Robert tar sig friheter som rorsman och lägger ut texten om pronatalism, doomerism och monstertrucks. Vi konstaterar ånyo att Dolly Mixture var långt före sin tid. Vi hör Povel Ramel, Weavers, Serge Gainsbourg och en mycket ung Björk. Hädangångna hjältar uppmärksammas: Sly Stone och Brian Wilson, men först och främst den tjeckisk-österrikiske pianisten Alfred Brendel.

Robert presenterar duon Mats & Morgan, vilket leder vidare till Lars Hollmer, Curt Haagers och Egentligen Giant. Love har gjort en mashup (som vi borde ha kallat “Pachelbelle & Sebastian”, men det kom vi givetvis inte på under inspelning) och Robert har spelat banjo. Ett spontant stickspår om svensk barnpoesi och -musik uppstår, med Astrid & Barbro Lindgren, Jojje Wadenius, Lars In de Betou och Anders Lundin. “Katrineholmsvisan” och lite skev kåntry om Mansonfamiljen avnjutes, och så har Love gjort en låt.

Errata: “I love to love” gjordes av Tina Charles, och Lars In de Betou är tydligen inte alls skådespelare.

Robert spelar banjo