Amerikanska jättar dominerar en växande marknad för nötter och i torkans Kalifornien startas nya odlingar. Daniel Öhman och Malin Olofsson berättar om samhällen utan vatten och om hållbara alternativ.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Grafik: Så mycket vatten går åt till dina livsmedel

Nyheter: Nötodlingar vattentjuvar, ICA om inköpen

Matens pris handlar i dag om vatten. Men inte vattnet vi dricker utan det dolda vatten som går åt för att produceramatvarorna i affärerna.

Mycket av produkterna odlas med hjälp av konstbevattning i områden som inte alls är lämpade för det. Det som händer då, är att det livsviktiga dricksvattnet är på väg att sina.

I nöthyllan i en butik i Stockholm finns mycket nötter. Vi har hört hur nyttiga de är med bra fetter protein och näringsämnen. Och de är ett vegetariskt alternativ till kött.

Sedan millennieskiftet har försäljningen mer än dubblerats. Mest av allt äter vi av mandlar. Över 6 000 ton importeras varje år, det vill säga en tredjedel av alla nötter i till Sverige.

Men mandlarna e törstiga. En enda mandel kräver 4 liter vatten.

I butiken ser vi ingen märkning som visar vilken region nötterna kommer ifrån, det står bara USA på påsarna. Men nio av tio mandlar som säljs i världen kommer från Kalifornien, där just vattnet är på väg att ta slut.

Mandlarna skulle kunna odlas på annat håll. Vi ska berätta mer om det sen men först beger vi oss till Kalifornien.

Från Hilltop Ranchs enorma fabrik kommer mandlar till alla de största kedjorna i Sverige. Varje år producerar de 25 000 ton mandlar. Det är fyra gånger så mycket som vi äter i Sverige på ett år. Företagets vd och grundare Dave Long visar med raska kliv runt på fabriken som är sista anhalten innan mandlarna skickas på export.

Det är nästan folktomt inne i fabriken. Från ett grovt rör smattrar mandlar ut på ett löpande band. De trasiga mandlarna har redan sorterats bort.

10 ton mandlar i timmen passerar här varje dag. När en truck passerar tittar föraren förvånat på oss. Han är inte van att se människor här.

Maskiner gör det mesta av arbetet här. Sorterar bort stenar, En laser letar efter eventuella glasbitar och en tredje maskin sorterar mandlarna i olika.

Dave Long köper mandlar från över 300 odlare spridda över hela Central Valley som området i Kalifornien vi befinner oss i heter.

Vi kommer in i lagret. Jättelika trälårar längs med väggarna så långt ögat kan se.

Utanför gassar solen. Som vanligt. När jag är här i november är det fortfarande torka i Kalifornien. Få platser är så torra som här i Central Valley där huvuddelen av Kaliforniens en miljon ton mandlar odlas. Vattnet som normalt kommer i kanaler från floderna i norr har börjat sina.

Men trots torkan planteras nya träd. 100 000 ”acres” bara i år. En yta som motsvarar 22 gånger 22 meter.

Dave Long säger att det är logiskt. När priserna går upp så planterar fler träd.

Fast kanske blir det ändå för många träd nu. Priserna har gått upp i flera år. Från två till åtta dollar per kilo på bara några år. Priserna kommer gå ner tror han och menar att det är synd.

Precis intill fabriken ligger en mandelodling. Spikraka rader med träd, 316,3 per hektar. Inte ett ogräs. Varje träd har en egen ledning som förser den med perfekt mängd vatten.

En brunn försörjer den med vatten.

För en tid sen tvingades de göra brunnen djupare. Vattnet högre upp hade tagit slut.

Plötsligt ser han bekymrad ut.

Hittills har vem som helst kunnat borra efter vatten. Men när många borrar så sjunker grundvattnet och man måste borra allt djupare.

Nu när du hör det här har väderfenomenet El Nino dragit in över Kalifornien, och det har kommit en del regn. Men det är långt ifrån säkert att regnet kommer hjälpa.

När så många borrat djupt ner efter vatten pressas marken ihop. Håligheterna där vattnet fanns försvinner. De kommer inte tillbaka även om regnet kommer.

Och, säger han, om torkan kommer tillbaka efter regnet kommer allt grundvatten i Kalifornien ta slut.

Central Valley är en av USA:s viktigaste, och yngsta jordbruksregioner. En bergskedja skiljer den från kusten och metropolerna San Fransisco och Los Angeles.

Jorden är bland den bästa som finns i USA, Men innan man byggde kanaler som ledde ner grundvatten från floderna i norr var det få som kunde odla här.

Nu när torkan är inne på sitt fjärde år är det bara de bönder som varit här längst som får något vatten från kanalerna. De andra måste borra.

Det är snart skymning när jag träffar Brad Gleason på Harrys Ranch. En megakrog mitt i ingenstans vid en vägkorsning.

Brad är sen. Ett möte drog ut på tiden men han fick lift med ett kompis som kunde flyga honom hit.

Den senaste tiden har mandelodlarna fått mycket skit i pressen. Mandelodlingarna står för en tiondel av all vattenanvändning från jordbruket i Kalifornien. Merparten av mandlarna exporteras. I tidningarna står det att de exporterar vatten.

Brad tycker det är orättvist. Mandlarna är inte sämre än andra grödor, men ger större intäkter.

Men det är inte riktigt sant. Grödor som man planterar år från år kan man strunta i att plantera när det är torka. Mandelträd och pistageträd måste vattnas hela tiden. Det är en långsiktig investering. Tre till sex år tar det innan man kan skörda.  

– Torkan är ett problem för oss, säger Brad, men vi är inte bovarna. Vi försöker bara få våra träd att överleva.

Tvärtom tycker han att nötbönderna behandlas illa. De senaste åren har Brad liksom många andra inte fått något vatten från kanalerna.

Det finns vatten i floderna norr om dalen. Det skulle kunna ledas hit. Flera av hans brunnar har sinat å nu har han tvingats borra ny. Men grundvattnet här på den västra sidan av dalen särskilt så djupt ner är illa lämpat för nötodlingarna, det är salt och efter en tid blir jorden obrukbar.

Vi åker ut för att titta på hans odlingar. Vid sidan av vägen ligger träd uppdragna med rötterna.

– Vi var tvungna att ta bort dem säger Brad. Det salta grundvattnet förstörde marken. Träden klarade inte det.

Med Kaliforniska mått är Brad ingen av de allra största odlarna. I Sverige skulle han spöa de största godsherrarna. 6 000 hektar.

1 600 000 träd. Det är nästan lika många träd som det finns äppelträd i Skåne.

Vi svänger in på en skumpig väg mellan två pistageträdodlingar. För första gången ser jag lite vatten. En stor pöl med vatten och gegga sen brunnen de håller på att borra. Det ser ut som en oljerigg.

Nästan 600 meter ner i marken borrar de, till en kostnad av 7 miljoner kronor. Vattnet där nere kommer troligen från förhistorisk tid. Det kommer ta hundratals kanske tusentals år att fyllas på igen om det tar slut.

Det finns inga garantier när man borrar så här djupt, ingen vet egentligen hur vattentäkterna ser ut där nere. Ibland verkar brunnen funka bra. Och så plötsligt efter bara något år sinar den.

Brad har dock ändå hopp om framtiden. Kanske måste en del bönder lägga ner. Men det kommer inte vara mandlar och pistagenötter som försvinner. Utan grödor som ger lägre intäkter. Ska man ha råd att köpa vatten måste man få bra betalt. Då är mandel och pistagenötter bra grödor.

Mandelskörden i Kalifornien väntas i år bli en miljon ton. Det utgör 80 procent av hela världsproduktionen.

Solen gassar i den lummiga parken några hundra meter från rymdstyrelsen Nasas högkvarter i stadsdelen Pasadena i östra Los Angeles.  

Cedric David slår sig ner vid ett picknicbord och plockar upp datorn. Som utlänning får jag inte komma in i Nasas byggnad. Det tar månader att få ett tillstånd.

Nasas satelliter kan mäta från rymden hur vattnet försvinner. Cedric klickar upp en länk. En karta över USA som zoomar in på Kalifornien och Central Valley. Ett räkneverk flyttar tiden framåt mot nutiden. Färgen ändras från gul till orange till djupt röd det betyder extrem torka.

Hur Nasas satelliter kan räkna ut det här är lite svårt att förklara. Så vi lämnar det här.

Hur som helst har extremt mycket vatten försvunnit. 42 kubik kilometer vatten. Det kanske inte säger så mycket men tänk dig en sjö som är tio meter djup. För att rymma så mycket vatten skulle den sträcka sig 64 kilometer i varje riktning. Så mycket vatten har försvunnit.

Det är helt ohållbart säger Cedric, även om torkan tar slut kommer vi tömma grundvattenreservoarerna - inte om tusen år - utan inom vår livstid. Vatten försvinner även när det inte är torka.

När de rika storbönderna borrar djupare och djupare, blir även deras grannar lidande.

De starka pumparna suger inte bara från vattentäkten utan också från sidan från grannarna. Det här skapar spänningar i dalen. För det finns de som inte har råd att borra djupare.

Janaki Jagannath är jurist och jobbar för en organisation som erbjuder gratis juridiskt stöd till låginkomsttagare på landsbygden.

– Allt vatten här är privatägt av jordbrukarna. Trotts att tusentals människor jobbar på fälten är det ingen som har tänkt på deras rättigh