Ellinor adopterades som tvååring från ett barnhem i Bogotá, Colombia. Hon har alltid vetat om att hon är adopterad och som liten var det något hon var närmast stolt över. Första gången hon upplevde en sorg över att inte veta så mycket om sitt ursprung var när hon började sexårsverksamheten och alla barnen skulle presentera sig och göra ett arbete kring sin bakgrund. Hon minns då att många hade med sig bandet de fått runt armen på BB och att de kunde berätta om hur stora de var när de föddes och visa bilder från när de låg emot sin mammas bröst. Det var första gången som Ellinor kände vad hon kallar ”en bottenlös ensamhet”.

Genom livet har Ellinor sedan tampats med en känsla av utanförskap som orsakat henne både depression och ångest. Hon har funnit tröst i sin kristna tro som hon fann i tonåren och med tiden har hon lärt sig att leva som den hon är. Hon kommer dock aldrig undan frågan ”Vart kommer du ifrån?”.