Interplay

1700-talstonsättaren Wolfgang Amadeus Mozarts musik är fylld av tal och matematik, berättar den brittiska matematikprofessorn Marcus du Sautoy i det här "Interplay i P1"-programmet från 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Han var närmast besatt av tal, säger Marcus du Sautoy.I "Trollföljten" är talet tre ett av de viktigaste. Nattens drottning har till exempel tre damer i sin tjänst, tre gossar visar vägen till Sarastros borg och sedan både börjar och slutar verket i tonarten Ess-dur som har tre b-förtecken i skalan, men det kanske mest spännande är något som Mozart har gömt i ouvertyren, tycker du Sautoy. Det är ett musikens motsvarighet till det matematiska förhållandet gyllene snittet i bildkonsten.Vid sidan av talet tre är talet två viktigt i "Trollflöjten" och så talar han om hur verket i sig markerar en viktigt övergång i musikhistorien.Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Vad kan den nästan 800 år gamla dikten Franciskus solsång säga om vad det innebär att vara människa idag? Över detta reflekterar psykiatrikern Svante Bäck i detta Interplay i P1. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Franciskus solsång är en dikt från 1220-talet, där den katolske munken Franciskus inte bara lovar Gud för skapelsen utan också besjälar den. Han kallar jorden för "moder" och "syster", månen för "syster", solen för "broder" och slutligen också döden för "broder".Några hundra år senare fick dikten också en melodi, i 1600-talets Tyskland, och på 1900-talet översattes den till svenska, av bland andra prästen och psalmdiktaren Olov Hartman.På 90-talet fick dikten ännu en ny musikalisk dräkt av den ryska tonsättaren Sofia Gubajdulina, i stycket "Sonnengesang". Det stycket framfördes av Radiokören och solister i anslutning till ett samtal om just solsången i Berwaldhallens Interplayserie, och en av dem som medverkade då var Svante Bäck.Bäck är psykiatriker i Västervik och har haft en relation till den här dikten sedan sin ungdom, och för honom är dikten till att börja med tidlös och som gjord också för oss idag:- Det handlar ju om vår relation till naturen och Franciskus talar ju om det som det är hans syskon, säger Bäck bland annat.Programmet skulle ha sänts första gången fredag 23 juli -16, men det var ett av de program som fick utgå då Ekot direktsände med anledning av attentatet i München. Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Svårt demenssjuka som inte kan tala kan ändå sjunga hela sånger. En del av förklaringen ges av neurologen Jan Fagius i detta "Interplay i P1" fredag 15 juli kl 2025, med repris 17 juli kl 1635. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Fagius är inte bara expert på hjärnan utan också en hängiven amatörmusiker, som sjunger i kör och spelar flöjt bland annat. Han har skrivit den mest omfattande populärvetenskapliga boken i Sverige om hur musik hanteras i hjärnan. Den heter "Hemisfärernas musik" och gavs första gången ut år 2002. Då han uppdaterade den i slutet av 2015 blev den dubbelt så tjock och kom att omfatta mer än 300 sidor. Det beror på att forskningen om hur musik hanteras i hjärnan har vuxit kraftigt sedan slutet av 90-talet, då det blev möjligt att fotografera vad som händer i hjärnan vid en viss aktivitet, berättar han.Att demenssjuka kan sjunga obehindrat fast de inte kan tala beror för det första på att språket och musiken sitter på olika ställen i hjärnan, berättar Fagius.- Det är påvisat i massor av studier, att musiken sitter i grunden till höger och språket sitter till vänster. Sedan samarbetar de över gränserna ...... och ju mer utvecklad musikalitet desto mer får musiken en språklig förankring, men även om man skulle förlora språket och bli som det kallas på läkarspråk afatisk, kan man ha kvar den musikaliska uppfattningsförmågan och med andra ord kunna uppfatta tonhöjder och musikaliska förlopp, och kunna sjunga melodier med ord!- Precis, fastän man inte har några andra ord, och då handlar det om utantillsång - de sånger man har med sig från långt tillbaka i tiden; psalmer, barnvisor, slagdängor och så vidare, berättar Fagius.Fagius ger också sin syn på att sången inte tycks förbättra en demenssjuks tillstånd:- Nej, det tycks ju inte göra det utan vad det handlar om - åtminstone i huvudsak - är en tillfällig vitalisering, men vi ska ju inte påstå att en tillfällig vitalisering hos en dement person saknar mänskligt värde. Det är en form av livskvalitet där och då, säger han bland annat.Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Svårt demenssjuka slappnar av och blir mer samarbetsvilliga när deras vårdare sjunger för dem. Det är ämnet för detta "Interplay i P1" fredag 8 juli kl 2025, med repris 10 juli kl 1635. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Docenten i vårdvetenskap Lena Marmstål Hammar har skrivit en avhandling efter att ha gjort en större studie på något som kallas "vårdarsång". Det begreppet myntades en gång i tiden av den numera pensionerade docenten i vårdvetenskap Eva Götell, och i det här programmet berättar Marmstål Hammar om sina rön. Marmstål Hammar var tidigare på Mälardalens högskola och är numera på Högskolan Dalarna.Vi följer också med musikterapeuten Lis Jacobsson i Sundbybergs kommun till en grupp med bland andra demenssjuka. Bland de allra sjukaste finns en gammal kvinna som ligger hopkurad i sin rullstol under en filt. Hennes ögon är slutna och det ser ut som att hon sover, men när Lis börjar att sjunga med henne händer det saker. Hon, som knappt kan säga vad hon heter, börjar att sjunga.Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Vad borgar för den perfekta konsertupplevelsen? Det är ämnet för detta "Interplay i P1" fredag 1 juli kl 2016, med repris den 3 juli kl 1635. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För den musikälskande arkitekten Peter Erséus sitter konsertupplevelsen bokstavligen i väggarna. Erséus lyssnar på alltifrån konst- till pop- och rockmusik och har en klar uppfattning om vad han tycker och vilken konsertsal som enligt honom är Sveriges bästa, nämligen Göteborgs konserthus. Där har han haft många starka musikaliska upplevelser, bland annat då Göteborgs symfoniker och dirigenten Neeme Järvi framförde Stenhammars "Mellanspel från sången".Erséus berättar också hur det går till när nya konsertsalar projekteras och byggs, och sedan landar han i sin personliga uppfattning att det många gånger finns ett "visuellt buller" i våra konserthus idag.Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Under sommaren sänds en ny omgång "Interplay i P1"-program. Det första handlar om hur arkitektur har blivit musik och hur musik har blivit arkitektur. Arkitekturhistorikern Martin Rörby berättar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det första sänds närmare bestämt på midsommarafton, alltså fredag den 24 juni kl 1450, med repris 26 juni kl 1950.Inledningsvis reflekterar Martin Rörby kring det klassiska påståendet att arkitektur är frusen musik:- Det k-a-n vara frusen musik, säger Rörby och utvecklar detta.Sedan ger Rörby två historiska exempel där arkitektur har blivit musik och vice versa, med 500 års mellanrum:Det första är motetten "Nuper rosarum flores" som skrevs av kompositören Guillaume Dufay till invigningen av domen i Florens 1436. Den, hävdar vissa forskare, har samma proportioner som domens kupol. Andra forskare hävdar att motettens proportioner går tillbaka till Salomons tempel som beskrivs i Bibeln. Det behöver inte göra storyn sämre, säger Rörby och berättar varför.Det andra är musikstycket "Metastaseis" av kompositören Iannis Xenakis vars grafiska utformning blev ritningen till en paviljon på världsutställningen i Bryssel 1958, se bild här ovanför.Producent för Interplay i P1 är Berit Nygren, SR Musik.Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.Berit Nygrenberit.nygren@sverigesradio.se

Den är en av världens mest kända kärleksarior, och den bär på nycklar till barockens föreställningsvärld om hur exempelvis sorg skulle gestaltas i musiken. I den här "Interplay i P1"-programmet från den 14 februari och 6 april 2015 berättar sångerskan och barockkännaren Sandra Lindqvist om Didos klagan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Didos klagan är ju en fantastisk aria som representerar barocken och representerar starka, starka känslor i operamusik under 1600-talet, säger Sandra Lindqvist. Under 1600-talet började tonsättarna att sätta texterna i centrum. Då lades grunden till det som vi idag tycker är en självklar kompositionsform, i alla fall inom populärmusiken, nämligen att ett verk har en huvudstämma och ett ackompanjemang. Kompet då kallades för generalbas och parallellt med det införde man också retoriska figurer i musiken. Det var figurer som skulle lyfta fram texten och påverka lyssnarna i samma känslomässiga riktning som texten gav uttryck för - på ett objektivt, vetenskapligt sätt, tänkte man, men hur skulle då de här figurerna utformas? Ja, det diskuterades en hel del och det blev också en slags samsyn på många punkter, men alla de här idéerna kom sedermera med ett gemensamt namn att kallas för affektläran. Didos klagan ligger i slutet av operan Dido & Aeneas från 1689 av den brittiske barocktonsättaren Henry Purcell, och i det här programmet framförs den av den brittiska sopranen Emma Kirkby. Bland de figurer som Lindqvist berättar om finns lamentobasen. Det är den som inleder arian och som upprepar samma toner om och om igen. Vidare finns det en annan figur i melodistämman som kallas 'katabasis'. Den markerar i ett nedåtgående intervall bland annat ordet 'laid'. Det är då hon sjunger om att hon ska läggas ner i graven, i sorgen, för att ta ett par exempel. Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Johann Sebastian Bachs musik betraktas av många som perfekt i sig, men verken har till och med perfekta proportioner räknat i antalet takter. Det har den brittisk-svenska Bach-forskaren Ruth Tatlow funnit och det berättar hon om i det här "Interplay i P1"-programmet från den 24 januari respektive 3 april 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tatlow har gått igenom samtliga renskrifter och publikationer av Bachs verk. Bland dessa finns den stora barocktonsättarens kända kollektion med tre sonater och tre partitor för soloviolin från 1720 som tillsammans är skrivna över exakt 2400 takter. Sedan berättar Tatlow bland annat hur Bach komponerade Matteuspassionen. Varför reviderade då Bach sina verk på det här sättet i deras slutversioner? Svaret fann Tatlow så långt tillbaka i historien som hos de gamla grekerna, och i idén om ett perfekt ordnat universum. För den som vill veta mer berättar Ruth Tatlow utförligt om detta i boken "Bach's Numbers; Compositional Proportion and Significance" som av en händelse ges ut just i denna vecka, på Cambridge University press. Tatlow är knuten till Statens musikverk 2013-2015 genom projektet "Bachs proportionella parallellism" som finansieras av Vetenskapsrådet. Musikexemplen i programmet är dels Partita i E-dur med Mats Zetterqvist på soloviolin, dels hämtade ur Matteuspassionen framförd av med The English baroque soloists, Monteverdi choir och London oratory junior choir under ledning av Sir John Eliot Gardiner, i en inspelning från 1989. Arian "Blute nur, du liebes Herz" från samma inspelning sjungs av sopranen Ann Monoyios. Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Filmmusik gestaltar i första hand inte känslor utan rörelser! Det anser filmmusikvetaren Peter Bryngelsson i det här "Interplay i P1"-programmet från den 17 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Visst kan filmmusik väcka lust, kämparanda och andra känslor men i första hand gestaltar den rörelser, anser Peter Bryngelsson. - Musiken animerar rörelse i film. Det är den huvudsakliga uppgiften. Det är din teori alltså? - Ja, den alltså ritar i stort sett en kontur runt allting eller någonting som den har valt ut för oss att se som rör sig i bild. Till exempel lättförklarat: om vi har en bild och vi ser en gräsmatta - om det är musik som säger - ti-li-ti-li - då ser du plötsligt "oj, den där gräsmattan består av tusentals grässtrån, som rör sig allihopa och därunder är det myror", men om vi har musik som säger - baaaaaaooouuu - då är det en gräsmatta plötsligt, som en grön färgyta va. Den visar hur vi se på den här ... men den visar inte hur vi ska känna inför gräsmattan, säger Bryngelsson. Bryngelsson berättar också om retoriska figurer i filmmusiken, att de speglar superenkla mönster som vi har lärt oss och som handlar om kommunikation: - Vi lär oss språket genom tonfall, alltså vi hör hur man låter när man låter bedjande, när man låter hotande, när man låter kärleksfull och så vidare. Det är kulturell inlärning som gör att vi har lärt oss att tolka tonfall som gör att vi förstår hur en människa förmodas vilja meddela sig med oss. Det gör att när vi hör toner så tolkar vi dessa enligt precis samma mönster, och det även rytmiskt då, säger han bland annat. Musiken i programmet är ur filmerna "Star wars, "När lammen tystnar" och "Hajen". Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Klassisk musik har mängder av mönster som kan vara dolda för många av oss men som andra kan berätta om. Retoriska figurer till exempel. Om sådana berättar radiosymfonikernas chefdirigent Daniel Harding i det här "Interplay i P1"-programmet från den 10 januari respektive den 1 maj 2015  Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Vi använder retorik varje dag, säger Daniel Harding och konsten att övertyga behöver inte vara verbal som att försöka få komma in i på en filmvisning fast du är fem minuter sen. Den kan också vara ordlös som på teatern med gester av olika slag. På samma sätt finns det retorik inom musiken. Ännu in på sent 1700-tal var den centrala idén att musiken skulle gestalta det som en text berättade. Harding exemplifierar med Fiordiligis aria "Come scoglio" ur Mozarts opera "Cosi van tutte" och med Mozarts 41 symfoni i C-dur, även kallad "Jupitersymfonin". Fiordiligi sjungs av sopranen Miah Persson och "Jupitersymfonin" framförs av Sveriges Radios symfoniorkester under Hardings ledning. Det här var det första i en serie med åtta program under januari-februari i P1 som handlade om rum där musiken möter annan konst och vetenskapen. Det var en radioserie i samma anda som den som äger rum på SR:s konserthus Berwaldhallen under säsongen 2014/2015, kallad "Interplay", som Harding har tagit initiativ till. Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

1700-talstonsättaren Wolfgang Amadeus Mozarts musik är fylld av tal och matematik, i synnerhet i hans sista musikdramatiska verk "Trollflöjten", berättar den brittiska matematikprofessorn Marcus du Sautoy i det här "Interplay i P1"-programmet från den 31 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Han var närmast besatt av tal, säger Marcus du Sautoy. I "Trollföljten" är talet tre ett av de viktigaste. Nattens drottning har till exempel tre damer i sin tjänst, tre gossar visar vägen till Sarastros borg och sedan både börjar och slutar verket i tonarten Ess-dur som har tre b-förtecken i skalan, men det kanske mest spännande är något som Mozart har gömt i ouvertyren, tycker du Sautoy. Det är ett musikens motsvarighet till det matematiska förhållandet gyllene snittet i bildkonsten. Vid sidan av talet tre är talet två viktigt i "Trollflöjten" och så talar han och Berit Nygren, producent på SR Musik, också om hur verket i sig markerar en viktigt övergång i musikhistorien.   Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Det finns en musikalisk cykel eller fras som påverkar hjärtrytmen på ett hälsosamt sätt, i synnerhet om man sjunger i kör. Det visar forskning av Björn Vickhoff och Rickard Åström vid Sahlgrenska akademien i Göteborg och som Åström berättar om i det här "Interplay i P1"-programmet från den 7 februari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Åström och Vickhoff lät en kör med gymnasister sjunga utvalda sånger och såg att gymnasisternas pulser gick upp och ner tillsammans till följd av en cirka 10 sekunder lång in- och utandningscykel, eller en fras då man sjunger under till exempel sju-åtta sekunder och sedan andas in under två-tre sekunder. Det är en fras som kräver sånger som går i ett lugnare tempo, till exempel "Den blomstertid nu kommer ...".Sedan såg forskarna att gymnasisternas pulser varierade på samma sätt och att det var en variation som påverkar hälsotillståndet hos en enskild individ. Tidigare studier visar att en bra variation för ett normalt vuxet hjärta grovt sett är mellan 10 och 20 slag i minuten. "Det påverkar det autonoma nervsystemet på ett bra sätt, i den stunden", säger Rickard Åström. - Om ditt hjärta klarar av att variera på det här viset är man också mer anpassningsbar för olika situationer, säger Åström. För att få veta om den här frasen är hälsosam på längre sikt krävs det dock nya studier som fokuserar på just det. För mer info, läs mer via länken nedan. Musiken i programmet är "Va pensiero" eller "Fångarnas kör" ur Verdis opera "Nebukadnessar" och framförs av Kungliga operans kör under ledning av Sixten Ehrling, i en inspelning från 1996. Producent Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

I vilken mån är det möjligt att skriva ny musik som låter som om den var skriven av en historisk tonsättare? Det utforskar musikradions Berit Nygren i det åttonde och sista programmet av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 28 februari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den kanadensiska astronomen Meghan Gray vid University of Nottingham, England, besökte "Interplay"-serien på Berwaldhallen i höstas och berättade då vid sidan av sitt framträdande hur hon och en klasskompis i gymnasiet för 20 år sedan knäckte ett matematiskt samband i koraler av JS Bach. Sedan berättar Johan Sundberg, professor emeritus i musikakustik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, om hur han och fonetikprofessorn Björn Lindblom skrev musik i samma stil som A Tegnér har i sina barnvisor i fyra fjärdedelstakt som "Dansa min docka". Sundberg har kvar en ljudfil med ny musik som de skapade och som vi lyssnar på och jämför med stilen hos Tegnér. Bachkoralen i programmet är "Jesus bleibet meine Freude" - på svenska "Jesus all min glädje bliver" - framförd av Radiokören tillsammans med organisten Håkan Martinsson och under ledning av Gustaf Sjökvist, i en inspelning från 2005. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Vad gör en låt till en hitlåt? Det är det fortfarande ingen som vet. Forskning pågår, men det finns gemensamma drag hos de senaste årens Melodifestivalvinnare, berättar musikpsykologen Petri Laukka i den sjunde delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 21 februari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Ja, om man tittar på de senaste årens vinnare så är det ju nästan som skolboksexempel på hur man bygger upp en låt som berör och är lätt att komma ihåg. De är också fulla med olika hookar, till exempel en liten melodislinga precis i början på Sanna Nielsens låt "Undo", berättar Laukka som är verksam vid Stockholms universitet och Södertörns högskola. Hookar är något man snabbt känner igen i en låt. - Studier har visat att det behövs inte många sekunder för att man ska känna igen en låt, och det finns de som hävdar att en genomsnittlig radiolyssnare inte heller ägnar speciellt många sekunder åt innan han eller hon bestämmer sig för om det här är något att lyssna vidare på. Därför är många låtskrivare och producenter, framför allt i melodifestivalsammanhang då kanske medvetna om att här ska det finnas många hookar i låtarna. Gärna en i början, sedan i versen och sedan några stycken före refrängen och återigen några stycken i refrängen. säger Laukka. Sedan ska låtarna gärna ha en melodi som är lätt att känna igen för att fastna, fortsätter Laukka, men sedan måste vi också gilla den för att den ska bli en hit och här kommer våra inre musikaliska scheman in i bilden. - Vi har hört den musik vi har i vårt samhälle under hela vår uppväxt och vet ungefär hur musik ska låta så att vi har förväntningar om hur musik så att säga brukar låta, säger Laukka. Sedan berättar professor Andrea Ordanini vid Bocconiuniversitetet i Milano om resultatet av ett internationellt forskningsprojekt om hur vi konsumerar musik. Där har de analyserat drygt 1000 låtar som legat etta på den amerikanska Billboardlistan åren 1958-2012 respektive drygt 1400 låtar som under samma period inte tog sig över 90:e plats. Det har visat sig att det är vanligare med upprepning av refrängen eller ett visst eller vissa ord, eller att bakgrundskörer ofta förekommer hos ettorna än hos de andra som placerade sig bland de sista på listan. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Den är en av världens mest kända kärleksarior, och den bär på nycklar till barockens föreställningsvärld om hur exempelvis sorg skulle gestaltas i musiken. I den sjätte delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 14 februari 2015 berättar sångerskan och barockkännaren Sandra Lindqvist om arian Didos klagan. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Didos klagan är ju en fantastisk aria som representerar barocken och representerar starka, starka känslor i operamusik under 1600-talet, säger Sandra Lindqvist. Under 1600-talet började tonsättarna att sätta texterna i centrum, och då lades grunden till det som vi idag tycker är en självklar kompositionsform, i alla fall inom populärmusiken, nämligen att ett verk har en huvudstämma och ett ackompanjemang. Kompet då kallades för generalbas, och parallellt med det införde man också retoriska figurer i musiken. Det var figurer som skulle lyfta fram texten och påverka lyssnarna i samma känslomässiga riktning som texten gav uttryck för - på ett objektivt, vetenskapligt sätt, tänkte man, men hur skulle då de här figurerna utformas? Ja, det diskuterades en hel del och det blev också en slags samsyn på många punkter, men alla de här idéerna kom sedermera att kallas för affektläran med ett gemensamt namn. Didos klagan ligger i slutet av operan Dido & Aeneas från 1689 av den brittiske barocktonsättaren Henry Purcell, och i det här programmet framförs den av den brittiska sopranen Emma Kirkby. Bland de figurer som Lindqvist berättar om finns lamentobasen som inleder arian och som upprepar samma toner om och om igen. Samtidigt finns det en annan figur i melodistämman som kallas 'katabasis'. Den markerar i ett nedåtgående intervall bland annat ordet 'laid'. Det är då hon sjunger om att hon ska läggas ner i graven, i sorgen, för att ta ett par exempel. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Det finns en musikalisk cykel eller fras som påverkar hjärtrytmen på ett hälsosamt sätt, i synnerhet om man sjunger i kör. Det visar forskning av Björn Vickhoff och Rickard Åström vid Sahlgrenska akademien i Göteborg och som Åström berättar om i den femte delen av Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 7 februari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Åström och Vickhoff lät en kör med gymnasister sjunga utvalda sånger och såg att gymnasisternas pulser gick upp och ner tillsammans till följd av en cirka 10 sekunder lång in- och utandningscykel, eller en fras då man sjunger under till exempel sju-åtta sekunder och sedan andas in under två-tre sekunder. Det är en fras som kräver sånger som går i ett lugnare tempo, till exempel "Den blomstertid nu kommer ...". Sedan såg forskarna att gymnasisternas pulser varierade på samma sätt och att det var en variation som påverkar hälsotillståndet hos en enskild individ. Tidigare studier visar att en bra variation för ett normalt vuxet hjärta grovt sett är mellan 10 och 20 slag i minuten. Det påverkar det autonoma nervsystemet på ett bra sätt, i den stunden, säger Rickard Åström. - Om ditt hjärta klarar av att variera på det här viset är man också mer anpassningsbar för olika situationer, säger Åström. För att få veta om den här frasen är hälsosam på längre sikt krävs det dock nya studier som fokuserar på just det. För mer info, läs mer via länken nedan. Musiken i programmet är "Va pensiero" eller "Fångarnas kör" ur Verdis opera "Nebukadnessar" och framförs av Kungliga operans kör under ledning av Sixten Ehrling, i en inspelning från 1996. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

1700-talstonsättaren Wolfgang Amadeus Mozarts musik var fylld av tal och matematik, i synnerhet i hans sista musikdramatiska verk "Trollflöjten", berättar den brittiska matematikprofessorn Marcus du Sautoy i den fjärde delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 31 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Han var närmast besatt av tal, säger Marcus du Sautoy. I "Trollföljten" är talet tre ett av de viktigaste. Nattens drottning har till exempel tre damer i sin tjänst, tre gossar visar vägen till Sarastros borg och sedan både börjar och slutar verket i tonarten Ess-dur som har tre b-förtecken i skalan, men det kanske mest spännande är något som Mozart har gömt i ouvertyren, tycker du Sautoy. Det är ett musikens motsvarighet till det matematiska förhållandet gyllene snittet i bildkonsten. Vid sidan av talet tre är talet två viktigt i "Trollflöjten" och så talar han och musikradions producent Berit Nygren också om hur verket i sig markerar en viktigt övergång i musikhistorien.   Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Johann Sebastian Bachs musik betraktas av många som perfekt i sig, men verken har till och med perfekta proportioner räknat i antalet takter. Det har den brittisk-svenska Bach-forskaren Ruth Tatlow funnit och det berättar hon om i den tredje delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 24 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tatlow har gått igenom samtliga renskrifter och publikationer av Bachs verk. Bland dessa finns den stora barocktonsättarens kända kollektion med tre sonater och tre partitor för soloviolin från 1720 som tillsammans är skrivna över exakt 2400 takter. Sedan berättar Tatlow bland annat hur Bach komponerade Matteuspassionen. Varför reviderade då Bach sina verk på det här sättet i deras slutversioner? Svaret fann Tatlow så långt tillbaka i historien som hos de gamla grekerna, och idén om att det fanns en perfekt ordning i Universum. Ruth Tatlow berättar utförligt om allt detta i boken "Bach's Numbers; Compositional Proportion and Significance" som kommer ut i vår, på Cambridge University press. Tatlow är knuten till Statens musikverk 2013-2015 genom projektet "Bachs proportionella parallellism" som finansieras av Vetenskapsrådet. Musikexemplen i programmet är dels Partita i E-dur med Mats Zetterqvist på soloviolin, dels hämtade ur Matteuspassionen framförd av med The english baroque soloists, Monteverdi choir och London oratory junior choir under ledning av Sir John Eliot Gardiner, i en inspelning från 1989. Arian "Blute nur, du liebes Herz" från samma inspelning sjungs av sopranen Ann Monoyios. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Filmmusik gestaltar i första hand inte känslor utan rörelser! Det anser filmmusikvetaren Peter Bryngelsson i den andra delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 17 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Visst kan filmmusik väcka lust, kämparanda och andra känslor men i första hand gestaltar den rörelser, anser Peter Bryngelsson. - Musiken animerar rörelse i film. Det är den huvudsakliga uppgiften. Det är din teori alltså? - Ja, den alltså ritar i stort sett en kontur runt allting eller någonting som den har valt ut för oss att se som rör sig i bild. Till exempel lättförklarat: om vi har en bild och vi ser en gräsmatta - om det är musik som säger - ti-li-ti-li - då ser du plötsligt "oj, den där gräsmattan består av tusentals grässtrån, som rör sig allihopa och därunder är det myror", men om vi har musik som säger - baaaaaaooouuu - då är det en gräsmatta plötsligt, som en grön färgyta va. Den visar hur vi se på den här ... men den visar inte hur vi ska känna inför gräsmattan, säger Bryngelsson. Bryngelsson berättar också om retoriska figurer i filmmusiken, att de speglar superenkla mönster som vi har lärt oss och som handlar om kommunikation: - Vi lär oss språket genom tonfall, alltså vi hör hur man låter när man låter bedjande, när man låter hotande, när man låter kärleksfull och så vidare. Det är kulturell inlärning som gör att vi har lärt oss att tolka tonfall som gör att vi förstår hur en människa förmodas vilja meddela sig med oss. Det gör att när vi hör toner så tolkar vi dessa enligt precis samma mönster, och det även rytmiskt då, säger han bland annat. Musiken i programmet är ur filmerna "Star wars, "När lammen tystnar" och "Hajen". Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.

Klassisk musik har mängder av mönster som kan vara dolda för många av oss men som andra kan berätta om. Retoriska figurer till exempel. Om sådana berättar radiosymfonikernas chefdirigent Daniel Harding i den första delen av "Interplay i P1 - dolda mönster i musiken" lördag 10 januari 2015. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. - Vi använder retorik varje dag, säger Daniel Harding och konsten att övertyga behöver inte vara verbal som att försöka få komma in i på en filmvisning fast du är fem minuter sen. Den kan också vara ordlös som på teatern med gester av olika slag. På samma sätt finns det retorik inom musiken. Ännu in på sent 1700-tal var den centrala idén att musiken skulle gestalta det som en text berättade. Harding exemplifierar med Fiordiligis aria "Come scoglio" ur Mozarts opera "Cosi van tutte" och med Mozarts 41 symfoni i C-dur, även kallad "Jupitersymfonin". Det här är det första programmet i en serie av sådana här i P1 som handlar om rum där musiken möter annan konst och vetenskapen. Det är en radioserie i samma anda som äger rum på SR:s konserthus Berwaldhallen under säsongen 2014/2015 som Daniel Harding har tagit initiativ till. Producent och programledare Berit Nygren. Av upphovsrättsliga skäl är musiken i det nedladdningsbara avsnittet kraftigt förkortad.