Dags för avsnitt sju om den allra fulaste av kentskivorna,  Du & jag döden. Men vem dömer ens en skiva efter skivomslaget? Eh, vi, visar det sig.  Vi pratar också om skillnaden mellan att lyssna och att LYSSNA, vill vara indie, ser väldigt tydliga röda trådar på temat barndom & död & uttråkning, har medelåldersångest (vilket är lite värre än tonårsångest. som vi också har. fortfarande. ), fabricerar studentminnen, tycker att texter plötsligt blivit som små noveller,  sofia funderar över om hon dränker sitt skrik i lådvinsnostalgi och minns hur hon döpte fotoalbum efter en låt på skivan, maja reder ut referenser –  fast bara de som hon bryr sig om och så konstaterar vi att det som spelar ingen roll hur långt nånting är, man orkar ändå bara hälften. Och då kan det visa sig att man orkat helt fel hälft i elva år.

AVSNITT 7: ETT SKRIK NÅGONSTANS I DITT LUGNA TYSTA LIV