När Ola Jennersten var liten trodde han att det var omöjligt att få se lodjur. Nu när han har jobbat med tigrar i 30 år som naturvårdsexpert på WWF Sverige har lodjuren börjat röra sig i hans hemmamarker utanför Märsta. Möjligheten att använda åtelkameror har inte bara underlättat inventeringen av tigrar i världen. Det har också gett Ola hans drömbild på lodjur.

På många sätt blir kontrasten mellan synen på tiger så väl som naturen i Indien och Sverige tydlig i samtal med Ola Jennersten. Han bor utanför Märsta och vi sitter i hans kök och spelar in. I vårt samtal visar det sig att den stora tigern och det lilla lodjuret har fler saker gemensamt än man kanske tror.

Det händer att lodjur passerar i markerna utanför köksfönstret. Under tio års tid har Ola följt lodjurens förehavanden, något som underlättats av möjligheten att använda åtelkameror för att följa deras rörelser. Det är en teknik som han är välbekant med från sitt 30-åriga arbete med tigerns bevarande som naturvårdsexpert på WWF Sverige.

Åtelkameran avslöjade lodjuret

Tigerintresset väcktes redan under studietiden då han åkte till Indien med en studiekamrat. Idag är han aktuell med sin bok ”Tiger – kampen om att rädda en art”, men han har också följt lodjuren som rör sig i hans hemmamarker.

– Ja, men det finns väl inget som är så läckert i Sverige som lodjur. De är vackra, smidiga och riktigt duktiga jägare precis som tigern, om än i en annan viktklass. Och när jag var liten trodde jag att det var omöjligt att få se dem. Nu passerar det lodjur här regelbundet.

Ola har haft återkameror ute på platser där lodjuren passerar under tio års tid, men så i vintras satte han även ut en professionell systemkamera med två blixtar kopplade till en rörelsedetektor.

– I våras så hände det som jag har väntat på i typ tio år, nämligen att jag skulle få till en till bild på lodjur med ordentlig kamerautrustning.

När man inventerar tigrar är åtelkamerorna väldigt viktiga, men det är inte så Ola har tagit tigerbilderna i boken. De är tagna med hans vanliga kamera.

Annan syn på naturen i Indien

Om tigern är det stora topprovdjuret i Indien så är vargen dess motsvarighet i Sverige, men när vargen diskuteras i media här hemma så är det i negativa ordalag. Synen på naturen skiljer väsentligt mellan Indien och Sverige. Man skulle kunna tro att människor i Indien är mer hatiska mot tigrar och andra vilda djur som faktiskt dödar människor, men så är inte fallet, menar Ola.

– Jag hade med mig, vilket var väldigt kul, tre representanter från länsstyrelsen i Västerbotten som jobbar med stora rovdjur där. De slogs av den positiva andan.

Samhället gör mycket för att underlätta samlevnad mellan tigrar, människor och tamboskap. Det hela underlättas troligen av en annan inställning till naturen och de vilda djuren. Det är mer tillåtande. Förut hände det att bybor la gift i boskap som dödats av tiger, men idag sker det mycket sällan eftersom samhället reagerar mycket snabbare.

– Då kommer folk ut till de nästa morgon och hjälper dem och rapporterar för det är inte alltid de kan skriva. Och sen betalar man både en ren ersättning för kon och ibland går även miljörörelsen ut och ger en liten slant redan vid första mötet, berättar Ola.