När järnvägarna etablerades i Sverige var det en självklarhet att anlägga parker kring stationsbyggnaderna. Där fanns odlingar för husbehov till de anställda och som skyddsplanteringar längs banorna. Nu är nästan alla planteringar sedan länge försvunna.



I avhandlingen ”Staten som trädgårdsmästare. Järnvägens planteringar från naturförsköningskonst till testamente” beskriver Anna Lindgren, idag kulturmiljöspecialist vid Trafikverket, om de händelser och ideal som präglat järnvägens planteringar över tid. Hon samtalar här med Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet.