Kronologen från Musikguiden i P3

Trots att reggae på svenska är en smal genre har Kapten Röd lyckats bli folkkär. Men efter stora succéer försvann han från offentligheten. Vad hände? Och hur hittade han tillbaka till musiken? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Björn Nilsson växte upp i Göteborg och kom som trettonåring i kontakt med reggaen för första gången, då genom ett kassettband han ärvde av sin storasyster.  I femtonårsåldern spelade han och några kompisar in en plojlåt som systern, utan hans vetskap, skickades in till radioprogrammet P3 Demo. När vi idag lyssnar på låten i studion rodnar Björn, men då gick det riktigt bra för den. Bandet blev till och med bokade för att spela live i studion. – Men vi fick kalla fötter på vägen dit och bangade ur. Producenten ringde och skällde ut oss SÅ ordentligt och sa att vi aldrig kommer bli något, minns han. Musikskapandet fortsatte trots det, och det blev mer och mer seriöst. Det stora genombrottet kom år 2011 med albumet "Fläcken som aldrig går bort". På P3 Guld året efter vann han både Årets artist och livepriset Guldmicken och var plötsligt en offentlig person på ett helt nytt sätt. Men att alltid bli igenkänd har sitt pris. – Det finns tillfällen då det är sjukt ogött att ställa upp på en selfie. Du vill inte sitta bredvid en nära anhörig som håller på att gå bort och någon kommer fram och vill ta en bild.  För att inte elda på det här valde Björn att dra sig tillbaka, i hopp om att hypen skulle passera. Men då försvann också all den glädje som kom med musiken, berättar han. Idag har han lärt sig att hantera kändisskapet, kommit tillbaka till musiken och startat eget bolag. Vad händer härnäst?  – Jag vill försöka göra ett album, men det kommer inte komma snart. Först vill jag ut och spela och möta publiken. Det är sån jävla energi i det. Det ger känslan av att det här är större än jag själv, vi är tillsammans och gör något tillsammans. Musikguiden i sociala medierInstagram: @MusikguideniP3Facebook: @musikguidenTwitter: @MusikguideniP3

Han slog igenom med sin mjuka pop för nästan 15 år sedan, har haft band med Laleh och skrivit en låt i veckan under ett helt år. Det är dags för Jens Lekman att berätta om hela sin karriär! Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Jens Lekman slog igenom i mitten på 00-talet med och överöstes med hyllningsord och debutalbumet When I said I wanted to be your dog från 2005 nominerades trefaldigt både på P3 Guld och Grammisgalan. Men som ung säger sig Jens Lekman inte ha varit särskilt musikintresserad. Men som fjortonåring började han spela bas i sin kompis band som var inspirerade av Nirvana och The Offspring.  Men den samplingsabaserade och mjuka popmusik han kommit att bli känd för hittade han till när han fick en bandspelare av sin pappa och började komponera låtar själv hemma på pojkrummet. Som ung spelade han i band med Laleh som hörde hans inspelningar och peppade honom att fortsätta med musiken.  – Det var som magi för mig. Jag spelade upp låtar för mina kompisar och de fattade inte hur jag hade gjort det. Det ledde mig in på att göra musik på egen hand, jag var inte så bra på att spela i band. Det var så mycket kompromisser. Ett tag i början av din karriär kallade du dig för Rocky Dennis, varför det? – Jag hade skrivit en låt som var inspirerad av filmen ”Mask”.. Jag växte upp med den filmen, det var en ikonisk 80-talsfilm som jag bestämde mig för att skriva en låt om. Sen plockades min vinylsingel upp av Hannah Fahl som hade P3 Pop på den tiden och hon spelade den under namnet Rocky Dennis och då tänkte jag att nu får jag väl köra på det namnet. – Men jag beslutade mig för att bli Jens Lekman sen för det kändes lite obehagligt när jag kom fram till att det här var en riktig person, jag trodde att det var en fiktiv karaktär. Det är mycket storytelling och finurliga beättelser i dina texter, varför skriver du så konkreta och berättande texter? – När jag växte upp så var det mycket grunge som hade så innehållslösa texter. Många band som sa ”det är upp till lyssnaren att avgöra vad texterna handlar om”. Jag kände att det var löjligt, låtar måste ju handla om någonting. Skriver du som bäst när du är kär eller när du är ledsen? –  Jag tror inte jag skriver så bra när jag är ledsen. När saker är som jobbigast funkar det bättre att göra armhävningar. Musiken är för mig ett sätt att sätta saker i ett sammanhang i efterhand och förstå saker. Jag tror jag skriver som bäst när jag är uttråkad, det är då fantasin sätter igång. –  Jag har svårt för nostalgi egentligen, även om min musik bär på någon slags nostalgi. På nya skivan har jag tänkt mycket på det, att inte vara ännu en artist som skriver om hur det är att vara 25. Jag vill skriva om där jag står i livet. År 2015 gav Jens Lekman nyårslöftet att han skulle släppa en låt i veckan under hela året. Och så blev det. Löftet resulterade i projektet Postcards som omfattar 52 låtar – en låt för varje vecka under 2015.  – Jag satt fast i skrivandet och behövde någon slags kontrakt med världen på att jag skulle fortsätta. Det kändes som det där jag sa om att göra armhävningar när saker blir lite mörka. I det här fallet var det lite samma grej, jag satt fast och tog mig igenom det genom att ge mig själv en smäll på käften. Du har jobbat med en producent för första gången på den nya skivan, hur har det varit? –  Det var väldigt jobbigt. Jag har alltid varit ett kontrollfreak. Det var därför jag gick över från att spela i band till att sitta med en bandspelare på mitt rum. Då behövde jag inte kompromissa med någon, jag har försökt jobba med producenter förr men den här gången visste jag att jag behövde få lite ny inspiration. Jag satt och bet mig i tungan under hela inspelningsperioden, men jag var tvungen att släppa på kontrollen annars skulle det bara ha blivit en grådaskig kompromiss.

De största namnen inom svenskt musikliv berättar om sina karriärer från starten till idag Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

The Hellacopters, Entombed och Imperial State Electric. Nicke Andersson har haft fingrarna i många av rockens syltburkar och hjälpt Sverige att sättas på kartan som en metal-stormakt. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör honom i ett långt samtal om sina 30 år i musikens tjänst.

När de började dj:a ihop var det i en branch full av snubbar, men Rebecca & Fiona lät ingen bestämma vad de skulle göra och erövrade världen som bästisar och dj-duo. Men nu satsar de på livemusik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rebecca och Fiona hade båda musikintresset med sig när de år 2007 träffades på en fest och snabbt blev bästa vänner. – Vi hade så kul ihop från första stund och tänkte att om vi kan få göra nåt tillsammans så blir livet väldigt roligt. Rebecca jobbade på Cafe Opera då och vi tyckte deras dj:s var rätt dåliga och tänkte att det där kan vi typ göra själva. Så vi testade.2010 slog de igenom med singeln Luminary Ones och egen doku-serie på SVT där de såväl drack champagne som promotade socialism. Sedan dess har de turnerat världen över och uppträtt på några av världens största dansmusikfestivaler, där de headlinat tillsammans med namn som Tiesto och Steve Angello. Men under 2016 har Rebecca & Fiona återlanserats som popgrupp. Istället för att leverera dj-set bakom mixerbord står de nu på scenen med mickar i handen, uppbackade av full livesättning. – Det är en frigörelse! Och förstås otroligt kul att ha ett band. Tidigare har det ofta bara varit vi två och en turnéledare som åkt runt, nu är vi 8-10 pers! säger de.Men momentet med att pilla på mixern och lägga på skivor försvinner. Hur känns det? – Det momentet fanns typ inte om jag ska vara ärlig, man gör typ inget när man dj:ar. Eller jo man sätter ihop det i takt.– Det är ju därför alla har sånadär awkward armar, för man vet inte vad man ska göra med dem.

Sveriges lenaste röst vann en grammis för årets nykomling 2012 men har varit en aktiv del av den svenska rnb- och rapscenen i över tio år. Hör Aleks berätta om sin karriär, från starten till idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ett tag kunde vi främst höra Aleks röst i olika refränger – han gästade regelbundet Ison & Fille och medverkade också på låtar av Kartellen, Stress, Abidaz med flera. Men så slutade han med det. – Jag ville inte vara refrängkungen, även om det var ett nice ord att kallas. Ett tag kände jag att alla drog i mig och ville ha med mig på olika refränger. Men jag vill inte känna att det är det enda jag kan. Så jag tog ett litet steg bak. Men nu vill jag göra det igen! Efter den här skivan känns det som att jag kan göra vad som helst.

Laleh är en av våra mest folkkära artister. Här berättar hon om hela karriären från hur hon upptäckte musiken och byggde sig en egen studio till dagens låtskrivarliv i Los Angeles. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Laleh Pourkarim föddes i Teheran 1982 men familjen tvingades fly och bodde därför i Minsk i dåvarande Sovjet tills de flyttade till Hammarkullen i Göteborg i början av 90-talet. Hon har släppt sex soloalbum, vunnit grammisar och rockbjörnar, varit med i Så mycket bättre och är idag en del av låtskrivarkollektivet "Wolf Cousins", startat av bland andra Max Martin och Shellback. Men när fattade du att musik var något som du ville göra?  – Jag uppfattade länge musik som ganska otillgängligt, att det var något som andra skapade och så lyssnade jag. Och det var på skönt på ett sätt, men jag kommer ihåg hur det kändes när man började vilja göra om låtarna. Man lärde sig en låt på pianot och så plötsligt ändrade man på ett ackord eller på lite ord för att kunna relatera till låten.  Inför debutskivan "Laleh" som kom 2005 skaffade hon en egen studio och lärde sig producera själv - helt utan tidigare erfarenhet av musikteknik. – Ju mer jag jobbade med producenter och satt i studion insåg jag att den här tekniken kan jag lära mig, då slipper jag berätta för någon annan hur jag vill ha det. Det räckte inte att bara vara artist för mig. Men det tog två-tre år bara att lära mig studiotekniken för jag är inte teknisk egentligen. Än idag, över tio år senare, beskriver Laleh musikproducerandet som något hon tycker är roligt. – Det finns alltid mer att lära sig, nya ljud och uppdateringar. Så varje skiva blir på något sätt som min första skiva, för att det hänt saker tekniskt. Det finns en energi och en kraft i det. Och makt.

Under 00-talet var Tiger Lou ett av våra största indieband och turnerade världen över. Och nu är de tillbaka! Vi passar på att träffa frontmannen Rasmus Kellerman och gå igenom hela hans karriär. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hör en lång och närgående intervju om musiken och karriären, om hur Tiger Lou startade och varför de sedan tog en paus, om hur det är att göra musik tillsammans med sin fru och om soloprojekt.

Under 90-talet spelade han en fundamental roll inom den då framväxande svenska hiphopscenen. 14 år senare är Thomas Rusiak tillbaka med en ny skiva och vi passar nu på att gå igenom hela hans karriär. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Tove Lo, en av våra största popstjärnor, berättar om vägen från det första bandet till dagens turnéer, hur föräldrarna reagerat på kändisskapet och om när hon höll på att säga nej till Coldplay. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tove Nilsson, eller Tove Lo, växte upp på Djursholm utanför Stockholm. Under sista året på Rytmus musikgymnasium startade hon sitt första band, Tremblebee, vilket följdes av fyra år med hårt och dedikerat arbete, rep fyra gånger i veckan och spelningar på små Stockholmsklubbar.– Men jag lever ju lite på samma sätt nu med men i annan skala. Det är det enda jag gör liksom.När förstod du att du ville vara en soloartist?– Jag har nog aldrig förstått det. Efter att vi splittrades var jag själv och bara vad fan gör jag nu? Så jag började skriva och prodda själv. – Jag försökte starta olika band, men det var ingen som var intresserad av att göra nåt med mig, så då körde jag på själv. Senare insåg jag att det nog passar mig ganska bra. Men jag älskar att jobba ihop med folk också, det här "jag kan själv" har försvunnit. Men om jag ska sjunga en låt måste det vara mina ord.Idag är Tove Lo en del av Max Martins låtskrivarkollektiv Wolf Cousins. Hon beskriver samarbetet där som fantastiskt och helt utan rivalitet.  – Man går mellan varandras rum, jobbar ihop på olika sätt och hjälper varandra. Det är fint att se. Om någon annan lyckas med något i sin karriär eller i livet så betyder det inget dåligt för dig.Ett annat stort samarbete hon gjort var med Coldplay, då hon år 2015 medverkade på deras låt "Fun".Hur kom det samarbetet till?– Jag fick ett mejl en dag där det stod "Hello, this is Chris Martin from the british band Coldplay. We are writing our next record and would love to have you on one of our songs." Jag tänkte bara "det här är ju ett prank!" men jag svarade.– Men sen när jag fick tillbaka låten fick jag för mig att jag inte tillförde så mycket, så jag ringde upp Chris och sa att jag inte borde vara med. När jag berättade det för Erik Hassle sa han bara "du är ju sjuk i huvudet, vem säger så till Chris Martin!?" Och ja, jag fick nog nån liten knäpp där.

Can "Stress" Canatan är en doldis OCH en av den svenska hiphopens viktigaste figurer. Han har rattat fram soundet åt artister som Kartellen och Abidaz, är signad hos Jay-Z och har jobbat med Rihanna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Dessutom har han släppt två hyllade samlingsalbum där i princip hela den svenska rapscenen hörs och finns representerad.Can berättar att USA länge var ett mål med hans musikskapande, och drömmen gick i uppfyllelse. År 2012 blev han nämligen signad på Jay-Z:s label Roc Nation. – Man har hållit på i flera år, knackat dörr, skickat runt låtar, fått kontakter, blivit lovad saker... och det ena ledde till det andra. När det väl hände så gick det väldigt fort. Det var ett telefonsamtal och typ "kan du komma till London nästa vecka och jobba med Rihanna?".Träffade du Rihanna?– Ja jag träffade Rihanna. Man måste försöka glömma bort att det är hon och tänka att det är som vilken session som helst. Men det är såklart svårt. Vi  gick igenom musik, valde ut låtar, spelade in lite och sådär. Inget har kommit ut officiellt än, men när man minst anar det.. 

Martin Molin berättar om karriären från start till idag om Wintergatans virala musikverk "Marble Machine", hur Yann Tiersen inspirerade till Detektivbyrån och hur det kändes när gruppen splittrades. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Wintergatans "marble machine" kan beskrivas som en speldosa i jätteformat med 2000 små metallkulor som snurrar runt och skapar olika ljud. Den blev under våren en enorm Youtubesuccé med miljontals visningar.– Min mejlkorg såg ut som matrix, medan jag svarade på ett mejl kom det tio till. Conan O’Brien, Google, Instagram, Vimeo - alla de här företagen man inte ens tror har en mejladress skrev och frågade om vi inte kunde komma och spela. – Men vi fick tacka nej till alla anbud. Maskinen funkar inte tillräckligt bra och ryms inte ens ut genom dörren.Martin Molin har också ett förflutet i den Grammisnominerade gruppen Detektivbyrån som han startade med sin bror Anders efter att ha hänförts av soundtracket till Amelie från Montmartre. Detektivbyrån splittrades dock 2010, hur kändes det uppbrottet?– Det var fruktansvärt. Det var som att vi hade byggt upp ett jättefint, stort slott som plötsligt låg jämnat med marken och man gick runt där och rotade i skräpet. Men det födde också en fightingkänsla - jag vill tillbaka och få spela på Roskilde. Wintergatans första skiva kom mycket från den känslan av att gå runt i ruinerna.

Cleo har länge varit en av landets hetaste rappare. Hör henne berätta om punkfester i tonårens Umeå, musikaliska samarbeten, samhällsengagemang och inspiratörerna Ted Gärdestad och Tina Turner. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Cleo, eller Nathalie Missaoui som hon egentligen heter, föddes 1987 i Uppsala men spenderade uppväxten både på Nya Zeeland och i och kring Umeå. Musikskapandet kom hon i kontakt med under skoltiden, då hon började ta pianolektioner.– Men min pianolärare ringde hem till mamma och sa att "Nathalie ska nog inte hålla på med det här, hon är inte musikalisk. Det är ett problem."– Du är ju sjuk i huvudet, sa mamma. Hon är 7 år. Hon ska spela piano, hon vill det! Så jag fortsatte med det.Cleo har gjort sig känd som en artist som engagerar sig i samhällsfrågor. Hon är en del av det feministiska kollektivet Femtastic och var med och startade  Fatta, en kampanj mot sexuellt våld.– Jag är glad och stolt över det. Det kan vara det viktigaste jag gjort hittills i mitt liv, förutom att föda barn. En av låtarna Cleo tagit med sig till intervjun är "Proud Mary" med Tina Turner, en artist hon inspireras av och till och med kallar för en gud.– Jag kan se hennes liveframträdanden på Youtube och gråta för att det är så starkt. Det är det där genuina, hon måste göra det här annars kommer hon att dö. Det är också mitt sätt att tänka kring musik - om jag ska göra en låt måste jag förstå varför jag vill säga det här. Är det för att jag vill låta cool? Eller är det för att jag måste säga det för att annars kommer jag dö? – Så är det med liveframträdanden också, varför rör jag mig så här nu? Jo för att annars kommer jag dö. Jag kommer gå under om jag inte får uttrycka det här nu, och jag inte får kasta mig ner på golvet eller hoppa ut i publiken. Jag behöver vara så här! 

Möt Johannes Persson, frontman i metalbandet Cult of Luna, i ett långt samtal om musiken och karriären. Och så om hur de lurade fans och musikjournalister med en skiva baserad på en mördares dagbok. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Johannes karriär startade i Umeå, där uppväxten influerats av religionen bahá'í, fotboll och folkmusik. Men när en kompis lärde honom spela gitarr fick han upp ögonen för musiken på riktigt.  Cult of Luna uppstod i slutet på 90-talet ur hardcorebandet Eclipse och det självbetitlade debutalbumet släpptes år 2001. Johannes avslöjar att planen från början var att skapa ett band som skulle vara större än de enskilda medlemmarna.– Jag tror inte jag har nämnt det för nån, men min första tanke var att göra något i stil med Ghost.Johannes berättar också om hur de många år senare skulle släppa skivan "Eternal Kingdom" och då fick för sig att mätta alla nyhetshungriga journalister. De påstod därför att skivan baserades på dagboksanteckningar från en psykiskt sjuk man som skulle ha mördat sin familj - en story som togs som sanning under en lång tid.– Vi ville kolla hur långt kan man gå med en falsk historia utan att man blir ifrågasatt.

För några år sen började det pratas om henne på musikbloggar, idag har hon släppt tre album och vunnit Årets pop på både Grammis- och P3 guld-galan. Nu berättar Little Jinder själv om karriären. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi går bland annat igenom uppväxten med massor av djur, hur hon hoppade av gymnasiet och istället gick en ljudteknikutbildning i Liverpool, om tiden då hon skrev på engelska och hängde på Myspace och om att vara orädd men väldigt självkritisk.