I det här poddavsnittet utforskar vi konceptet om systemperspektiv på innovation, särskilt med fokus på hur man mäter och utvärderar effektiviteten i ett innovationsledningssystem. Mätning och utvärdering är avgörande för att förstå om och hur innovationssystem fungerar och bidrar till förnyelse och transformation inom organisationer, särskilt inom offentlig sektor.

Ett centralt tema i denna diskussion är skillnaden mellan kvantitativa och kvalitativa mätningar. Kvantitativa mätningar, som liknar att ta fram ett måttband för att mäta en bräda, ger konkreta siffror och är lätta att förstå och jämföra. Å andra sidan, kvalitativa mätningar fokuserar mer på att skapa en förståelse och ett sammanhang för det som mäts, vilket kan vara lika viktigt som de faktiska siffrorna. Denna kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder ger en mer övergripande bild av innovationssystemet och dess effektivitet.

En annan viktig aspekt är att mätning i sig inte nödvändigtvis leder till förbättringar eller förändringar. Att veta längden på en bräda förändrar inte dess användbarhet om vi inte använder den informationen för att göra något konkret, som att kapar brädan till rätt storlek. På samma sätt kan mätningar inom innovationssystem ge en falsk känsla av kontroll eller framsteg om de inte används för att faktiskt förbättra eller förändra systemet. Denna idé utvidgas till att omfatta konceptet av ledande och efterföljande indikatorer. Ledande indikatorer, såsom innovationens kultur och klimat, kan ge insikter om framtida framgångar och hjälpa till att styra ansträngningar mot effektivare innovation. Efterföljande indikatorer, å andra sidan, visar resultat och kan ofta vara kvantitativa, som antalet genomförda innovationer.

Vidare diskuteras vikten av att välja rätt indikatorer att mäta. Det är viktigt att förstå vilka aspekter av ett innovationssystem som verkligen behöver övervakas och utvärderas. Till exempel kan mätning av nya kunskaper eller ledarskapsbeteenden ge värdefulla insikter om systemets effektivitet och beredskap för förändring. Ett praktiskt exempel på detta är användningen av behovsinventeringar och nulägesanalyser inom kommuner. Genom att intervjuas och ställa strukturerade frågor baserade på innovationsledningssystemets principer, kan man få en klarare bild av mognaden och kapaciteten för innovation inom dessa organisationer.

Slutligen nämns det kommande ISO 56001-standarden som en viktig utveckling för framtiden. Denna standard kommer att ge en ram för att systematiskt utveckla och certifiera innovationsledningssystem, vilket underlättar en mer enhetlig och effektiv strategi för innovation över olika organisationer.

Sammanfattningsvis, att förstå och mäta ett innovationssystem är en komplex process som kräver en balans mellan kvantitativa och kvalitativa metoder, samt en noggrann övervägning av vilka indikatorer som är mest meningsfulla att följa. Detta innebär en kontinuerlig process av utvärdering, reflektion och anpassning för att säkerställa att innovation leder till reell förändring och förbättring.