Breaking Routine: Elin's Journey to Genuine Connection
Update: 2026-01-02
Description
Fluent Fiction - Swedish: Breaking Routine: Elin's Journey to Genuine Connection
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2026-01-02-23-34-02-sv
Story Transcript:
Sv: Klockan slog sex på kvällen när Elin just hade rapporterat till sin kollega på dagpasset.
En: The clock struck six in the evening when Elin had just reported to her colleague from the day shift.
Sv: Utanför fönstren låg snön som ett mjukt täcke över trädens grenar, medan de svaga orangea ljusen från staden glödde i det avtagande dagsljuset.
En: Outside the windows, the snow lay like a soft blanket over the branches of the trees, while the faint orange lights from the town glowed in the fading daylight.
Sv: Elin drog ett djupt andetag och förberedde sig mentalt för kvällspasset på den psykiatriska avdelningen.
En: Elin took a deep breath and prepared herself mentally for the evening shift at the psychiatric ward.
Sv: Elin hade arbetat här i några år nu.
En: Elin had worked here for a few years now.
Sv: Hon älskade att ta hand om patienterna, men hon kände sig ofta fast i den monotona rutinen.
En: She loved taking care of the patients, but she often felt stuck in the monotonous routine.
Sv: Kanske var det något mer hon sökte, något som kunde piffa upp hennes arbetsdagar och ge en djupare mening.
En: Perhaps there was something more she was seeking, something that could spice up her workdays and provide deeper meaning.
Sv: Avdelningen var stilla och nästan öde.
En: The ward was quiet and almost deserted.
Sv: Bara en låg ljudnivå hördes från tv-apparaten i det gemensamma rummet där flera patienter satt.
En: Only a low sound level was heard from the TV in the common room where several patients sat.
Sv: Lars satt, som vanligt, ensam vid ett bord längre bort.
En: Lars sat, as usual, alone at a table further away.
Sv: Han var en av de mer tysta patienterna, och Elin hade alltid undrat över hans historia.
En: He was one of the quieter patients, and Elin had always wondered about his story.
Sv: Vad hade lett honom hit?
En: What had brought him here?
Sv: Elin närmade sig Lars och satte sig försiktigt mittemot honom.
En: Elin approached Lars and carefully sat down opposite him.
Sv: "Hej Lars," sade hon mjukt och log.
En: "Hello Lars," she said softly and smiled.
Sv: "Hur mår du idag?"
En: "How are you today?"
Sv: Lars lyfte blicken, överraskad över att någon hade stannat för att prata.
En: Lars raised his gaze, surprised that someone had stopped to talk.
Sv: Hans röst var låg och lite skrovlig.
En: His voice was low and a little hoarse.
Sv: "Hej Elin.
En: "Hello Elin.
Sv: Det är väl som vanligt," skrockade han trött.
En: It's like usual," he chuckled tiredly.
Sv: "Jag förstår," svarade Elin.
En: "I understand," replied Elin.
Sv: Det var nu hon bestämde sig för att göra det hon hade velat länge – bryta lite på rutinerna.
En: It was now that she decided to do what she had long wanted to do – shake up the routines a bit.
Sv: Hon ville verkligen nå fram till Lars, och kanske, bara kanske, kunde hon göra en liten skillnad i hans liv.
En: She really wanted to reach Lars, and maybe, just maybe, she could make a small difference in his life.
Sv: Elin delade ett par historier från sitt eget liv, små saker, som att henne barn älskade snön och hur de byggde snögubbar under helgen.
En: Elin shared a couple of stories from her own life, little things, like how her children loved the snow and how they built snowmen over the weekend.
Sv: Lars började slappna av, och snart delade även han egna fragment från sitt förflutna.
En: Lars began to relax, and soon he also shared fragments from his past.
Sv: "Jag byggde också snögubbar med mina barn," täntade han upp och ett sorgligt leende bröt fram.
En: "I also built snowmen with my children," he brightened up, and a sad smile broke through.
Sv: Timmen gick snabbt.
En: The hour passed quickly.
Sv: Det var ett risktagande, att bryta sessionstider och mer formell kommunikation, men Elin kände att hon gjorde rätt.
En: It was a risk, breaking session times and more formal communication, but Elin felt she was doing the right thing.
Sv: Lars öppnade sig för första gången, berättade om saknaden av sin egen familj och hur ensam han känt sig.
En: Lars opened up for the first time, talking about the longing for his own family and how lonely he had felt.
Sv: Den kvällen, när Elin gick därifrån, kändes hennes steg lättare.
En: That evening, when Elin left, her steps felt lighter.
Sv: Lars hade tagit ett litet steg framåt, och det betydde världen för henne.
En: Lars had taken a small step forward, and it meant the world to her.
Sv: Den kvällen gick hon hem med en ny styrka och en vision om sin framtid.
En: That evening she went home with newfound strength and a vision for her future.
Sv: Hon skulle följa sin dröm om att bli psykiatrisk rådgivare och fördjupa sina färdigheter i att hjälpa människor på ett mer personligt plan.
En: She would pursue her dream of becoming a psychiatric counselor and deepen her skills in helping people on a more personal level.
Sv: Den kalla vinterkvällen avslutades med en varm känsla inom Elin.
En: The cold winter evening ended with a warm feeling inside Elin.
Sv: Hon visste att hon hade gjort något betydelsefullt; hon hade kommit närmare sitt sanna syfte och förhållandet till sina patienter.
En: She knew she had done something meaningful; she had come closer to her true purpose and her relationship with her patients.
Sv: Det var början på något nytt och spännande, både för henne och antagligen också för Lars.
En: It was the beginning of something new and exciting, both for her and probably for Lars as well.
Vocabulary Words:
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2026-01-02-23-34-02-sv
Story Transcript:
Sv: Klockan slog sex på kvällen när Elin just hade rapporterat till sin kollega på dagpasset.
En: The clock struck six in the evening when Elin had just reported to her colleague from the day shift.
Sv: Utanför fönstren låg snön som ett mjukt täcke över trädens grenar, medan de svaga orangea ljusen från staden glödde i det avtagande dagsljuset.
En: Outside the windows, the snow lay like a soft blanket over the branches of the trees, while the faint orange lights from the town glowed in the fading daylight.
Sv: Elin drog ett djupt andetag och förberedde sig mentalt för kvällspasset på den psykiatriska avdelningen.
En: Elin took a deep breath and prepared herself mentally for the evening shift at the psychiatric ward.
Sv: Elin hade arbetat här i några år nu.
En: Elin had worked here for a few years now.
Sv: Hon älskade att ta hand om patienterna, men hon kände sig ofta fast i den monotona rutinen.
En: She loved taking care of the patients, but she often felt stuck in the monotonous routine.
Sv: Kanske var det något mer hon sökte, något som kunde piffa upp hennes arbetsdagar och ge en djupare mening.
En: Perhaps there was something more she was seeking, something that could spice up her workdays and provide deeper meaning.
Sv: Avdelningen var stilla och nästan öde.
En: The ward was quiet and almost deserted.
Sv: Bara en låg ljudnivå hördes från tv-apparaten i det gemensamma rummet där flera patienter satt.
En: Only a low sound level was heard from the TV in the common room where several patients sat.
Sv: Lars satt, som vanligt, ensam vid ett bord längre bort.
En: Lars sat, as usual, alone at a table further away.
Sv: Han var en av de mer tysta patienterna, och Elin hade alltid undrat över hans historia.
En: He was one of the quieter patients, and Elin had always wondered about his story.
Sv: Vad hade lett honom hit?
En: What had brought him here?
Sv: Elin närmade sig Lars och satte sig försiktigt mittemot honom.
En: Elin approached Lars and carefully sat down opposite him.
Sv: "Hej Lars," sade hon mjukt och log.
En: "Hello Lars," she said softly and smiled.
Sv: "Hur mår du idag?"
En: "How are you today?"
Sv: Lars lyfte blicken, överraskad över att någon hade stannat för att prata.
En: Lars raised his gaze, surprised that someone had stopped to talk.
Sv: Hans röst var låg och lite skrovlig.
En: His voice was low and a little hoarse.
Sv: "Hej Elin.
En: "Hello Elin.
Sv: Det är väl som vanligt," skrockade han trött.
En: It's like usual," he chuckled tiredly.
Sv: "Jag förstår," svarade Elin.
En: "I understand," replied Elin.
Sv: Det var nu hon bestämde sig för att göra det hon hade velat länge – bryta lite på rutinerna.
En: It was now that she decided to do what she had long wanted to do – shake up the routines a bit.
Sv: Hon ville verkligen nå fram till Lars, och kanske, bara kanske, kunde hon göra en liten skillnad i hans liv.
En: She really wanted to reach Lars, and maybe, just maybe, she could make a small difference in his life.
Sv: Elin delade ett par historier från sitt eget liv, små saker, som att henne barn älskade snön och hur de byggde snögubbar under helgen.
En: Elin shared a couple of stories from her own life, little things, like how her children loved the snow and how they built snowmen over the weekend.
Sv: Lars började slappna av, och snart delade även han egna fragment från sitt förflutna.
En: Lars began to relax, and soon he also shared fragments from his past.
Sv: "Jag byggde också snögubbar med mina barn," täntade han upp och ett sorgligt leende bröt fram.
En: "I also built snowmen with my children," he brightened up, and a sad smile broke through.
Sv: Timmen gick snabbt.
En: The hour passed quickly.
Sv: Det var ett risktagande, att bryta sessionstider och mer formell kommunikation, men Elin kände att hon gjorde rätt.
En: It was a risk, breaking session times and more formal communication, but Elin felt she was doing the right thing.
Sv: Lars öppnade sig för första gången, berättade om saknaden av sin egen familj och hur ensam han känt sig.
En: Lars opened up for the first time, talking about the longing for his own family and how lonely he had felt.
Sv: Den kvällen, när Elin gick därifrån, kändes hennes steg lättare.
En: That evening, when Elin left, her steps felt lighter.
Sv: Lars hade tagit ett litet steg framåt, och det betydde världen för henne.
En: Lars had taken a small step forward, and it meant the world to her.
Sv: Den kvällen gick hon hem med en ny styrka och en vision om sin framtid.
En: That evening she went home with newfound strength and a vision for her future.
Sv: Hon skulle följa sin dröm om att bli psykiatrisk rådgivare och fördjupa sina färdigheter i att hjälpa människor på ett mer personligt plan.
En: She would pursue her dream of becoming a psychiatric counselor and deepen her skills in helping people on a more personal level.
Sv: Den kalla vinterkvällen avslutades med en varm känsla inom Elin.
En: The cold winter evening ended with a warm feeling inside Elin.
Sv: Hon visste att hon hade gjort något betydelsefullt; hon hade kommit närmare sitt sanna syfte och förhållandet till sina patienter.
En: She knew she had done something meaningful; she had come closer to her true purpose and her relationship with her patients.
Sv: Det var början på något nytt och spännande, både för henne och antagligen också för Lars.
En: It was the beginning of something new and exciting, both for her and probably for Lars as well.
Vocabulary Words:
- reported: rapporterade
- monotonous: monotona
- routine: rutin
- deserted: öde
- faint: svaga
- glowed: glödde
- branches: grenar
- psychiatric: psykiatriska
- carefully: försiktigt
- opposite: mittemot
- chuckled: skrockade
- mentally: mentalt
- seek: sökte
- quiet: stilla
- hoarse: skrovlig
- reach: nå
- fragments: fragment
- risk: risktagande
- formal: formell
- communication: kommunikation
- longing: saknaden
- lonely: ensam
- strength: styrka
- vision: vision
- counselor: rådgivare
- deepen: fördjupa
- meaningful: betydelsefullt
- purpose: syfte
- relation: förhållandet
- probably: antagligen
Comments
In Channel




