Tack vare en lyssnarfråga om Ultravox! (sic), som får oss att pröva på genren “live reaction”, går detta avsnitt i sladdrighetens tecken. Vi hör också på sublim buskis med Monica Z och en spretig och abstrakt Divine Comedy/Univers Zero-knöl med Flädermoln. Därefter ett band från Norges Canterbury och lite Of Montreal. Vi får en djupdykning i Webstrarna och deras Cure/Devo-influenser, samt i Half Man Half Biscuit och deras diskbänkssurrealism och referenser till gamla snookerdomare. Love har sammanfattat en Kate Bush-skiva i en spänstig och fräsch mix. Därefter en sladdrig DJ-mix och en minst lika sladdrig mashup. Roberts topp-last.fm-låtar spänner denna gång över nästan ett helt århundrade, men det måste vara något fel på den jäkla listan. I Bisarra hörnan hör vi först en folkkär svensk artist tolkas på något som antingen är en dialekt eller ett språk, därefter två prima exempel på företagsmusik från IT-boomens glada dagar (en polerad och en gangsta). Och så har Love gjort en låt.

Errata: På grund av rasism och kvinnofientlighet missade Robert att nämna att även Donna Summers “I feel love” kom 1977.