Naturpodden: Torbjörn Ebenhard om hur regeringen manipulerat EU-rapport

Update: 2025-10-16

Description

Regeringen har beordrat Naturvårdsverket att använda ett ovetenskapligt förfarande när Sverige rapporterat in statusen för vår natur till EU. Det här kan även spilla över på hur naturrestaureringslagen kommer att genomföras i landet. Du hör Torbjörn Ebenhard på SLU Centrum för biologisk mångfald i det här avsnittet av Naturpodden.

Torbjörn Ebenhard är naturvårdsbiolog med 30 års erfarenhet av att jobba med biologisk mångfald på mellanstatlig nivå. Han har varit med och förhandlat fram FN:s konvention om biologisk mångfald, arbetat med den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald (IPBES) och mycket mer. Dessutom är han väl insatt i EU:s olika direktiv och förordningar.

0:00
0:00

<figcaption class="Podcast-caption">
Lyssna på Emils samtal med Torbjörn Ebenhard inspelat i samband med Centrum för biologisk mångfalds 30-årsjubileum. Du kan även lyssna på Spotify, Apple podcaster eller Youtube. </figcaption>
</figure>

Vart sjätte år är medlemsländerna i EU skyldiga att bedöma bevarandestatus för arter och naturtyper som är listade i art- och habitatdirektivet. Så vad säger den rapporten om naturen i Sverige?

– Bevarandetillståndet för de här arterna och naturtyperna är inte vad de borde vara. År efter år så har vi rapporterat in att bara 40 procent av arterna som är listade i Sverige har ett gott bevarandetillstånd i alla delar av landet och på naturtyperna så är det bara runt 20 procent, förklarar Torbjörn.

Regeringen har manipulerat referensarealen för naturtypen västlig taiga i samband med Naturvårdsverkets artikel-17 rapportering till EU. Foto: Emil V. Nilsson (Drevfjällens naturreservat, Dalarna).

</figcaption>
</figure>

Är den senaste artikel-17 rapporteringen direkt jämförbar med den rapport som kom för sex år sedan?

– Nej, det finns skillnader. Det gäller hur mycket vi behöver av de olika naturtyperna för att vi ska kunna säga att de har ett gott bevarandetillstånd. Det kallas gynnsam referensareal i direktiven. Det ska beräknas vetenskapligt. Det är Naturvårdsverket som tidigare fastställt de här arealerna. Men det som har hänt nu är att regeringen har sagt åt Naturvårdsverket att skita i de vetenskapligt beräknade referensarealerna och istället säga att de motsvarar samma areal som vi hade när Sverige gick med i EU 1995, säger Torbjörn.

Så politikerna har gått in och styrt det som borde rapporteras enligt bästa tillgängliga vetenskap. Men hur har det förändrat rapporteringen av naturens tillstånd i Sverige?

– Nu lyser det gult i stället för rött för arean av de skogstyper det handlar om. Man har gjort en annan modifikation också när det gäller referensarealen för gräsmarker. Där har det utgått ett diktat från regeringen om att den ska rapporteras in som okänd. Det betyder att den kunskap vi samlat på oss under decennier om hur vi sköter gräsmarker ignoreras, berättar han.

För gräsmarker har regeringen beordrat Naturvårdsverket att rapportera referensarealen som ”okänd”. I den tidigare artikel-17 rapporten var gräsmarkerna de naturtyper som det gick sämst för i Sveriges natur. Foto: Emil V. Nilsson (Hjälstavikens naturreservat, Uppland).

</figcaption>
</figure>

Hur påverkar regeringens manipuleringen av referensarealerna Sveriges implementering av den nya naturrestaureringslagen i EU? För det hänger väl ihop?

– Naturvårdsverket har fått instruktioner om hur referensarealer ska rapporteras i artikel-17 rapporten, men de har inte fått instruktionen att tillämpa dem när de ska göra en nationell restaureringsplan [som en del av naturrestaureringslagen]. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra något annat?

Men varför följer Sverige inte de förordningar och direktiv som EU har för att rädda naturen?

– Därför att det anses inskränka på äganderätten. För mig är det fullständigt ologiskt. Om det är så att man äger ett landområde så har man inte rätt att göra vad man vill där. I skogsbruket ser man alla inskränkningar som att man inkräktar på äganderätten, men det är det ju inte – det är brukanderätten som nyanseras. Idag finns den rådande politiska viljan att bevara rätten för skogsägare att göra det de vill på sin mark.