Hon har tagit sig långt ifrån var hennes resa från början startade men har alltid sitt ursprung och sin barndom som kontrapunkt i sitt skapande. Det brutala blir i hennes händer förståeligt och upphöjt, hennes iscensättningar levande, fiktionen blir verklig och när den ställs framför biografin mer sann än det som var sant ifrån början. Utelämnande men aldrig sensationellt, sökande men alltid tydligt, det Aida känner och känt känner vi.