Vårdnadsbidraget blev en het politisk fråga i Sverige när KDS kom in i riksdagen 1991. Familjens valfrihet ställdes mot jämställdhet, hemmafrun mot offentlig barnomsorg.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Kristdemokraternas partiledare Alf Svensson menar att det var vårdnadsbidraget som gjorde att partiet alls tog sig in i riksdagen valet 1991.

- Har man varit ute i flera valrörelser så märker man sånt. Folk började lyssna när jag pratade om familjepolitiken, berättar han.

Men det var långt ifrån självklart att Bildt-regeringen skulle genomföra reformen. Först försökte socialdemokraterna blockera den i krisuppgörelserna regeringen. Birgitta Dahl, som var socialpolitisk talesperson, förklarar att man ville stoppa en reform som kostade pengar och som konserverade ett gammalt hemmafruideal.

- Man lurar in kvinnor i en falsk trygghet, där de får betala senare i livet med lägre löner och sämre pensioner, säger hon i programmet.

I den borgerliga regeringen fanns också ett starkt motstånd. Folkpartiets Bengt Westerberg hade aldrig tyckt om vårdnadsbidraget men gick med på det i utbyte mot pappamånaden och en ny barnomsorgslag, som blev det sista steget i den daghemsutbyggnad som inletts under 70-talet.

- Samtidigt var vi medvetna om att socialdemokraterna, som ledde i opinionen, skulle ta bort vårdnadsbidraget om de vann valet. Vi visste att vårdnadsbidraget inte skulle bli långvarigt, konstaterar Bengt Westerberg. 

Vårdnadsbidraget fanns bara kvar i ett halvår, hösten 1994. 2008 återinförde Reinfeldts regering en nedbantad variant av vårdnadsbidraget och 2015 röstade de rödgröna bort reformen, med stöd av mittenpartierna.

Erik Hedtjärn
erik.hedtjarn@sr.se