Året är 1973, det är lördagkväll och hela familjen har samlats i den orange soffan för att titta på melodischlagerfestivalen i vår svartvita Scantic TV-apparat. Jag är åtta år och har fått en Zingo med chokladsmak, hur gott är inte det. I godisskålen ligger en hel påse twist som kommer att räcka till hela familjen.
En duo med två killar som sjunger om fåglar vinner överlägset. De vinner före Benny, Björn, Agneta och Anni-Frid, ett framtidsband som inte riktigt har hittat ett bra namn ännu. De slår Ted Gärdestad och Lars Berghagen. Och de får en hel nation att rodna.

Det här är historien om "Sommaren som aldrig säger nej" En låt med en text av en ledamot i Svenska akademien och två trubadurkillar med ganska olika framtoning.