Han slog igenom med sin mjuka pop för nästan 15 år sedan, har haft band med Laleh och skrivit en låt i veckan under ett helt år. Det är dags för Jens Lekman att berätta om hela sin karriär!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Jens Lekman slog igenom i mitten på 00-talet med och överöstes med hyllningsord och debutalbumet When I said I wanted to be your dog från 2005 nominerades trefaldigt både på P3 Guld och Grammisgalan. Men som ung säger sig Jens Lekman inte ha varit särskilt musikintresserad. Men som fjortonåring började han spela bas i sin kompis band som var inspirerade av Nirvana och The Offspring. 

Men den samplingsabaserade och mjuka popmusik han kommit att bli känd för hittade han till när han fick en bandspelare av sin pappa och började komponera låtar själv hemma på pojkrummet. Som ung spelade han i band med Laleh som hörde hans inspelningar och peppade honom att fortsätta med musiken.

 – Det var som magi för mig. Jag spelade upp låtar för mina kompisar och de fattade inte hur jag hade gjort det. Det ledde mig in på att göra musik på egen hand, jag var inte så bra på att spela i band. Det var så mycket kompromisser.

Ett tag i början av din karriär kallade du dig för Rocky Dennis, varför det?

– Jag hade skrivit en låt som var inspirerad av filmen ”Mask”.. Jag växte upp med den filmen, det var en ikonisk 80-talsfilm som jag bestämde mig för att skriva en låt om. Sen plockades min vinylsingel upp av Hannah Fahl som hade P3 Pop på den tiden och hon spelade den under namnet Rocky Dennis och då tänkte jag att nu får jag väl köra på det namnet.

– Men jag beslutade mig för att bli Jens Lekman sen för det kändes lite obehagligt när jag kom fram till att det här var en riktig person, jag trodde att det var en fiktiv karaktär.

Det är mycket storytelling och finurliga beättelser i dina texter, varför skriver du så konkreta och berättande texter?

– När jag växte upp så var det mycket grunge som hade så innehållslösa texter. Många band som sa ”det är upp till lyssnaren att avgöra vad texterna handlar om”. Jag kände att det var löjligt, låtar måste ju handla om någonting.

Skriver du som bäst när du är kär eller när du är ledsen?

–  Jag tror inte jag skriver så bra när jag är ledsen. När saker är som jobbigast funkar det bättre att göra armhävningar. Musiken är för mig ett sätt att sätta saker i ett sammanhang i efterhand och förstå saker. Jag tror jag skriver som bäst när jag är uttråkad, det är då fantasin sätter igång.

–  Jag har svårt för nostalgi egentligen, även om min musik bär på någon slags nostalgi. På nya skivan har jag tänkt mycket på det, att inte vara ännu en artist som skriver om hur det är att vara 25. Jag vill skriva om där jag står i livet.

År 2015 gav Jens Lekman nyårslöftet att han skulle släppa en låt i veckan under hela året. Och så blev det. Löftet resulterade i projektet Postcards som omfattar 52 låtar – en låt för varje vecka under 2015.

 – Jag satt fast i skrivandet och behövde någon slags kontrakt med världen på att jag skulle fortsätta. Det kändes som det där jag sa om att göra armhävningar när saker blir lite mörka. I det här fallet var det lite samma grej, jag satt fast och tog mig igenom det genom att ge mig själv en smäll på käften.

Du har jobbat med en producent för första gången på den nya skivan, hur har det varit?

–  Det var väldigt jobbigt. Jag har alltid varit ett kontrollfreak. Det var därför jag gick över från att spela i band till att sitta med en bandspelare på mitt rum. Då behövde jag inte kompromissa med någon, jag har försökt jobba med producenter förr men den här gången visste jag att jag behövde få lite ny inspiration. Jag satt och bet mig i tungan under hela inspelningsperioden, men jag var tvungen att släppa på kontrollen annars skulle det bara ha blivit en grådaskig kompromiss.