med runornas hjälp väldiga ting; ty de frälsa från sorg och sjukdom, döfva svärd, häjda flygande pil, stilla storm och eld m. m. dylikt. Denna tro på runornas underbara trolldomsmakt har ej dött ut med hedendomen utan uppenbarar sin fortvaro i många nordiska folkvisor från Medeltiden. Liksom Odin i Den Höges Sång med runosång villar trollen, som sväfva genom luften, så att de fara vilse från sin vanliga hamn (gestalt) och från sina vanliga tankar, så lockar riddaren i medeltidsvisan näcken med harpospel och binder honom, så att han måste återgifva sitt rof; liksom Odin i Den Höges Sång säger, att han icke blott med runor kunde locka till sig en jungfru, om han ville, utan äfven med samma medel kunde kvarhålla hennes sinne fånget, så kastar »Ridder Stig» i den danska visan runor på »Regisse», konungens syster, med den påföljd, att hon måste följa honom dag och natt, i lif och död. Många andra drag, belysande hednatidens och medeltidens tro på runornas underbara makt, skulle kunna anföras, men detta ginge utöfver ändamålet med dessa förklaringar.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Allmogen.org, Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Mycket nöje!Noter till Sången om FåfneDenna sång, hvilken af Sv. Grundtvig räknas bland dem af Eddans kväden, hvilka hafva en öfvervägande lyrisk karakter, skildrar först, huru Sigurd gaf banehugget åt Fåfne. Sedan följer det långa samtalet mellan den dödssårade Fåfne och den segrande Sigurd. När Fåfne var död, skar Rägin ut hjärtat ur honom samt drack blod ur såret. Sedan bad han Sigurd steka Fåfnes hjärta på spett, medan han själf lade sig att sofva. Efter en stund ville Sigurd fresta, om hjärtat var stekt, men brände sig därvid i fingret, hvarför han stack detta i munnen. Men då han gjorde detta och sålunda fick Fåfnes hjärteblod på sin tunga, vardt han strax så vis, att han förstod, hvad foglarna sjöngo i träden rundt omkring honom. De uppmanade honom, såsom synes af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane, att dräpa den falske Rägin och sedan uppsöka den förtrollade mön på Hindarfjället.Slutet af sången skildrar, huru Sigurd plundrade Fåfnes bo och lastade alt guldet på Grane.Völsungasagan och särskildt den i denna och föregående sång inneslutna delen af Sigurdssägnen, alt från svärdssmidningen och till Rägins fall, har, såsom professor Karl Säve, fröken I. Mestorf, m. fl. forskare nyligen ådagalagt, på flera ställen i Norden i en mycket aflägsen forntid gifvit anledning till konstnärliga försök af stor etnografisk och kulturhistorisk betydelse. De förnämsta i Sverige kända monumenten af detta slag äro ristningarna på:Göksstenen nära Näsbyholms gård uti Härads socken af Åkers härad i Södermanland och påRamsundsbärget i Sjövikshagen under Mora by i Jäders socken af Öster-Rekarne härad, också i Södermanland.Den sista af dessa ristningar, hvilken är fullständigast bevarad, innehåller eller antyder, på en yta af omkring 80 ☐ fot, sex olika handlingar eller uppträden ur sagan, nämligen:Uttern, Rägins och Fåfnes broder, hvars dråp gaf anledning till gudarnes fängslande och uppsökandet af Andvares guld, hvilket sedan med sin förbannelse spelar en så vigtig rol i hela fortgången af sagan;Rägin framför smedstädet, omgifven af smedsverktyg, nämligen hammare, dubbelbälg och tång, samt hållande med högra handen ett föremål (möjligen ämne till ett svärd) öfver elden, medan han med den vänstra skyler sitt bortvända ansigte, som om han hviskade åt någon. Denne någon kan vara Sigurd, med hvilken Rägin under smidandet talade;(Denna figur kunde i och för sig mycket väl vara Sigurd, som steker Fåfnes hjärta öfver elden och därvid brännande sig lyfter upp handen för att sticka det brända fingret i munnen, men då den motsvarande figuren å Göksstenen tydligen håller en hammare i högra handen, ger detta ökad styrka åt det antagandet, alt det är Rägin och ej Sigurd, som åsyftas.)Sigurd, nedifrån med sitt svärd genomstingande den i en lång orms skepnad framstälde Fåfne. Märkas bör, att Sigurd gräft en grop tvärs öfver den väg, på hvilken Fåfne plägade ringla fram, och att han, stående i denna grop, stack svärdet rätt upp genom Fåfnes kropp;De två foglar (denna sång nämner sju och Völsungasagan sex, medan en afbildning i Norge blott har tre), som sjöngo för Sigurd, då han stekte Fåfnes hjärta ;Rägins dvärgakropp och ett stycke därifrån hans afhuggna hufvud;Hästen Grane, bunden vid det träd, i hvilket foglarna sitta, och på sin rygg bärande Fåfnes skatt.Göksstenen innehåller i det närmaste samma ristningar, ehuru i råare teckning.Professor Säve, som af åtskilliga grunder antager, att dessa Sigurdsristningar gjorts omkring eller före midten af det elfte århundradet, framställer såsom gissning, att de personer, som i den långa ormens runeskrift nämnas såsom konstverkens upphof, hållit sig själfva för att vara ätteläggar af Sigurd Fåfnesbane, och att sålunda dessa minnesmärken skulle bevisa, att här midt i Svitjod funnits slägter, som räknat sina anor ända upp till Völsungarne. Om nu än denna tilltalande förmodan ej kan ledas i bevis, så är det dock visst, att dessa utförliga bildristningar, hvilka emellertid icke äro de enda af detta slag, som hos oss finnas, oemotsägligt styrka, att Sigurd Fåfnesbanes saga varit ända in i sina enskildheter känd här i Sverige vid den antydda tidpunkten, en omständighet, som, jämte många andra, starkt vittnar för vårt folks rätt att räkna sig som delegare i de poetiska skatter, som inneslutas i Eddans hjältedikt.Norge eger i träbildskärningarna på portalerna till Hyllestads och Veigusdals kyrkor i Sätersdalen, detta hem för uråldriga minnen, en räcka ypperliga, omkring 200 år yngre teckningar öfver nästan alldeles samma punkter af Sigurds sagan, som de, hvilka finnas på de svenska monumenten, och äfven Sönder-Jylland eger på ett granitblock, inmuradt i den 1¼ mil från staden Slesvig belägna kyrkan i byn Norder-Fahrenstedt, några bilder, en drake, en fogel och en man till häst, hvilka tyckas syfta på samma sägen.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Andra kvädet om Sigurd Fåfnesbane eller RäginsmålDetta kväde handlar om Sigurds hämd på Hundings söner. Denna hämd, vedergällningen för hans faders och morfaders död, ålåg Sigurd såsom den främsta pligten i lifvet.Såsom en episod ingår i början Rägins, Sigurds fosterfaders, och dennes ätts dystra saga. Denna saga innebär också en skildring af, huru det olycksbringande guldet allra först kom ur dvärgarnes våld. Denna episod, hvilken sedermera får en så stor betydelse äfven för hela Völsungaätten samt i synnerhet för Sigurd själf, upptager de första tolf visorna af dikten. Därefter vill Rägin, att Sigurd skall dräpa Fåfne, Rägins broder, som i en drakes hamn rufvar på alt guldet. Sigurd vägrar emellertid, emedan det först åligger honom att hämnas sin fader och morfader. Till denna hämdfärd får han af Hjälprek skepp och folk. Under färden uppstår en svår storm, just medan han kryssar framför en bärgudde. En man i kappa och hätta står då på bärgudden och ropar till honom samt beder honom att få komma om bord. Mannen är Odin, och genast, så snart han stigit upp på skeppet, stillas stormen, alldeles samma poetiskt sköna drag, som äfven möter på andra håll, särskildt i skildringen af Jesu lärjungars färd öfver det stormande hafvet.
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Första kvädet om Sigurd Fafnesbane eller Gripes spådomDenna sång, som äfven kallas Gripes spådom, skildrar den unge Sigurds ridt till sin morbroders, Gripes sal, och innehåller de spådomar, denne uttalar om Sigurds kommande öden. Sigurds personliga höghet träder öfver alt fram, men också redan nu hans vemodsfulla, oundvikliga öde. Sången går icke in i enskildheter, utan håller sig blott till de stora dragen samt är alt igenom mycket regelbundet bygd i dialogform utan någon inblandning af prosa, utom framför själfva början af det hela. Alt tyder på, att detta kväde är vida yngre än de öfriga Sigurdssångerna. Det kan näppeligen hafva uppkommit förr, än hela sagan om Sigurd, fullt utbildad, var ända in i sina enskildheter af hvar man känd; ty det är i själfva verket en rekapitulation af alt sammans, ehuru stäld i spetsen och framträdande som en förutsägelse. Märkas bör emellertid, att, huru mycket än vårt sinne störes däraf, att hjälten på förhand vet sina öden och sålunda på sätt och vis mist sin frihet, så sågo våra fäder denna sak ingalunda på samma sätt. Ty den isländska literaturen är full af sådana spådomar och profetior. Liksom drag af sägnen om Hälge Hundingsbane fortlefvat efter hedendomens slut och framträdt i nordiska medeltidsdikter, så har också Sigurd Fåfnesbanes öden varit ett kärt ämne för den medeltida diktningen och konsten. Just denna dikt, Sigurds ridt till Gripe, går sålunda, såsom S. Grundtvig påvisat, igen i den danska visan om Sivard Snarensvend, till hvilken visa en svensk motsvarighet finnes meddelad i Runa för 1843. Hjälten heter i den svenska visan Sibol. Äfven hästen Grane, i Völsungasagan liksom i Eddasångerna oskiljaktigt fäst vid Sigurds person men däremot icke förekommande i den tyska paralleldikten, framträder i medeltidsvisorna under namnen Graamand, Skimling Gram o. s. v. En norsk variant ger ändå klarare till känna denna medeltidsvisas slägtskap med vår Eddasång. I den norska visan heter t. o. m. morbrodern, till hvilken »Sigurd svein» rider, »Greiper kongin».
Musik och berättare: Thomas von WachenfeldtDetta är en pod som är tillägnad den fornnordiska sagotraditionen. Inledningsvis kommer den äldre Eddan, även kallad Saemunds Edda, eller Den poetiska Eddan, i översättning av Peter August Gödecke att läsas in. Jag vill tacka er som bidrar till detta projekt: Carl L, Jonnei, William, Richard, Karl, Åke, Thomas, Helena, Annika, Kejsarmakten, Felicia, Christian, Gustaf, Joakim och Martin vilka är mina Patreons samt Lars-Ove E, Roger K, Lovisa L, Anna G, Simon N, Stefan J, Harald S, Emil D, Filip R, Torbjörn F, Joakim L, Stefan A, Pontus L, Fritz S, Ann W, Michael D, Jan P, Pär N, Rickard H, Linus B, Björn A och Daniel N som swishat mycket generösa summor.Vill ni stötta detta projekt kan ni bli mina patreons. Mer information på www.patreon.com/sagapodden. Ni kan även swisha valfri summa till 0707471858Noter till Om Sinfjötles dödOm Sinfjötles ätt, bedrifter och död, se inledningen framför noterna till Första kvädet om Hälge Hundingsbane! Det synes emellertid sannolikt, att fornsägnerna om Völsungaätten ursprungligen haft att berätta vida mer om Sinfjötle, än man nu eger kvar. Ett nytt uppslag till att Sinfjötle gält mer i den äldre traditionen, än uti ännu bevarade skrifter, gifves genom Svend Grundtvigs och Bugges med åtskilliga skäl styrkta antagande, att det är den hedniske Sinfjötles bild, som går igen i den danska medeltidsvisan om Svend Felding, till hvilken vi i Sverige ega motsvarigheter i visorna om Sven Färling och Sven Fotling.
loading
Comments 
Download from Google Play
Download from App Store