Jag började prata om Flingan. Du vet hur det är — han jamar, han vill in, han vill ut, han stryker sig och sedan vill han absolut inte bli klappad. Han är som ett fästingburet mysterium i pälsform. Och som vanligt väcker han i mig alla känslor som får mig att fundera över relation, ansvar, skuld, och… reklam. Ja, för mitt i kattmatskletet halkar jag rakt in i ett samtal om varför vissa blir så arga när jag gör min podd som ett företag. Jag försöker bena i det där: var går gränsen mellan människa och varumärke? Och varför gör vissa lyssnare uppror när jag säger “Bianca”?

Sedan kommer regnet, och med det: längtan efter barndom, vattenfyllda fantasihus, Tove Janssons hattar och trollkarlar, och slutligen står jag där — 14 år och hoppas på ett nytt skolår. Ett bättre. Det där randiga livet, där man både skrattar och vill försvinna. Jag pratar om att vara barn, om att känna sig ful, och om vad jag skulle vilja säga till honom – den lilla versionen av mig.

Det här är ett avsnitt med många växlar, men alla leder till samma plats: den där du och jag kan sitta still en stund tillsammans. Och som alltid:

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.