Dagens avsnitt spelades in på nyårsafton. Då hade vi både hunnit lyssna på En plats i solen och hade dessutom den allra sista konserten färskt i minnet. Eftersom både kent och kalenderåret då var till ända kan man tro att även kentåret var slut, men riktigt så funkar inte vår tideräkning, kentåret började ju trots allt i mars. Vi pratar om konserten som vi laddade upp för med fokus på logistik, gladdes åt störande hulkningar i publiken och känner oss lite obekväma med att folk plötsligt behandlar oss som kentfans. Vi utnämner En plats i solen till återvinningsskivan, konstaterar att detta skivsläpp är det närmaste kent har kommit att vara som Beyonce, vi lyckas prata oss fram till vad Ismael handlar, gissar att 100 000 är det högsta tal  Jocke Berg vet, hör visserligen inte alls att en gammal favorit lägger kör på en låt men tycker oss höra att han influerat textförfattande och för första gången får en låt oss att känna ett starkt behov av en skämskudde.

AVSNITT 11: TÄNKER HÖGT OCH SKRIKER TYST