Ellies mor var alkoholist och hennes far var narkoman. Hennes mamma ville aldrig ha henne och det fick hon höra hela sin uppväxt. Ellie hamnar som tvååring i ett fosterhem där hon fick den trygghet och kärlek ett barn behöver ha men några år senare blir hon tvingad att flytta hem till sin mor igen. Till ett hem där fysiskt och psykiskt våld tillhörde vardagen. Ellis mamma och pappa hade separerat medan hon var i fosterhem men Ellies mamma hade träffat en ny man som visade sig vara ännu värre än hennes far. Ellie minns alla dom fula orden hon dagligen matades med, att hon var äcklig, tjock, ful att hon var värdelös och att ingen ville ha henne.
Hon minns när mamma lagade något som hon gillade så fick hon inte äta den utan förbli hungrig och nästa gång kunde styvfar tvångsmata henne med mat som hon kräktes av och när hon hade spytt fick hon äta upp spyan. 1993 hängde Ellis far sig, några år senare hängde Ellies mor upp en krok i taket och föreslog att Ellie skulle göra samma sak. Ellie delar med sig om sitt liv, hur hon i vuxen ålder kämpade med psykisk ohälsa och även egna självmordsförsök men 2016 så vände livet när hon fick ett sms. Det här är ett avsnitt om hur mörkt och smärtsamt en uppväxt kan vara men det är också ett avsnitt om hur man kan bryta sig loss och hitta ljuset i mörkret och börja läka som människa.