Osynligt sjuka

Bättre sent än aldrig.. Här kommer del 2, fortsättningen på samtalet med Madeleine Johansson, en anhörig till Sabina. Det blir ett tufft avslut med många viktiga infallsvinklar på hur det kan vara att stå bredvid som anhörig till någon med en psykisk sjukdom som en ätstörning. 

En sjukdom som anorexi eller annan ätstörning ger inte bara oro och tankar för den enskilda utan även för anhöriga. Anhöriga står ofta vid sidan av och känner sig hjälplösa.Hjälplösa på det sättet att man många gånger inte kan nå fram till den som är sjuk och en hjälplöshet att man inte kan kontakta vården för att få hjälp för någon annan. I denna del av två avsnitt har vi bjudit in en anhörig till Sabina som har varit och är hennes bästa vän sen 22 år tillbaka och som har fått uppleva alla dess motgångar, uppgångar, oron och ångest som det kan ge en person i ens närhet. Vi diskuterar olika scenarion och tar upp några lyssnarfrågor och delar med oss från allas sida hur vi hanterade det och hur man i efterhand kan se på det. Vi tar upp och belyser att det är otroligt tufft även för anhöriga till någon med psykisk ohälsa.

Som vuxen förväntas man ta sitt ansvar vilket kan bli  problematiskt med en ätstörning. Du borde ditt & du borde datt. Vi pratar även om hur det är att vara inlagd på en slutenvård.

Avsnittet vi egentligen drog oss för att släppa men valde att göra det i alla fall. Den nakna sanningen av att ha en dålig dag med psykisk ohälsa. Vår planering över avsnittets upplägg, blev inte alls som vi ville från början.

Välkomna till poddens första avsnitt! Vi pratar lite om poddens syfte, vilka vi är som gör podden och kort om vår sjukdomshistoria.