Gå vilse och hitta hem

Det är så lätt att vilja bli av med, bli fri från, komma över, komma framåt, vidare, bort. Det är inte skönt att bli hejdad av smärta, ångest, nedstämdhet eller stress och så lätt att vilja läka det. En fallgrop i den längtan är att försöka läka för att slippa. Det brukar göra att det inte går, för det som försöker nå vår uppmärksamhet genom det inre obehaget är vi själva. Det är delar som vi behövt göra oss av med, trycka undan, tysta, få att skärpa sig eller bli glad. Det är delar som hamnat på efterkälken och som vill få bli välkomnade in i värmen. Att försöka skapa relation till det inre obehaget istället för att fixa, gör hela skillnaden. Det öppnar för en kontakt med en kärlek, värme och frid inom. Välkommen att lyssna!   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

Det som kanske började i ett arbete med anknytningsmönstret, fortsätter lager för lager allt djupare in. Det blir tydligt hur mycket som behöver läras om i grunden, i allt från hur kärlek och närhet fungerar och kan kännas i ett tryggt nervsystem till hur man egentligen lever utan att överge sig själv. Förr eller senare kommer man fram till en oländig terräng. Ogästvänliga träsk, taggsnår och ödemark. Ju större den inre tryggheten blir, desto mer av det man behövt gömma undan och hålla ifrån sig är man kapabel att känna. och även om impulsen kanske är att vilja lösa, fixa, bli kvitt, läka eller hela detta obehagliga som kan ta sig fysiska så väl som psykista uttryck, så finns det en annan väg. En annan väg som leder hem, till integration, till den kärlek och tillhörighet som själen längtar efter. Den vägen går rakt ut i ödemarken och man behöver gå den ensam. Ensam, men med gott sällskap av alla som också vandrat vägen fram. Det här avsnittet handlar om detta, men också om den kärlek som bebor själen. Den kärlek som möter upp inifrån, som strömmar genom oss när vi vänder vårt ansikte till det skadade, smärtande hos oss själva. I tillvändheten, i den relation vi skapar med det som kan kännas skrämmande och oönskat, möter något större upp. Det sanna jaget är aldrig någonsin skiljt från sitt ursprung och vi kan lita på processen. Vägen som visar sig för oss är vägen hem. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det är faktiskt inte alltid så lätt att veta om den andre är trygg eller otrygg, eller kanske inte ens veta när det gäller en själv. Man kan ha med sig ett mönster av att spela trygg, agera som om man vore trygg och vara bra på att få andra att känna sig trygga. Man kan ha lärt sig verka trygg genom att hålla känslorna ifrån sig eller alltid vara en varm famn för andra. I fråga om den man möter är trygg eller ej, så vet ditt nervsystem med stor sannolikhet svaret. Det känns på väldigt olika sätt att vara nära en trygg och en otrygg person rent anknytningsmässigt. Båda kan väcka känslor av stress i systemet, men det är ofta en tydlig skillnad. I det här avsnittet reder jag ut skillnader och kanske kan det göra det lite lättare att bedöma. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det är inte lätt att bryta mönster. Det tar tid. Det är en process. Det är något man får öva på situation för situation. Förr eller senare kommer de flesta till en plats där man inte längre vill leva kvar i sina strategier, inte vara den man behövt vara. Kanske har man på sätt och vis trivts med sitt sätt, men kanske det med tiden blir allt mer tydligt vad det kostar att alltid vara glad, stark, omhändertagande, på sin vakt, tyst, konfliktundvikande eller vad man nu haft för strategi för att känna sig trygg. Strategin hjälper en tills den inte gör det längre och då kan det ta stopp. Det känns inte längre intressant att vara i dynamiker man kanske varit i länge. Det kan kännas outhärdligt rentav. Från att ha varit en social person finner man sig själv välja ensamheten igen och igen. När man blivit trygg nog att avstå sina strategier, kan man också komma i kontakt med de känslor som gjorde att man började göra som man gjort. Under mönstret man levt i, kan det finnas rädsla, ensamhet, utsatthet, sorg, vrede, tomhet, skam och skuld. Att den kommer upp till ytan, är ett kvitto på att det äntligen finns trygghet nog inom för att möta det här. När man klarar att möta de känslorna, behöver man inte heller längre sina strategier på samma sätt och då blir det lättare att gå in i relationer utan att förlora sin frihet att vara allt som man är. Om detta pratar jag i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.  

Det är inte lätt att vara sjuk. Utöver de fysiska påfrestningarna, smärtan och tröttheten, kommer kanske andra utmaningar i form av rädsla, tristess och nedstämdhet eller så konfronteras man med själva existensen. Sin dödlighet. Kanske innebär sjukdom att livet inte blev som man tänkt sig, förutsättningarna ändras, kroppen är inte kapabel till det ens sinne vill eller tycker att man borde kunna klara. Det kan också vara en konfrontation med den egna ensamheten, utsattheten. Ingen finns som kan rädda en, ta bort det svåra. När man är som svagast, måste man samtidigt vara stark på insidan. Sjukdom och nedsatthet kan också trigga tidiga upplevelser av ensamhet och övergivenhet. Det sätt ens föräldrar bemötte en på när man var sjuk som barn, sätter sig i systemet som en slags mall för vad som är okej och hur man ska förhålla sig till att vara sjuk, inte orka och vara behövande. Det tar tid att förändra de mönster som satt sig i kroppen. Om man bara är sjuk ibland, kanske man inte behöver gå på djupet med det här. Då kanske en veckas förkylning innebär ett visst mått av tristess och stress, men sedan är det borta. Blir man däremot långtidssjuk, kommer allt i ett annat läge. Att vara sjuk är svårt på så många sätt. Att leva med smärta likaså. Man får försöka jobba runt det, som min vän brukar säga. Hantera de känslor som väcks, en i taget. Försöka hjälpa kroppen att bli trygg. Det är en väldigt basal sak att göra. Om det inte är skönt att vara i kroppen, om den gör ont eller är i panik, sorg, rädsla eller ångest, är det vanligt att lämna den. Inte vilja vara i den. Man kan distansera sig från smärtan och obehaget, flytta sitt fokus någon annanstans i väntan på att det ska bli bättre. Kolla på TV, scrolla, bedöva sig eller på andra sätt slippa uppleva det som pågår i ens kropp. Det här är inte fel, det är ett kreativt sätt att försöka må så bra som möjligt på. Det funkar fint om man är sjuk ibland eller bara i kortare perioder, men om det pågår en längre tid eller kanske är livslångt, kan det bli ohållbart. Att distansera sig från det inom en själv som är obehagligt, gör ont eller är skrämmande, gör att man hamnar en bit ifrån sig själv. Om man har det här som en överlevnadsmekanism, kan man så småningom hamna allt längre bort från sig själv. Att bli sjuk eller ha ont eller inte orka, kan bli något hotfullt i sig. Något man inte vill vara nära. Något man vill få att försvinna. På sikt leder det till att kroppen upplever en allt högre grad av anspänning, ensamhet och utsatthet. Inte ens du finns där. I det här avsnittet reflekterar jag kring hur man kan finnas där för sig själv, komma nära istället för att hålla ifrån sig. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

När du har en varm, kärleksfull och empatisk relation till dig själv, är det väldigt roligt att leka med projektioner. Att få syn på vilka projektioner mitt undermedvetna ägnar sig åt, är en fin ingång till en djupare kontakt med något jag längtar efter och som är viktigt för mig. Så länge det bara existerar som projektioner, kommer jag att på krångliga sätt försöka få det jag längtar efter genom att de yttre omständigheterna förändras och andra människor förändras. Men när jag får fatt på vad mitt undermedvetna försöker visa mig genom projektionen det gjorde, så öppnas en möjlighet för mig att möta upp det där viktiga i mig själv. Relationen till mig själv djupnar och relationerna runt mig blir friare. Alla projicerar. Så länge vi har ett undermedvetet, kommer vi att projicera och då kan man lika gärna göra det till en roligt lek. Enligt mig! Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

Att gå från att söka kärleken hos den andre till att kunna ge den till sig själv, kan vara svårt. Om man klarat sig själv, fått stå ensam med sina känslor och alltid saknat den där trygga famnen, kan det kännas tungt att höra att man behöver ge kärleken till sig själv. I det här avsnittet pratar jag om just det. Den som lärt sig att överge sig själv för att få höra till, som vänt sig bort från det som är levande inom, hållit sig själv ifrån sig, behöver börja där. Att skapa en relation till sig själv präglad av kärlek, empati och trygghet, en relation där man aldrig blir dömd eller övergiven, en relation där man blir förstådd. Den relationen ger den grund från vilken man blir mottaglig för det som andra faktiskt ger. Att finna och skapa den varma relationen till sig själv, gör att det inte längre blir ensamt inom. Hur man gör och hur det kan gå till, pratar jag om i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det finns en trötthet som inte går att vila bort. Det är en trötthet som inte går att fixa eller lösa. En trötthet som kommer av att nervsystemet inte finner vila, att den egna kroppen inte känns som ett hem, att de strategier man lärt sig använda för att överleva blivit alldeles utmattande. Det finns en trötthet som bara kan famnas och omhändertas genom att man tillsist finner en vila i sig själv. Det är lättare sagt än gjort, men det går att slå in på den vägen och allt mer göra sin egen kropp till ett varmt och kärleksfullt hem. Ett hem där man äntligen finner vila. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det finns hos de flesta av oss en längtan efter att bli fullt ut mottagna som vi är och en smärta av att inte bli det. Den här längtan driver oss att söka och försöka, inte sällan hos människor som inte kan. Men även när vi möter människor som kan, kan det vara svårt att ta emot det. Den här längtan är viktig, en så viktig kraft. Men hur ska man göra när man igen och igen söker hos människor som inte kan möta en på det sätt man behöver? Hur får man det man längtar efter? Det pratar jag om i det här avsnittet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det finns ett samband mellan att klara av att befinna sig i ett tryggt sammanhang och att vända sig till sig själv och bygga en varm relation inåt.  Ju mer du övar på att stanna kvar med dig själv, desto bättre kommer du att trivas med trygga människor. När du inte kan stanna med dig själv, så kan det kännas otryggt att vara med de trygga då ditt inlärda sätt att göra inte fungerar där. Den som är trygg, håller inte på med en dans av anpassning och otydlighet. Den förväntar sig inte att du ska ha ditt fokus på vad som sker i relationen och vad som krävs av dig. Att göra så, belönas inte. Den förväntar sig att du ska vara kvar i dig själv, stå stadigt där och leva det som är du. Den långa vägen hem till sig själv, består av en rad små steg av inre lyhördhet. Det är ett helt nytt sätt att vara. Om det här talar jag i dagens avsnitt. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det är vanligt att man som ambivalent blir mer undvikande i processen när man kliver ur sina invanda mönster av anpassning. Det betyder inte att man håller på att gå in i ett undvikande mönster istället. I processen av att lära sig hitta gränser som kommer från insidan, behöver man få vara ifred. Man behöver utrymme för att ostörd lära sig lyssna in sig själv på nya sätt. Sunda gränser växer fram inifrån när man börjar lita på sig själv och lyhört lyssna.  Vällkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Vad kan man göra när tomheten kommer? Vart ska man ta vägen när tristessen tränger sig på, när det känns meningslöst och man bara längtar efter att få känna sig levande, älskad, upprymd och sedd? Längtan efter relation, kontakt och mening krockar med känslan av ensamhet och stressande trötthet. Vart ska man ta vägen med sig själv när det man möter i sin ensamhet är obehag? Vad ska man göra när de lösningar man provat bara för en in i samma cirklar igen och igen och alltid leder tillbaka till en själv? I det här avsnittet talar jag om det här. Jag berättar om hur längtan är helt rätt och hur du kan leda den hem till dig själv. Allt är väg, portal och bro, även obehaget. Det du inte vill behöva känna, är just det som kan öppna en väg hem till dig själv. Till kärleken, värmen och det flödande livet. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Sök det du söker, men inte där du söker det, sa Augustinus redan i slutet av 300-talet e Kr. Det du söker när du berörs av relationer som triggar ditt anknytningsmönster och får dig att gå in i anpassning, är något som är värt att söka. Du söker det, för att det finns och vill bli funnet, men inte där. Det finns i dig. Resan från att vara djupt intrasslad i sina anknytningsmönster till att leva djupt förankrad i sig själv, är lång och mödosam. Det finns inga genvägar, ingen quick fix, inget enkelt sätt att göra den på. Den tar tid och behöver så göra för att det ska bli stabilt och integrerat. Det finns dock väldigt mycket som man kan göra för att slippa de värsta fallgroparna och underlätta för sig själv. Processen handlar om att gå från att vara känslomässigt intonad på sin omgivning till att bli känslomässigt intonad på sig själv. Kan det vara så svårt? Ja. Det är som att skifta från ett universum till ett annat. Känslan av att vara levande, älskad och hel, att villkorslöst höra till, den är din hemvist. Den finns i dig. Den är ditt sanna hemma. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.       

Har även du försökt arbeta med dig själv på en rad sätt bara för att märka att det som verkligen kommer mellan dig och det du längtar efter kommer tillbaka? Är du trött på att försöka fixa, lösa, komma över och komma igenom det som finns mellan dig och den frihet, trygghet och kärlek du vill ha i ditt liv? Tänk om det finns en helt annan väg. En väg som handlar om att lära känna istället för att göra sig av med, att ta till sig istället för att bli fri från. Om att med kärlek och empati integrera det av dig som du behövt avstå från att vara för att bli trygg, men som väntar på dig därinne. Om det handlar både min nya kurs "Skuggan, dina borttappade delar och vägen hem" och de här avsnittet.  Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.  

"Hon skriver bra, men du kan ju se förbi det där med Gud och så." Jag råkade se vad de skrev om mina texter i ett forum i sociala media. Det är länge sedan nu, men jag minns det så väl. Det är inte lätt att prata om Gud, tro och andlighet. De ord som öppnar för någon, stänger för en annan. Att sätta ord på den andliga dimensionen är för den ene djupt berörande medan det för den andre gör det helt ointressant. Det går inte att göra rätt, man kan bara göra det som känns rätt för en själv just där och just då. Andligheten har alltid varit väldigt viktig för mig. Det heliga är mig nära och min verkligaste verklighet. Det är som om jag lever i en osynlig och en synlig värld samtidigt och det är inte alltid så lätt att få ihop det. Idag har jag lust att dela något om min tro och min relation till Gud. Kärleken. Det heliga. Det passar den det passar. Att ta mig tid för att vara nära, öppna upp och ta emot, påminna mig om vem jag är i Guds ögon, är oändligt viktigt för mig. I det här avsnittet berättar jag om hur den här kärleken förändrat mitt liv många gånger om. Jag är ett Guds barnbarn, ett medialt sådant som bärs dit jag ska av en änglavinge. Jag går vilse, blir rädd, sorgsen, sårbar och undrar om jag någonsin ska hitta hem igen. Men det gör jag, alltid, för varje gång jag vågar mig ut i tomheten så upptäcker jag efter en stund att den är öppen. En portal, en ingång, en öppning där jag också är buren och mottaglig. Älskad. Så älskad. Jag tappar bort mig, tappar kontakten, försöker bevara mig själv bland intryck, relationer och gamla traumarester. Jag blir överväldigad, trött och överlämnar mig. Faller in i kärleken som möter upp, igen och igen. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

Det är sällan skönt att möta inre obehag av något slag och det finns många saker man kan göra för att slippa. Om man ändå tillsist ger sig ut på en inre resa för att möta och lära känna de där delarna inom, blir man ofta rikt belönad. De bär med sig inre resurser som man behöver. Det är som en alkemisk process där det oönskade förvandlas till guld. Hantverksskicligheten ligger i mottagarens blick. Någon kan se det vackra i dig och då är det lättare att se det själv. Någon kan döma det sårbara i dig och då är det svårare att känna dess värde. Att dyka in och se alla dessa bortstötta delar med kärleksfull, uppskattande blick, är början på en vacker kärlekshistoria. Det finns alltid en skatt mitt i det sårbara, känsliga. Kanske är det just din blick som behöver genomgå en alkemisk process så att du kan börja se dina sårbara delar som guld eller kanske rentav märka att de är ädelstenar eller en ovärderlig tillgång. Välkommen att lyssna! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Det är inte helt lätt att hitta en framkomlig väg i sitt inre när man rör sig i snårig terräng. Den här hösten gör jag en riktig djupdykning ner i rum som jag inte riktigt hittat in till förut. Jag har varit där, utforskat, tagit om hand men något får mig att stöta på patrull. Jag dyker och lyssnar lyhört in hur olika delar försöker hjälpa och skydda mig. Jag närmar mig nyfiket och empatiskt och lär känna dem, dessa delar av mig som ännu inte vet hur bra de kan få ha det hos mig. Jag beskyddar dem nu. Välkommen att följa med och se hur jag själv gör för att ta hand om det vilsna, arga, defensiva, ledsna, rädda som finns i mina egna halvstängda/halvöppna rum. Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.   

Den o-kända sorgen blev till hårdhet, stumhet, anpassning och underliggande stress. När ingen ser och hjälper ett barn att ta hand om sina känslor, blir de kvar i systemet som en skrämmande, blind kraft som rinner genom släktled efter släktled. Det går inte att förstå. Det som egentligen bara är helt vanlig mänsklighet, blir något skrämmande. Det här är så oerhört sorgligt. Känslor är som krafter som går igenom kroppen. Krafter som hjälper mig att överleva, men också något som för mig i kontakt med mig själv, andra och livets eget hjärta. När de får flöda fritt utan att fastna i skuld eller skam, är det som att de blir en länk mellan min mänsklighet och den där villkorslöst älskande pulsen som går igenom allt levande. I botten av alla trauman jag genomlevt, finner jag sorg. Bortom alla tankar, bortom tolkningar av varför det var som det var, bortom skammen och rädslan. Sorg. Oförlöst sorg som gått genom generationer och i den här släkten blivit till hårdhet, något stängt och något skrämmande. Den oförlösta sorgen blev hård, men den innehåller egentligen så mycket mjukhet. När vågen får svepa mig med ut i oceanen, blir mitt hjärta mjukt och formbart. Det hårda smulas sönder, som när Tengil i Mio min Mio föll i bitar och en liten fågel äntligen blev fri. Välkommen att följa med på min egen resa in i djupen. Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

Någonting har kommit emellan mig och den djupa läkningen. Det är någonting med grunden, som om det fattas en hörnsten. Kanske är det hus som är jag är byggt på löst grus. Det är någonting med grunden, jag ser det igen och igen. Grunden, de tidiga byggstenarna jag fick. Det är som om det hade behövts fyra och jag bara fick tre. Någonstans blir det instabilt hur väl jag än tar hand om det hus jag har. Jag vill nå ner till grunden. Nå ner och bygga om. Få med de bitar som behövs för att huset ska hålla. Jag följer obehaget ner i djupen. Vi färdas genom skam och rädsla. Det skakar och känns som om något faller isär. Det är nog jag som går sönder, det jagbygge jag behövt leva med. Det finns något som jag bara får tillgång till när jag befinner mig på en plats jag inte vet hur jag ska ta mig an. Välkommen att följa med mig ner i mina egna djup! Med värme, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.     

Jag har i större delen av mitt liv försökt läka och ta hand om de trauman jag varit med om. Jag har gått i terapi, skrivit, ägnat mig åt olika vägar in genom kroppen och mycket annat. Någonstans har i bakgrunden en introjicerad förväntan om att det ska bli klart någongång smugit sig in. Jag förstår att den hindrar mig från att till fullo ta emot och uppleva det som så länge burits av min kropp. Jag gör på ett nytt sätt nu. Smärtan får komma mig så nära att den känns i varje cell. Den är äntligen befriad från förväntningar om att det ska gå över. I dess brinnande mitt, öppnas en ny frihet. Kärleken möter upp och jag är alldeles trygg, även när det i ett lager av mig känns som om jag går sönder. Välkommen att lyssna, Evalotta.   Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se  Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.