I detta nostalgifyllda avsnitt av Nördarnas Podd gästas Patrik och David av Micke, en sann entusiast när det gäller retrospel och gamla datorer. Tillsammans dyker de djupt ner i teknikhistoriens skattkista, och det bjuds på både minnen och tekniska detaljer som får varje retroälskare att le brett.

Micke, en 51-årig teknikkunnig veteran, delar med sig av sin resa in i datorvärlden. Han berättar hur hans fascination för datorer började när hans pappa kom hem med några programmeringsböcker. Vid tio års ålder fick han sin första dator – en ABC 80, en maskin som redan vid den tiden (1983) var något daterad. Det var början på en livslång passion för äldre datorer och teknik.

ABC 80 var en svensk dator tillverkad av Luxor i samarbete med Scandia Matric och Diab, och Micke beskriver den som en dator med mycket begränsade resurser, bland annat en Z80-processor och en upplösning på 72 x 78 pixlar i grafikläget. Han berättar om den charm och utmaning som låg i att programmera på en så begränsad plattform och hur det var att maximera vad som var möjligt inom dessa ramar.

Med tiden fick han även en Commodore 128, en betydligt kraftfullare maskin än ABC 80. Det var dock i huvudsak dess 64-läge som användes, vilket i praktiken gjorde den till en Commodore 64 med lite extra muskler. En av de stora skillnaderna mellan de här maskinerna var att Commodore 64 var en global succé medan ABC 80 mest såldes i Sverige. Micke reflekterar över hur detta gjorde att det fanns betydligt fler spel och program tillgängliga för Commodore-datorerna.

Avsnittet är fullspäckat med referenser till retrospel, och både Micke, Patrik och David delar sina minnen kring klassiska spel som "Super Mario Bros 3", där Patrik och Micke nostalgiskt diskuterar sina Nintendo 8-bitars kvällar. David, som inte anser sig vara lika mycket av en nörd som de andra, blir också förvånad över att han ändå har spelat många av dessa gamla spel, särskilt från Nintendo-eran.

Micke går även in på hur tekniken på den tiden krävde en helt annan form av optimering och kreativitet. Han förklarar hur han älskade att programmera på ABC 80 och Commodore 128 just för att begränsningarna var en utmaning. Idag, menar han, är det mer en fråga om att kasta mer hårdvara på problemet än att optimera kod, vilket inte är lika roligt för en sann programmeringsentusiast.

Diskussionen kring lagringsmedia blir också ett roligt sidospår. Micke beskriver hur det var att använda kassettband för att ladda spel och program. I USA var det vanligare att använda disketter, men i Sverige var kassettband det vanligaste lagringsmediet. David minns nostalgiskt hur man fick spola fram och tillbaka på kassettbanden och skriva upp på vilket band och vid vilken tidpunkt spelen fanns.

Trots att dessa datorer och spel tillhör en förgången tid, så konstaterar både Micke och programledarna att intresset för retrospel och gamla datorer är större än någonsin. De nämner hur retrospelsmässor lockar både unga och gamla. Micke, som själv är en ivrig besökare på dessa mässor, är imponerad över hur många unga det finns som är intresserade av dessa gamla spel och konsoler. Många barn och ungdomar upptäcker gamla konsoler som Nintendo och Commodore tack vare föräldrar eller via YouTube och liknande plattformar.

En särskilt intressant diskussion är den om hur många gamla system fortfarande utvecklas och optimeras av hobbyister och entusiaster. Micke berättar om hur folk fortfarande kodar för dessa äldre plattformar och pressar dem till gränsen för vad de kan klara av, vilket inte sällan resulterar i att dessa gamla maskiner kan prestera långt utöver vad de ursprungligen var designade för.

Micke avslöjar också att han idag har en samling på cirka 100 gamla datorer och TV-spelskonsoler, inklusive många olika modeller från Luxor, Commodore och andra tillverkare. Bland hans mest eftertraktade objekt finns Luxor ABC 16, en ovanlig dator som gjorde det möjligt att köra PC-kompatibla program på en ABC 800.