I sina möten med svenska vargar upplever Andris det vilda i naturen. Vi behöver förhålla oss till det andra levande på ett nytt sätt, säger han till Emil när de träffas i södra Närke.

I somras arrangerade Skydda skogen en skogsfestival på Åfallets skogsträdgård som ligger mellan Vättern och Hjälmaren. En liten bit utanför festivalområdet fick jag möjlighet att prata med Andris Fågelviskaren, eller Andreas Hansson som det står i folkbokföringen. Han är en Sveriges bästa naturguider – också känd för sin skicklighet i att härma fåglar och andra djur. Han har länge levt bland vargarna i området mellan Järna och Nykvarn i Södermanland.

– Redan som tonåring kände jag mig väldigt nära vargen. Den är en väldigt stark symbol för det vilda. Jag upplever även att vargar är lika oss människor i hur de fungerar, så det är inte så konstigt att hundar är det äldsta tamdjuret, funderar Andris.

Vargreviren söder om Stockholm

Idag har Andris sett vargar 50 gånger de senaste nio åren. Sjundareviret som han fokuserade mycket på i början har nära på försvunnit. Den stora hanen som Andris kallar Ulv försvann år 2023, men längre västerut har det bildats nya revir: Axsjöreviret och Ösjöreviret. I det senare området hade han ett otroligt möte med vargar förra året.

– Jag cyklade runt på en skogsväg när det plötsligt kommer en varg från andra hållet. Till att börja med såg den mig inte, men sedan tittade den upp och drog snabbt iväg. Då förstod jag att det kan vara något i närheten. Så jag övernattade där och på morgonen började jag plocka kantareller i närheten. Några nötskrikor börjar varna och sedan hör jag ljudet av vargvalpar som leker, förklarar Andris och illustrerar genom att härma valparnas ljud.

<figure class="BodyImage BodyImage--landscape BodyImage--prominent">

<source height="1000" media="(min-width: 1140px)" width="2000" />
<source height="1125" media="(min-width: 980px)" width="2000" />
<source height="1230" media="(min-width: 860px)" width="2000" />
<source height="1146" media="(min-width: 740px)" width="1720" />
<source height="1110" media="(min-width: 600px)" width="1480" />
<source height="960" media="(min-width: 400px)" width="1200" />

<figcaption class="BodyImage-caption">

I de sörmländska vargreviren finns det gott om små sjöar. Foto: Emil V. Nilsson.

</figcaption>
</figure>

Rätt som det är springer vargvalparna, som är helt upptagna av sin lek, mot Andris:

– Sedan får jag se att det kommer en vuxen varg också, troligen tiken. Valparna leker runt henne och försvinner bakom en liten bergsknalle. Hela familjegruppen är inom 20 meters avstånd från mig när tiken plötsligt upptäcker mig, stirrar stint på mig innan hon ger ifrån sig ett kort varningsljud, vänder och travar långsamt därifrån, berättar Andris med stor inlevelse.

Stora tankar om naturen

Andris har även jobbat som naturguide och fältpersonal i ett rewildingprojekt i Rumänien. Han har funderat mycket på hur vi människor kan göra så att ekosystemen återställs, men också på vad vår roll är.

– Vi måste komma bort från bilden av att naturen skiljer sig från oss människor. Den separationen är något vi behöver komma ifrån. Vi kanske kan skapa en större biologisk mångfald genom att vara en nyckelart i ekosystemet – men vi måste göra det på ett nytt sätt. Vi behöver fundera på hur vi kan skapa något bra framåt, säger han.