Den o-kända sorgen blev till hårdhet, stumhet, anpassning och underliggande stress. När ingen ser och hjälper ett barn att ta hand om sina känslor, blir de kvar i systemet som en skrämmande, blind kraft som rinner genom släktled efter släktled. Det går inte att förstå. Det som egentligen bara är helt vanlig mänsklighet, blir något skrämmande. Det här är så oerhört sorgligt.

Känslor är som krafter som går igenom kroppen. Krafter som hjälper mig att överleva, men också något som för mig i kontakt med mig själv, andra och livets eget hjärta. När de får flöda fritt utan att fastna i skuld eller skam, är det som att de blir en länk mellan min mänsklighet och den där villkorslöst älskande pulsen som går igenom allt levande.

I botten av alla trauman jag genomlevt, finner jag sorg. Bortom alla tankar, bortom tolkningar av varför det var som det var, bortom skammen och rädslan. Sorg. Oförlöst sorg som gått genom generationer och i den här släkten blivit till hårdhet, något stängt och något skrämmande.

Den oförlösta sorgen blev hård, men den innehåller egentligen så mycket mjukhet. När vågen får svepa mig med ut i oceanen, blir mitt hjärta mjukt och formbart. Det hårda smulas sönder, som när Tengil i Mio min Mio föll i bitar och en liten fågel äntligen blev fri.

Välkommen att följa med på min egen resa in i djupen.

Med värme,

Evalotta.

Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 

Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.